Neurokirurgen Pekka Mellergård, som tidigare varit rektor för Örebro missionsskola, säger att han är beklämd och sorgsen över den debatt som förekommit om huruvida Adam och Eva var historiska personer eller inte (Dagen webbdebatt 20 januari). Många röster har kommit till tals i denna debatt i sociala medier, men Mellergårds kritik riktar sig mot mig som person och de ståndpunkter jag fört fram i denna debatt.
Mellergård hävdar att vi inte bör bry oss om vad förespråkarna för Adam och Evas historicitet säger, om det inte vore för att det skadar evangelisationsuppdraget, det slår igen dörren för människor som gläntar på dörren till Guds rike. Han tycker utifrån vaga citat att Augustinus ger skäl till att omvärdera vikten av Adam och Evas historicitet och CS Lewis ger skäl att ifrågasätta syndafallsberättelsen. När Mellergård hävdar att vi inte egentligen bör bry oss om vad förespråkarna för historiciteten säger, då går han betydligt längre än de debattörer som hittills yttrat sig i denna debatt.
Att Bibeln innehåller olika genrer kan vi alla vara överens om. Det finns olika uppfattningar om graden av symbolik i skapelseberättelsen, och hur bokstavligt allt ska tolkas. Där är jag inte tvärsäker, vilket jag tydligt uttryckt i debatten. Men Adam och Evas historicitet och syndafallet som en historisk händelse – där bekräftar Nya Testamentet detta med all tydlighet.
Lukas hade grundligt efterforskat allt, och i Lukasevangeliets tredje kapitel redogör han för en släkttavla som börjar med Jesus och slutar med Adam. Säkert inte en heltäckande släkttavla, men bara innehållande personer som faktiskt existerat. Eller menar Mellergård att Lukas hade fel när han skrev Lukasevangeliet? Paulus tar upp Adam som historisk person på ett antal ställen, framför allt i Romarbrevet. Adams existens och syndafallets verklighet görs till en del av evangeliet enligt Paulus. Jesus talade om äktenskapet och citerade både från 1 Mosebok första och andra kapitel när han säger att skaparen gjorde dem till man och kvinna. Jesu ord bekräftar trovärdigheten av skapelseberättelsen. Man bör komma ihåg att Hebreerbrevet 11 lyfter fram Kain och Abel i trons historia, om Adam och Eva inte var historiska personer kan knappast deras barn vara det heller.
Jag har ägnat mig oavbrutet åt mission och evangelisation i Stockholm sedan 16 års ålder och har sedan dess sett åtskilliga hundra stockholmare komma till tro på Jesus, och jag har personligen döpt hundratals personer som velat följa Jesus. Jag kan inte minnas ett exempel på att en historisk läsning av skapelseberättelsen har varit en stötesten för någon. Jag och Mellergård har uppenbarligen helt olika erfarenhetsramar kring evangelisationen. Min erfarenhet efter ett mångårigt engagemang i Evangeliska frikyrkan är också att teologiskt konservativa församlingar tycks vara de som är mest aktiva och framgångsrika i evangelisation.
När vi bildade Evangeliska frikyrkan under perioden 1996-1997 var vi väldigt noga med att tydligt definiera det nya samfundets teologiska inriktning. Tanken var inte att det skulle vara ett "högt i tak"-samfund, utan en tydlig evangelikal profil i Lausannedeklarations uttolkning var ambitionen. Dessa beslut har inte ändrats. Jag har svårt att begripa hur en icke-historisk syn på Adam och Eva och syndafallet ryms inom Lausannedeklarationens bibelsyn.
Mellergård antyder att min ståndpunkt är extrem. Jag kanske bör påminna om att tron på Adam och Eva som historiska personer och syndafallet som en historisk händelse har dominerat hela kyrkohistorien, på både den katolska och protestantiska sidan. Det är också den helt dominerande hållningen i den globala pingströrelsen, och i nya, växande församlingar i Sverige som SOS Church, Hillsong, Trosrörelsen och andra inflytelserika rörelser som påverkar den unga kristna generationen såsom Bethel Redding. För att inte tala om teologiskt konservativa frikyrkor, som till exempel de amerikanska sydstatsbaptisterna.
Bibeln är Guds ord till mänskligheten, för alla folk, och alla tider. Det är inte rimligt att man måste läsa Augustinus, CS Lewis, modern naturvetenskap eller Mesopotamiens urhistoria för att förstå vad Bibeln säger. För den bibeltroende är den avgörande frågan att läsa vad bibeltexterna faktiskt säger och påstår. Det är Jesus, Lukas och Paulus som påstår att Adam och Eva var historiska personer, det är det avgörande grunden för den bibeltroende.
Ett problem med Pekka Mellergårds hållning är att om vi inte tror på Adam och Eva och syndafallet som historiska personer och händelser, då vet vi inte hur Gud har skapat människorna, eller hur synden har kommit in i världen. Vad menar han då att vi ska säga i söndagsskolan och på Alphakurserna? Och har Paulus fel när han utlägger evangeliet i Romarbrevet och drar kopplingen mellan Adam och Kristus? Utifrån vilken grund kan man hävda att Bibeln har fel i det den påstår?
Stefan Swärd, pastor, bloggare och näringslivskonsult
