Gustav Fridolin: I kyrkan får jag vara mig själv

Det var en straffuppgift i skolan som fick Gustav Fridolin att intressera sig för politik. Som 34-åring är han ett av Sveriges mest erfarna statsråd. I Dagens podcast berättar han om drivkrafterna, ”ofriden” över stängda gränser och om hur församlingen och gudstron blivit kraftstationer. Miljövänliga sådana givetvis.

Tack för att du har registrerat dig!

Du kan nu läsa ytterligare 10 gratisartiklar på Dagen.se.

Livsstil

Gustav Fridolin tar emot på Utbildningsdepartementet på Drottninggatan i Stockholm. Vi har släppts in av vakten, tagit hissen uppåt och lotsas nu fram genom korridorerna till ett konferensrum, där utbildningsministern väntar tillsammans med en pressekreterare.

– Det här jobbet innebär långa och många dagar. Jag försöker hela tiden att hitta en organisation så att jag inte hamnar bakom en mur utan kan vara tillgänglig, berättar han när vi slagit oss ner vid ett hörn av det avlånga mötesbordet.

Lyssna på hela podden här.
 

De senaste veckorna har mycket av hans arbete handlat om ”Tyst i klassen”, det upprop där svenska elever berättat om sexuella kränkningar och övergrepp.

– Det är oerhört skakande vittnesmål. Inte för att man inte vet att unga människor blir utsatta för sexism och till och med övergrepp, men det är något speciellt när man läser vittnesmålen.

– Vi har bjudit in uppropets initiativtagare för att informera om vad vi gör. Vi har bland annat en lagändring på gång som stärker arbetet mot sexuella övergrepp och kränkningar. Men vi vill samtala om vad kan vi göra mer från politikst håll. Vilka steg kan vi ta för att inte sexism ska grundläggas i skolan?

Tror du på förändring?

– Det är hela anledningen till att man går upp på morgonen. Att vara i politiken innebär att man faktiskt kan se förändringar ske.

Gustav Fridolin tystnar för en sekund, men någonting har tänts i blicken hos ministern.

– Det är så extremt viktigt när människor nu samlar mod och delar sina kanske svåraste upplevelser. Det är upp till oss som arbetar politiskt att visa att vi kan samla oss och komma med politiska lösningar.

– Det finns många minus med ett sådant här jobb, men jag skulle aldrig vara kvar om jag inte sett att förändring faktiskt är möjlig.

Vad är det värsta med jobbet?

– Jag skulle säga att det är att man aldrig får chansen att göra ett första intryck. Människor har ofta redan en bild av hur jag är.

Gustav Fridolin har trots sin relativt unga ålder en lång politisk karriär. Vägen till uppdraget som utbildningsminister och språkrör för Miljöpartiet, en roll han delar med Isabella Lövin, tog en lite oväntad början via en straffuppgift i skolan.

– Vi var några killar som hade snackat lite för mycket och fått en straffuppgift att titta på en valdebatt och berätta om den för klassen. Det var en politiker som sa något vi kände igen från vår egen skola. Han sa att besparingar på skolan inte är något som gör Sverige rikare utan fattigare.

Den lilla gruppen på fyra killar uppmuntrades av sin lärare att ta kontakt med lokala politiker i Hässleholm. Man mötte representanter från flera partier i staden.

– Vi upplevde att de från Miljöpartiet verkligen lyssnade på oss, fyra pojkar från utkanten av staden. Så vi gick med i partiet allihop.

Är de andra med fortfarande?

– Ja, faktiskt. De är med i partiet. Men arbetar med andra saker.

Hur viktig är din tro för dig som politiker?

– Känslan av att vara en del av någonting större och att ha en uppgift i att försöka göra något av det liv man har är så klart viktigt när man står i ett politiskt uppdrag. Eller andra uppdrag också för den delen.

– Min tro är en bärande del av mig.

Kan du beskriva din tro?

– Det är inte alldeles lätt. Man har olika relationer till sin tro.

– Jag är inte för en sekund osäker på att beskriva att jag har en gudstro eller vad den kan innebära för mig. Samtidigt finns det tillfällen när tron upplevs som mer eller mindre viktig i livet och därför kan en sådan fråga bli väldigt privat.

Har du alltid haft en tro?

– Nej. Jag kommer från ett hem där tron har funnits men inte varit en stark del av vardagslivet. Sedan kom min mamma att bli sjuk och hon hittade styrka i sin tro mitt i sjukdomen.

– För mig var det när jag hade blivit lite äldre och började fundera på egna barn som jag mer aktivt närmade mig tron.

Lyssna på hela podden med Gustav Fridolin här.


Gustav Fridolin gör en rörelse med armen och ett armband skymtar under kavajärmen. Är det möjligen Martin Lönnebos bönearmband Frälsarkransen?

– Det stämmer. Jag tycker att det är fantastiskt. Jag sprang på det i ett församlingshem för ett par år sedan. Min sexåring som då var fyra år ville gärna ha barnvarianten. Och så läste jag den här lilla broschyren som beskriver Martin Lönnebos tankar och tänkte att den där kan jag behöva.

Det här med tro och barn är ett känsligt ämne i Sverige, hur tänker du kring det?

– Jag tror att det finns två tanker som de flesta i Sverige är överens om. En familj kan känna stor trygghet i en tro. Men ett barn som växer upp måste också få chansen att själv både välja och att välja bort tron. Det är en självklar del av religionsfriheten.

Bör det få finnas religiösa friskolor?

– Jag tycker att frågan är mycket svårare än den ofta framställs som. För mig är skolpliktig verksamhet och religionsutövning två helt skilda saker. Sedan ser lagen ut som den gör. Vi kan inte förbjuda konfessionella aktörer att driva skola. Den svenska modellen har i stället varit att alla skolor ska ha samma värdegrund och kunna utsättas för inspektioner. Den modellen kan jag försvara, men vi måste också granska i ett tidigare skede vilka som startar skolor.

Under hösten har Sveriges helomvändning 2015 till en restriktivare flyktingpolitik åter börjat diskuteras. Bland annat genom SVT:s dokumentär ”Tvärvändningen – om svängningen i flyktingpolitiken” och kanske främst humorgruppen Grotescos ”Flyktingkrisen – en musikal”.

Det är tydligt att beslutet om de åtstramade gränserna skapat mycket vånda även hos Gustav Fridolin.

– Vårt krav för att vara kvar i regeringen var att barnen skulle vara undantagna i de här striktare lagarna. Det räddade inte Miljöpartiets rykte eller förtroende, men det betydde mycket för de här barnen. Nästa steg är att ensamkommande som var barn när de kom hit ska få en ny chans att stanna.

Om man ska använda ett kristet språkbruk, har du frid över beslutet om mer stängda gränser?

– Nej, det skulle vara helt fel att säga. Det tror jag inte att man i ansvarig ställning kan ha för den typen av beslut som påverkar människor på så djupt ingripande sätt. Men jag tycker att det är viktigt att Miljöpartiet finns med i de rummen där de här besluten fattas.

Hur har du det med Gud i dag?

– Jo. Tack bra.

Hur ser din relation till kyrkan ut?

– Jag finns med i en församling i Equmeniakyrkan. Jag bor i närheten och halkade in genom öppna förskolan. Kyrkan är en av få platser där jag inte främst är minister. När jag firar gudstjänst behöver jag inte vara mitt uppdrag. I den stunden är jag bara jag.

Är det en fristad från det första intryckets förbannelse som du beskrev tidigare.

– Ja, det tycker jag nog. I en församling har man ju tiden att bygga relationer med varandra. Skapa en mer komplex bild av sig själv.

Mer från podden Dagens människa

Alla tidigare artiklar

Gustav Fridolin

Ålder: 34 år.

Yrke: Utbildningsminister och språkrör för Miljöpartiet.

Bor: Stockholm

Uppväxt: Vittsjö.

Familj: Hustrun Jennie och två barn.

Mer i podden – Hör Gustav Fridolin om:

Vikten av att inte tappa glöden.

Gudsrelationen som en privat sfär.

Att försvara åsikter han själv inte delar

Debatt