Daniel Bromander: ”Jag blev lurad under hela mitt vuxna liv”

I sjutton år var Daniel Bromander aktiv i Knutby Filadelfia. När ilskan efter svek och lögner lagt sig valde han att för­verkliga den dröm som förbjöds av församlingsledarna. I morgon får vi veta om sången tar Daniel hela vägen till semifinal i TV4:s succéprogram Talang.

Tack för att du har registrerat dig!

Du kan nu läsa ytterligare 10 gratisartiklar på Dagen.se.

Lyssna på podden:

Det nybyggda radhusområdet ser ut att vara nedsläppt från himlen, där det brer ut sig på ett fält i utkanten av uppländska Rimbo. För Daniel Bromander verkar det också vara just så som det nya hemmet upplevs. Som en gåva. En fristad. Efter 17 år i Knutby Filadelfia har Daniel, hustrun Cissi och sonen Jacob börjat bygga ett nytt liv här.

I hallen möts vi av ett ljust och modernt hem. Ur högtalarna ljuder Laleh.

– Jag gillar Laleh, hennes musik och texter har betytt mycket för mig, konstaterar Daniel Bromander.

Inredningen är smakfull och genomtänkt. Också det är något han förknippar med frihet.

– Vi har levt ett väldigt kontrollerat liv. Jag vill inte ens gå in på allting som har styrts från ledare i församlingen. Inredning var en sådan sak som vi inte fick välja hur vi ville och att nu kunna göra det är jätteroligt och verkligen en frihetskänsla.

Vad är frihet för dig?

– Oj, vilken stor fråga. Det handlar mycket om just det här att få vara mig själv. Jag kommer aldrig att ta skit igen, som Laleh sjunger.

– Vår familj har haft ett par väldigt intensiva år. Både jag själv, min fru och även vår son har fått omvärdera mycket och för en gångs skull kan vi i dag göra helt det vi själva vill och brinner för.

Daniel Bromander beskriver att satsningen på musiken är just ett sådant steg. En dröm han burit i många år men som av olika anledningar hållits tillbaka i församlingen, eller sekten som han själv säger i dag.

– Jag skulle på något sätt hållas tillbaka. Jag ville verkligen nå ut och förmedla något med min musik. Jag ville söka till Idol när jag var 20-25 år, men jag blev skrämd till att inte göra karriär.

Hur var känslan när du ställde dig på scenen i Talang?

– På ett sätt är jag van att stå på scen. Men det var speciellt den här gången att gå upp och möta publikens jubel. Jag var berörd under hela uppträdandet. Och sedan var det fantastiskt att höra juryns beröm, inte minst från Alexander Bard.

Ett leende spricker upp i Daniel Bromanders ansikte när han tänker tillbaka på Talang-framträdandet. Låten han valde var ”Who you are” av Jessie J. Också här handlar grundbudskapet om frihet att få vara sig själv fullt ut.

– Jag älskar musik som berör. Det är vad jag lyssnar på själv och det är också det jag önskar för mitt eget artisteri. Att få göra musik som berör och som betyder någonting. Jag har gått igenom mycket tufft, men jag tror att det här bagaget har gjort att jag har någonting att förmedla.

Daniel Bromander berättar att drömmen är att en dag kunna leva på sin egen musik.

– Jag vet att tiden är begränsad, jag fyller 39 år i sommar. Samtidigt är det allra viktigaste för mig att få sjunga i sammanhang där det verkligen betyder någonting. Så fram till dess att jag kan släppa egen musik sjunger jag gärna på begravningar, barndop och vigslar, berättar han.

Mannen som sitter i köket i radhuset i Rimbo har lätt till skratt. Utifrån är det svårt att tänka sig att samma person för bara ett par år sedan genomgick en av sina värsta livskriser.

– När församlingen rasade samman och man bit för bit insåg hur sjukt allting varit var jag vansinnigt arg. Både jag och min fru har tagit hjälp utifrån för att hantera vad vi varit med om för att kunna gå vidare.

Resan in i Knutby Filadelfia började för Daniel Bromander med att han i sena tonåren fick lift på väg från sitt sommarjobb. I bilen satt två av Knutbyförsamlingens ledare och de berättade om en gospelkör som fanns i församlingen. Daniel, som kom från en mer stillsam adventistförsamling, lockades av musiken, hängivenheten och den starka gemenskapen i Knutby Filadelfia.

– Det var jätteroligt de första åren. Mycket skratt, humor och värme. Det var som att gå från svartvitt till fyrfärg. Men med tiden förvreds allt det där genom små steg. Det var en långsam hjärntvätt som pågick under många år.

Hur har tiden med Knutby påverkat din tro?

– Jag är kyrkskadad. Kanske kan vi aldrig vara en del av en församling fullt ut igen. Vi var väldigt ärliga i vårt sökande och därför känns det väldigt orättvist med allt vi fick vara med om. Det har jag också uttryckt tydligt till Gud.

– Men jag kan ändå uppleva att Gud har tagit hand om oss, mitt i allt det här.

Hur ser din relation till Gud ut i dag?

– Jag har både tro och tvivel. Jag har svårt för tvärsäkra svar och när ledare blir för stora och viktiga. Men jag har kvar tron.

Hur vet man om man hamnat i en sekt, vad ska man vara vaksam med?

– Du ska vara vaksam på när du lyssnar för mycket på andra människor. När din egen magkänsla inte är tillräcklig och du tvingas trampa på dig själv. Då är det något som inte stämmer.

– All form av fanatism och svartvitt tänkande är farligt. Och maktmänniskor finns i alla sammanhang. Många människor drabbas, även om det kanske inte blir så allvarligt som för oss som blev lurade i 17 år av vårt liv.

Ser du tiden i Knutby som för­lorade år?

– Från början gjorde jag verkligen det. Jag vaknade upp och insåg att jag hade blivit lurad under hela mitt vuxna liv. Då är det väldigt lätt att hamna i en offermentalitet. Samtidigt fick jag inse att jag själv också har ett ansvar för att jag hamnat i den här situationen.

Hur undviker du att bli bitter?

– En viktig del har varit att ta det här ansvaret. Att kunna erkänna för mig själv att det här var också mitt fel. Sedan var det bra att jag blev så arg och på så sätt fick ur mig mycket av ilskan och besvikelsen. Att ta hjälp utifrån var också helt nödvändigt.

– Jag vill inte låta det här förstöra resten av mitt liv. Jag är tacksam för att ha det bakom mig. Men jag skulle inte heller vilja vara utan den här erfarenheten. Det låter kanske konstigt men lärdomarna från allt det jobbiga har blivit en skatt för mig.

Daniel Bromander tystnar. Laleh hörs inte längre i bakgrunden. I morgon (fredag) är det dags för ett nyt avsnitt av Talang. Den här gången kommer det att avslöjas om Daniel Bromander når vidare till semifinal i tävlingen.

– Avsnittet är redan inspelat, men jag får inte säga hur det går, säger han hemlighetsfullt.

Vad vill du förmedla med din medverkan i programmet?

–  Jag hoppas att jag genom min berättelse kan få människor att förstå lite mer kring mekanismerna som gör att man hamnar i ett sådant här osunt sammanhang. Kanske kan någon tänka tanken att det här skulle kunna hända dem också.

– Om min egen dyrköpta erfarenhet kan hjälpa någon att känna igen varningssignalerna och inte hamna i samma situation som jag varit i, skulle de vara värt allt, säger Daniel Bromander.

Läs de senaste artiklarna om Knutby

Alla tidigare artiklar

Mer från podden Dagens människa

Alla tidigare artiklar

Daniel Bromander

Ålder: 38 år.

Bor: I Rimbo.

Familj: Hustrun Cecilia och sonen Jacob. Familjen väntar också på att få adoptera ett barn från Serbien.

Arbetar: Har de senaste åren arbetat som värdskapsutvecklare på Svedavia flygplatser. Men har just startat egen firma.

Aktuell: I TV4:s Talang där han i morgon (fredag) har chans att ta sig till semifinal.

TORPKONFERENSEN
Premium
Premium
Foto: Jordan Strauss
Nyheter
Foto: Fredrik Sandberg/Adam Wrafter/TT
NYHEMSVECKAN
Premium
Foto: Josefin Lilja
Ledare
Premium
Foto: Johannes Ottestig