KD-politiker besökte Ukraina: Allt de ber om är mer vapen

– Det är en terrorism utan dess like.

Det säger riksdagsledamot Magnus Jacobsson (KD), dagen efter att han kommit hem från krigets Ukraina.

Vad hjärtat är fullt av talar munnen, säger ett välbekant bibelord. I Magnus Jacobssons fall är det inget tvivel om att Ukraina tar upp en hel del plats i hjärtat. Just hemkommen, efter att ha tagit en semestervecka till att resa runt i det krigsdrabbade landet, är han full av starka intryck. Mötet med människor som försöker återgå till en normal tillvaro trots att nästa larm om raketbeskjutning kan komma när som helst står i skarp kontrast till livet hemma i Sverige.

– Jag träffade en företagare i Kiev och vi satte oss i en park. Flyglarmet gick, men alla satt kvar. Man äter, pratar och tittar upp i luften för att spana efter raketen.

Magnus Jacobsson förklarar att när larmet går vet man inte var i landet raketen kommer att slå ner. Det kan dröja länge innan det går att avläsa riktningen så de vet vart raketen är på väg.

[ ”Kriget påverkar folkets tro - många kommer undra var Gud var” ]

Mångårigt engagemang

Magnus Jacobsson har i många år haft ett starkt engagemang i flera av de länder som blev självständiga efter Sovjetunionens fall. 2004 gjorde han sin första resa till Karpaterna och föreläste om svensk demokrati och allt sedan dess har banden till Ukraina hållits vid liv.

Tio dagar innan den ryska invasionen i februari besökte han landet och träffade politiker, företagare och blivande hemvärnsförband. I april deltog han i en leverans av flera ambulanser som betalats av svenska gåvogivare, och natten till tisdagen kom han hem efter ännu en resa till Ukraina.

I det vidsträckta landet är det nu stor skillnad mellan förhållanden i olika landsändar. I öst pågår ett skyttegravskrig som påminner om första världskriget, i väst handlar det nu mer om till synes slumpvisa raketattacker utan något annat mål än att sprida terror bland civilbefolkningen, såväl i huvudstaden Kiev som på andra platser.

– Det är en terrorism utan dess like, konstaterar Magnus Jacobsson.

Totalförstörd vårdinrättning

Magnus Jacobsson berättar att han var på platsen i staden Vinnytsia dagen efter att en vårdinrättning totalförstörts i en raketattack. Minst 23 personer dödades, däribland en fyraårig flicka.

– Jag fick komma in innanför avspärrningarna till den helt urblåsta byggnaden. Asfalten var så het efter detonationen att det luktade som nylagd asfalt. Det Ryssland ägnar sig åt är ren terrorbombning. Man lyckas inte i öst som man tänkt sig, så i stället bombar man sjukhus. 60 mil från fronten i öst lever ukrainarna med vardagsterrorism.

I de ortodoxa kyrkorna är det tradition att hålla en minneshögtid 40 dagar efter att någon dött. Magnus Jacobsson deltog under en sådan ceremoni, för en man som han själv träffat några månader tidigare, som sedan blivit ett av krigets offer.

– Jag träffade nu hans fru och svärdotter. Det kändes så konstigt att han, som jag så nyligen suttit och pratat med, var borta.

[ Kievs katedral blev skyddsrum under bombattackerna ]

“Ge oss mera vapen”

Vid en annan kyrka fick han komma in och se en utställning över 70 personer som man begravt utan att kunna identifiera.

– En krokryggig babusjka öppnade kyrksalen och visade oss utställningen. Det var foton av säckar med lik och nedgrävda människor, och hennes tårar bara rann. En vän översatte vad hon sa: “Vi ber om en enda sak, ge oss mera vapen.”

Under veckan i Ukraina fick Magnus Jacobsson också påtagligt erfara hur viktig tron är för folket mitt i kriget. Han bodde tillsammans med tre ortodoxt troende volontärer som ansvarade för hans säkerhet.

– Vi bodde i en datja utanför Kiev och en kväll firade vi fyra nattvard. Vi bröt bröd, delade vin och hade en bönestund, samtidigt som flygvapnet hovrade ovanför oss. När man inte vet något om morgondagen blir de andliga frågorna väldigt stora, och det var en stark andlig upplevelse. Jag såg också folk överallt gå till kyrkor och gravplatser, och även i småprat med politiker och soldater var det tydligt att tron hjälper under lidandet.

I krigets spår finns förstås otaliga svåra människoöden. I staden Butja guidades den svenske riksdagsledamoten av en kvinna vars 20-åriga dotter blev skadad under de ryska truppernas angrepp. De fick hjälp av en man med bil att ta sig ifrån platsen, men bilen besköts och mannen dödades.

– De ryska soldaterna lät kvinnorna vara, så mamman bar sin dotter i ett par kilometer för att komma bort från ryskt område, berättade hon för mig.

Ukrainarna är mycket tacksamma för det stöd de fått från väst, och från Sverige. Men de vädjar samtidigt om mer stöd, för, säger Magnus Jacobsson, de vet att de måste vinna kriget, annars finns inte Ukraina mer.

– Det är ett budskap jag lovat att framföra: Ge oss mer vapen så vi kan vinna kriget, och ge oss byggmaterial så vi kan bygga upp landet igen.

[ Ungdomspastorn sköts ihjäl och lämnades på gatan i Butja ]