Debatt

Bibeln är ingen instruktionsbok för hur en modern välfärdsstat ska utformas

Replik. Kyrkan har inte samma uppdrag som staten. Vi måste exempelvis skilja församlingens barmhärtighetstjänst från vad som skapar ett fungerande samhälle. Det ena utesluter inte nödvändigtvis det andra, men måste hanteras inom respektive hägn - annars riskerar slutsatserna bli minst sagt knepiga, skriver Hans Eklind (KD).

Det har blossat upp en debatt kring Tidöavtalet och kristen tro. Även om evangeliet bär på en socialetik, en etik som är tillämpbar på samhället, så visar den palett av olika åsikter som framförts att några generella slutsatser inte låter sig göras. En starkt bidragande orsak är att Bibeln inte är, eller fungerar som, en instruktionshandledning för hur en modern välfärdsstat ska utformas. Bibelns primära syfte är att uppenbara för oss vem Gud är.

Redan på 1000-talet markerade påven Gregorius VII skillnaden mellan kyrkan och staten. Kejsaren Henrik IV utsåg en ny ärkebiskop för Milano och Gregorius protesterade blixtsnabbt då han ansåg att det inte ingick i kejsarens roll att utse kyrkliga ämbetsmän. På 1500-talet presenterade reformatorn Martin Luther tanken om ett världsligt och andligt regemente. Gud styr då genom den lagstadgade överheten, samhällets lagar och rättssystem (det världsliga regementet) och genom kyrkan (det andliga regementet) för att föda och stärka tron hos människorna samt hjälpa oss att leva enligt Guds vilja.

Som troende och som samhällsmedborgare är jag en del av båda dessa regementen. Kyrkan har dock inte samma uppdrag som staten. Vi måste exempelvis skilja församlingens barmhärtighetstjänst från vad som skapar ett fungerande samhälle. Det ena utesluter inte nödvändigtvis det andra, men måste hanteras inom respektive hägn annars riskerar slutsatserna bli minst sagt knepiga. Det visar, inte minst, upprördheten över Tidöavtalets punkt om bristande vandel.

I Sverige finns i dag många kvinnor som flytt från krig och förtryck. Vad är det som är humant med att de tvingas in i en annan form av förtryck i det svenska utanförskapet?

—  Hans Eklind (KD)

Som församlingsherde var jag mån om att tydligt signalera att alla, precis alla, var välkomna in i vår församlingsgemenskap. “Alla har syndat och saknar härligheten från Gud, och de förklaras rättfärdiga som en gåva, av hans nåd, därför att de är friköpta av Kristus Jesus” (Rom 3:23–24). Jesus dog för oss syndare! Sola gratia! Nåden allena! Inte en enda kristen kan eller ska sätta sig på en piedestal, vi är alla syndare och behöver nåden. Men, denna insikt om den mänskliga ofullkomligheten står inte i något motsatsförhållande till Tidöavtalets text om bristande vandel.

Få, om någon, anser i dag att Sverige lyckats med integrationen. Det stora flyktingmottagandet under en följd av år har lett till allvarliga integrationsproblem. Människor som kommit hit med drömmar och förhoppningar om ett bättre liv har i stället fastnat i arbetslöshet, passivitet och utanförskap. Skuggsamhällen, gängkriminalitet och hederskultur har kunnat frodas. Ska vi lyckas vända på detta krävs en bättre och modigare integrationspolitik.

Integrationen förutsätter att människor som bor här också vill bli en del av det svenska samhället. Om man inte vill det, utan i stället väljer miljöer kopplade till exempelvis kriminella gäng, klaner eller extremistiska grupperingar, med noll avsikt att ändra sig, måste frågan ställas: Ska den personen få vara kvar i Sverige? I Sverige finns i dag många kvinnor som flytt från krig och förtryck. Vad är det som är humant med att de tvingas in i en annan form av förtryck i det svenska utanförskapet?

Vandelsprövning är ingen ny uppfinning. Socialdemokraterna drev igenom en bestämmelse om bristande vandel som avskaffades 2005. Vandelsprövning görs dock redan i dag. Migrationsverket gör det dagligen när de prövar medborgarskapsansökningar utan att någon etiketterat detta som okristligt.

I debatten tycks man vidare bortse från den viktiga texten i Tidöavtalet om att en utredning ska kartlägga denna möjlighet och att en utvisning på grund av bristande vandel ska vara förenlig med svensk grundlag, EU-rätten, Europakonventionen och andra folkrättsliga åtaganden.

Skuggsamhället växer i en oroväckande takt. Med det följer svartarbete, utnyttjande, kriminalitet, dåliga arbetsmiljöer och boendesituationer.

—  Hans Eklind (KD)

Andra har ondgjort sig över förslag om transitcenter, som är ett gammalt KD-krav. När vi föreslog detta 2015 möttes det av hård kritik, inte minst från dåvarande migrationsminister Morgan Johansson. 2018 föreslog en statlig utredning inrättandet av ankomstcenter som till stor del liknade Kristdemokraternas förslag och då tystnade kritiken. Transitcenter syftar till att hålla ihop processen och göra den både effektiv och rättssäker. Dessutom försvårar det för människor att avvika och hamna i en utsatt situation.

Minst 50 000 människor, troligen minst det dubbla, befinner sig olovligt i landet. Det intressanta är dock inte antalet, utan att skuggsamhället växer i en oroväckande takt. Med det följer svartarbete, utnyttjande, kriminalitet, dåliga arbetsmiljöer och boendesituationer.

Som präst och kristen har jag valt att engagera mig politiken med drivkraften att göra världen till en bättre plats att leva på. Jag uttalar mig dock aldrig om exempelvis skatte-, sjukvårds- och migrationspolitik i termer av kristligt eller okristligt då Bibeln inte är en instruktionshandledning för hur en modern välfärdsstat ska utformas.

Jag må, som ovan, ha synpunkter på en del argument och etiketter som klistras på Tidöavtalet. Men jag är samtidigt glad över att svensk kristenhet deltar och påverkar samhällsdebatten. Kristna och kyrkorna ska utmana makten när det krävs.

Fler artiklar för dig

Mer i samma ämne

Dagens bibelord

Läs alla platsannonser på Dagen Jobb

Dagens poddar