Jesusstatyn i Södertälje fyller kyrkan med bedjande

Portarna hinner knappt öppnas förrän en man med munskydd oblygt kliver in i kyrkan och börjar be med utsträckta händer.

Någon minut senare kommer bedjare nummer två. Sedan rullar det på, en efter en droppar de in i St Ragnhilds kyrka, ett stenkast från den centrala gågatan i Södertälje.

– Det är sällan tomt i den här kyrkan, konstaterar kyrkoherden Ralph Sjöholm med en viss stolthet.

Bön i fokus

Han berättar att de som kommer in för att titta på en vacker medeltida kyrka från 1200-talet är i minoritet, för här är bönen i fokus. Och den plats de flesta söker sig till är platsen framför Jesusstatyn.

Statyn ser vid en hastig blick inte så märkvärdig ut. Den är gjord i porslin och har ett formspråk som inte brukar höra hemma i Svenska kyrkan. Men här i Södertälje är den älskad.

"Han lyssnar"

Den första som vänder sig till statyn i bön den här dagen är en kvinna som först tänder ett ljus innan hon med knäppta händer och böjt huvud ber en bön framför Jesus. Några timmar senare är ljusträdet nästan fullt.

Amal är en av dem som kommer in i kyrkan och på knagglig svenska förklarar hon varför Jesusstatyn är så viktig för henne.

– Vi ber och han lyssnar, säger hon.

Kysser statyn

Långtifrån alla som ber vid statyn håller avstånd. En besökare den här förmiddagen vidrör statyn från topp till tå för att slutligen kyssa Jesus fötter, ett beteende som inte är ovanligt enligt församlingens anställda.

Det här fysiska sättet att uttrycka sig på i bönen är hämtad från ortodox kyrkotradition och anledningen till att Jesusstatyn blivit så populär hänger samman med Södertäljes demografi, här finns en stor ortodox befolkning med rötter i Mellanöstern. Staden har fyra biskopar från olika kyrkotraditioner och kors dinglar ner från var och varannan backspegel.

– Svenska kyrkan är en minoritetskyrka här i Södertälje, konstaterar Ralph Sjöholm.

Flera traditioner ryms

Samtidigt söker sig kristna från olika sammanhang till Svenska kyrkan och när gudstjänst firas i St Ragnhilds närvarar människor även från ortodoxa och katolska sammanhang. Jesusstatyn är ett bevis på att här ryms olika kyrkotraditioner under samma tak.

Bara någon meter bredvid den populära statyn finns den största samlingen av träsnidade bibelfigurer av konstnären Eva Spångberg.

– En kulturskatt, säger Lars Adolfsson, kaplan i församlingen.

Men trots att hon är en av Sveriges mest kända kyrkliga konstnärer är det en enkel Jesusstaty i porslin som får nästan all uppmärksamhet. Lars Adolfsson säger att det är det nya Södertälje som burits in i kyrkan och tagit plats.

Några blombuketter ligger placerad nedanför statyn. Till de stora kristna högtiderna som jul och påsk samlas här ett stort blomhav som människor tar med sig in, även det en tradition som vanligtvis inte hör hemma i Svenska kyrkan.

Oklar historik

Vem som en gång skänkte statyn till kyrkan vet ingen av prästerna som är på plats under Dagens besök. Men de berättar om vad som hände när de försökte göra sig av med statyn.

– Det var vid den senaste renoveringen. Vi tänkte att vi kunde köpa in en ny staty som passade bättre in i kyrkans nuvarande interiör, lite mer svenskkyrkligt vacker, säger Ralph Sjöholm.

Jesusstatyn gömdes undan i en skrubb. Ganska snart började folk undra var den var och en månad senare var den framme igen, från skrubb till piedestal.

– När vi tog bort statyn insåg vi att den betydde mer för människor än vi kunde tro.

Smittorisk i coronatider

Att folk kommer in och kysser Jesusstatyn är nog knappast något som statsepidemiologen Anders Tegnell skulle muntras upp av om han såg. Vi befinner oss mitt i en pandemi där ett smittsamt virus dödat tusentals svenskar. Människor uppmanas att hålla distans och i kyrkor får numera inte mer än 50 personer delta vid en gudstjänst.

– Vi har infört nya rutiner i vårt städande, säger Ralph Sjöholm.

För det skulle vara mycket olyckligt om statyn skulle bli en smittohärd. Numera gnuggar kyrkans vaktmästare Karolin Obrzut av Jesus dagligen med desinfektionsmedel.

– Är det många besökare gör jag det flera gånger om dagen, berättar hon.

Kyrkan har även tagit bort vigvattenskålen som brukar finnas vid entrén för att minimera smittorisken.

Karolin Obrzut.

Speciellt med böneplatser

Även om Jesusstatyn främst locka ortodoxt kristna så har uppmärksamheten smittat av sig. Ralph Sjöholm säger att han själv mer och mer börjat uppskatta kyrkans Jesus av porslin, en Jesus med ett stort hjärta på bröstet och grälla färger, en Jesus som omsorgsfullt blickar ned på den som ställer sig framför honom.

– Det betyder något att människor kommer hit och vänder sig till statyn i bön, säger Ralph Sjöholm.

– Nu stannar jag själv till där. Det är något speciellt med platser där människor ber.