Sommaren går mot sitt slut och höstterminen drar igång, skolan ofta några veckor före kyrkornas aktiviteter. Det är lätt att fortsätta där vi slutade och bara köra på med aktiviteter, men stannar vi upp och hör med våra ungdomar hur deras sommar har varit? Har de varit med på något läger eller konferens och upplevt något som de vill ta med sig till sitt sammanhang?
Vågar vi utvärdera vårterminen, alltså inte bara att ledarna gör det, utan även låta de barn som leds få komma fram med sina tankar och åsikter? Finns det till och med unga som vi ska ta ett extra snack med för att det inte har blivit bra och de har “fallit mellan stolarna” - ibland för att de är unga och ibland för att de tas för givna?
Har vi strategier för att unga ska vilja hänga kvar i kyrkan och ta sig an ledaruppdrag, det vill säga att de slussas in och får lotsning från äldre ledare där man får hjälpas åt att skapa aktiviteter med mera? Det kan göra att ungdomarna sedan vågar ta mer ansvar och tycker det är kul och vill vara kvar i kyrkan.
Om man som ung faktiskt vågar säga att “jag vill vara med leda lovsång, ha andakt eller hjälpa till med aktiviteter”, så är det de anställda och/eller äldre ledare som skapar utrymme för det.
Våga ta tillvara på de ungas åsikter. Våga släppa in dem i arbetet men lämna dem inte ensamma.
