Daniel Grahn

Vi blir äldre och kommer att behöva mer omsorg.

Jag har stor respekt för alla som vill göra gott. Däremot är jag kritisk till dem som inte tar till sig forskning, erfarenheter och kunskap, skriver Daniel Grahn.

”När förlorade vi vår själ? Vem tog vårt hjärta?”, skriver Daniel Grahn, Erikshjälpen, utifrån att en stor mängd afghanska flyktingbarn är på väg att utvisas.

Som alltid är det människor som sätter de djupaste spåren.

Församlingen är förändrad, och ingen vill tillbaka.

Hur vi än v­rider och vänder, är det bara kärlek som kan utplåna hat.

Kristna representerar en över­tygelse som blev hånad in i döden.

En spade och lite gödsel gör oss ödmjuka i­nför livets, och Guds, u­tmaningar.

Det finns ingen a­nnan jordisk kraft än de troendes g­emenskap, kyrkan, som är ålagd att älska sin nästa som sig själv.

Kan Mukwege så kan vi, utifrån våra för-utsättningar, göra vår del av världen lite bättre.

Socialt arbete är ingen tyst retreat, det är rörigt, kostsamt och extremt frustrerande.

Kanske måste kyrkan, som kan hjärtespråket, gå före.

Var har vi fienden, i bemärkelsen utsatthet och utanförskap?

Strumpor och mackor i alla ära, men det magiska mötet skedde först när blickar och namn delades.

Att motarbeta utvecklingen är lika framgångsrikt som att glasa in altanen och försöka stoppa hösten. Den kommer ändå.