”Vi är rädda för att IS ska återvända”

Det är drygt ett år sedan jihadisterna i Islamiska staten, IS, förlorade makten över sin största erövring i Irak: staden Mosul, landets näst största stad som på Bibelns tid kallades Nineve. Berättelserna om IS-terroristernas grova brott mot mänskligheten har skakat hela världen, så också Sverige. Inte minst genom de många kurder och kristna assyrier, syrianer och kaldéer som bor i Södertälje, Norrköping och andra svenska städer.

Svenska pingströrelsen har genom biståndsorganisationen PMU hjälpt irakier som flytt från IS med humanitärt stöd sedan 2014, och gör nu en ny insamlingskampanj för även hemvändande internflyktingar.

Read the article in English: "We are afraid that ISIS will return"

Två miljoner internflyktingar

Omkring fyra miljoner flyende irakier har återvänt till sina hembyar och städer efter att IS har drivits bort från sin belägring av norra Irak. Men fortfarande finns cirka två miljoner internflyktingar som bor i tältläger eller hos vänner och släktingar. Andra har bosatt sig i tomma hus och lägenheter runtomkring i landet. Internflyktingarna har oftast inte flytt mer än några mil från sin hemtrakt.

Hopplösheten är stor

En del av de som inte har återvänt hem ännu vågar inte av rädsla för nya IS-angrepp. Andra har fått sina hus förstörda och ägodelarna stulna, eller ser inga möjligheter att hitta ett arbete om de återvänder. Hopplösheten är stor. Vad ska det bli av dem? Ska deras barn kunna få gå i skola igen?

27-årige Said Ahmed Abeed i tältlägret i Hawigaområdet utanför oljestaden Kirkuk är en av internflyktingarna. När Islamiska staten tog hans by, och tvingade honom att låta skägget växa, valde han att fly tillsammans med sin familj med tre barn mellan ett och sex år.

Said Ahmed Abeed berättar för Dagen att han drömde om att bli läkare eller jobba på oljefälten. Men så blev det inte. Nu har den arabiska familjen i stället sovit på madrass i flyktingtältet i tre års tid, just nu i vinterkylan. Detta efter att ha flytt från IS-krigarna över bergen i 12-15 timmar för att hitta en säker plats.

– Vi har inga pengar, ingen dokumentation och inget jobb. Jag kan inte gå tillbaka till min hemby i dagsläget, säger Said Ahmed Abeed.

Inte heller hans drömmar om att i stället få komma till Ryssland eller Egypten har gått i uppfyllelse.

DagenTV: Se Thomas Österberg rapportera på plats i Irak.

IS-terrorister finns kvar

Säkerhetsföreskrifterna är rigorösa för utländska journalister och biståndsarbetare där Dagen reser i Hawiga-området. För trots att IS har förlorat makten över området så finns IS-terrorister fortfarande kvar i trakterna. De gömmer sig i dalar, vid vatten och i grottor, och gör räder mot utvalda byar. Detta samtidigt som internflyktingarna flyttar tillbaka till andra byar.

Landsvägen ut till den lilla byn vi är på väg till patrulleras numera av tungt beväpnade irakiska armén, som har checkpoints varannan kilometer de cirka två milen vi åker på vägen. Varje morgon rensar soldaterna landsvägen från nya vägbomber och minor som har placerats ut av IS i skydd av nattens mörker. Långt ifrån ofarliga områden alltså, men våra lokala vägvisare har god koll och är noggranna med vår säkerhet. Många bilar kör dagligdags den här sträckan.

Folkmord på kristna

I det här området finns många sunnimuslimska araber och kurder som har flytt från de radikala IS-soldaternas terror, och deras strikta regler om att kvinnor exempelvis skulle bära en heltäckande niqab. Några mil bort på Nineveslätten hittar vi assyrier, syrianer och kaldéer i den kristna ursprungsbefolkningen som har drivits bort av IS, och där ett fåtal nu har återvänt hem, medan stora grupper har lämnat Irak. Här talas det om folkmord på kristna.

Läs mer: Bahja tar hand om barnbarnen – efter sonens död

Sexslavar hos IS

Även folkgruppen yazidier använder begreppet folkmord. Många yazidiska kvinnor fördes bort som sexslavar av IS. De grymma våldtäkterna har blivit kända för omvärlden bland annat genom 25-åriga Nadia Murad, som nyligen fick Nobels fredspris tillsammans med Kongoläkaren Denis Mukwege.

33-åriga yazidiskan Shaha satt omringad av IS-soldater i tio dagar på det beryktade Sinjarberget, ihop med tusentals andra yazidier. Därefter har hon bott tre år i tältläger nära den turkiska gränsen i norr.

– Mina barn har mardrömmar om att IS-militärerna kommer och tar dem. Själv är jag också rädd för att IS ska komma tillbaka, säger Shaha till Dagen.

I Hawiga-området där vi reser hittades strax före jul en av IS massgravar med närmare 200 avrättade irakier nedslängda. Åtskilliga sådana massgravar har FN hittat i trakterna, den största innehållande 4 000 döda kroppar. Vår vägvisare i bilen pekar på en skogsdunge intill vägen och berättar att det med största sannolikhet var här som IS spelade in många av sina ”avrättningsvideor” som skickades ut i sociala medier för att sprida skräck i lokalbefolkningen och i människor över hela världen. Jag ryser inombords vid tanken på vad som skett där inne i skogen bara några meter ifrån där vi åker.

IS-märken finns kvar

Inne i staden Hawiga ser vi totalraserade hus från flygbombningar av irakstyrkor och USA i samband med att de återtog staden från Islamiska statens terrorister. IS-märken finns samtidigt kvar på några av stenhusen. Skriften gjordes för att markera att de irakiska familjernas bostäder hade tagits i besittning av Islamiska staten.

Bland de hemvändande internflyktingarna möter vi ibland ett försiktigt hopp inför framtiden, men också materiell nöd, psykologiska trauman, raserade hus, arbetslöshet samt brist på tillit mellan olika etniska och religiösa grupper. Vem kan de egentligen lita på? Det kan ju vara någon av de tidigare grannarna som är IS-sympatisör, säger flera.

Rädsla för nya terrorgrupper

Men det är inte bara dolda, slumrande IS-celler som oroar 27-årige Said Ahmed Abeed och yazidiska Shaha i ett land som under åtskilliga år har drabbats av etniska rensningar och väpnade konflikter. Frågan flera ställer är också vad namnet ska bli på nästa grupp som växer fram med en liknande terror­ideologi som IS.