Öppet brev till Eva Hamberg.
Så vitt jag vet har vi aldrig träffats. Troligen har vi vuxit upp på olika ställen i Sverige. Men jag tror att om vi sågs och talades vid så skulle vi upptäcka att vi har mycket gemensamt vad gäller vår kristna tro. Och det är ju inte så konstigt, eftersom vi har fått den från samma källa: Svenska kyrkan. Där har jag (och troligen även du) fått lära mig att Jesus Kristus är Gud själv, eftersom Han har en oskuld till mamma och Gud själv till far. Trosbekännelsen är ju, som alla teologer vet, inte tillkommen för att tolkas.
Jag har läst teologi på universitetet (som ju till sin natur ska vara ickekonfessionell). Där har jag bland annat fått höra att dylik tro är att betrakta som "omogen" och "naiv" av vissa lärare som inte har dragit sig för att dela med sig av sin egen akademiska livs-åskådning. Hela biskopsvignings-ceremonin kretsar dock kring att garantera att trosbekännelsens "omogna och naiva" tro ska bevaras och försvaras av biskopen.
Jag vill nu tacka dig för att du har vågat uttala din mening angående de mest fundamentala frågorna. Du har gjort precis det som är varje biskops ansvar och uppdrag.
Jag tror att du skulle ha blivit en jättebra ärkebiskop med tro (på Gud), kärlek (till Svenska kyrkan), mod och intellekt. Tyvärr har du nu tappat hoppet och det kan jag mycket väl förstå. Finns det fortfarande någon biskop som vågar utföra sitt uppdrag och stå upp för den tro som miljontals människor har varit beredda att offra sina liv för i andra länder och tider? Om inte, så kanske det faktiskt är dags att göra som du och söka sig någon annanstans ...
Lycka till! Vi kanske stöter på varandra i något kristet sammanhang... Men vem vet, kanske blir du biskop en dag. Då kan alla vi svensk-kyrkliga kristna börja hoppas igen.
Hanna Hagberg
