Nominerad till Årets medmänniska 2019: Ushas änglar hjälper kvinnor i DR Kongo

Fåren hemma på gården utanför Lilla Edet är hennes vänner. Av deras ull skapar hon änglar. Änglar som säljs och genererar pengar till Panzisjukhuset i Demokratiska republiken Kongo.
Möt Usha Deminger Sandgren, en av tre nominerade till Årets Medmänniska och initiativtagare till Denisängelprojektet.

Tack för att du har registrerat dig!

Du kan nu läsa ytterligare 10 gratisartiklar på Dagen.se.

LILLA EDET. Det västgötska samhället visar sig från sin bästa sida denna soliga novemberdag. I hagen på gården några kilometer norr om Lilla Edets centrala delar umgås hon lekfullt med fåren.

– Det här är den bästa terapin, säger Usha Deminger Sandgren medan hon kramar om den ulliga skaran.

Alla 18 fåren har namn. Tjorven, Frasse, Helge, Flora, Iris och Gustav II för att nämna några. Och ena hunden heter Melker. Bara en sån sak.

Vi har tagit på oss stövlar för att skydda oss mot den kladdiga leran, men djurens nyfikenhet på oss och på kameran jag bär sätter ändå tydliga spår i kläderna. Det är svårt att inte dras med i den närgångna dansen.

Usha och hennes man Henrik flyttade hit för nio år sedan. Hon är långtidssjukskriven och att komma till gården och ta hand om djuren blev som ett slags terapi för henne.

Läs mer | ”Usha har verkligen dragit igång en rörelse”

 

Denisängelprojektet, som det kallas, började utvecklas 2013. Den tändande gnistan var att Usha läste artikeln ”Två miljoner våldtagna i krigets Kongo”, skriven av journalisten Magda Gad och publicerad i Läkartidningen. Texten handlar om alla de våldtagna kvinnor som får hjälp genom Panzisjukhuset och om dess grundare Denis Mukwege som i fjol fick Nobels fredspris för sina insatser.

– Det var som att få en fysisk smäll i magen. Magda skriver väldigt bra, det är inga omsvep utan hon skriver hur verkligheten ser ut. Hur sjutton kan man läsa en sådan här text och sedan leva med att det ser ut som det gör? Jag fick jätteångest och dåligt samvete, säger Usha om läsningen.

Pysslat har hon gjort mer eller mindre hela livet och att tova lärde hon sig på Studieförbundet Vuxenskolan.

– Änglar är en symbol för hopp och ska man sälja något så går ju änglar hem. Så det blev ullänglar.

Fåren klipps av en man från Ljungskile varpå Usha gör dockliknande änglar av den. Inspirationen hämtar hon från en mängd olika håll.

På köksbordet inne i parets hus lägger hon fram en rad olika kreationer. Den största av dem har författaren Camilla Läckbergs roman ”Isprinsessan” som bakomliggande inspiration.

Kreationerna säljs. Några kanske ska auktioneras ut. Och ett nätverk av personer gör även kort med Denisängelprojektets logga för försäljning.

Alla pengar går till sjukhusets verksamhet. De bekostar till exempel patientavgifter eller ett stödcenter för kvinnor som har fått vård och nu ska få stöd att komma vidare i livet.

Usha tar inte betalt för ullen eller andra omkostnader. Kontakten med Denis Mukwege och sjukhuset svarar hennes pappa Sigfrid Deminger för.

– Jag sitter bara hemma och leker och så alstrar det pengar. Nu är det långt över 900 000 kronor. Efter jul hoppas jag att vi ska skicka det sista så att det blir en miljon, säger Usha som ännu inte besökt sjukhuset själv.

Denis Mukwege träffade hon däremot under Örebro fredskonferens för bara några veckor sedan. Då fick han ängel nummer 500 i sin hand.

Vad är det som driver dig?

– Orättvisa. Det som väckte mig mest är att det är så fruktansvärt orättvist. Sexuellt våld i konflikter är stort i hela världen, men vi hör ju aldrig någonting från Kongo. Jag går alltid igång på orättvisor, då blir jag arg.

En ilska hon vill kanalisera på ett positivt sätt. Som genom sitt pysslande.

Nomineringen till Årets medmänniska har hon inte riktigt hunnit ta in än.

– Det känns helt galet! Jag förstår det inte riktigt.

Varför blev du nominerad, tror du?

– Projektet har ju vuxit mycket, vilket är superroligt i sig. Det är så viktigt. Jag tänker att det är för att folk mer och mer får upp ögonen för Mukweges arbete och situationen i Kongo och då syns vårt arbete mer och mer.

Vart drömmer du om att nå med projektet?

– Att få slut på alla dumheter i världen. Att projektet inte ska behövas, det är den tragiska sanningen. Jag skulle vara jätteglad om jag visste att jag kunde lägga av för att det inte var några problem längre. Vi försöker vara talespersoner för Denis arbete, det är jätteviktigt att det sprids.

Vad är det att vara en medmänniska för dig?

– Jag tror folk lägger mer i det ordet än vad man måste. Det måste inte betyda att man ska lyfta himmel och jord. Det räcker att vara snäll mot sin granne. Det behövs så lite. Folk är så rädda för att våga. Ibland räcker det med att säga hej till någon på morgonen för att rädda den personens dag, säger Usha Deminger Sandgren.

Läs också om de andra nominerade:  Alvar Björk, 13, vågade stå upp mot våldet och Andreas Samuelsson river murar i Rumänien

Usha Deminger Sandgren

Bor: Lilla Edet.

Ålder: 45 år.

Familj: Gift med Henrik Deminger Sandgren.

Intressen: Trädgård, natur, svampplockning, djur och pyssel.

Blir glad av: ”Snälla människor, varm choklad och Henrik.”

Läser: Lyssnar på deckare.

Gjort tidigare: Har haft egen blombutik, jobbat inom äldrevården och för Securitas.

Förebilder: Denis Mukwege. ”Han är helt fantastisk, han är som man ska vara. Han utstrålar verkligen vänlighet och kärlek till allt och alla. Det är som att träffa sin pappa. Han ser alla.”

Magda Gad. ”Tuffare reporter finns inte.”

Bodil Jönsson.
Foto: Daniel Wistrand
Foto: Daniel Wistrand