Är allt som kommer från Ryssland maktambition?

Samma mönster gäller inte överallt. Det finns inte något som visar att S:t Sergeijs församling är infiltrerad av ryska maktsträvanden, skriver Göran Beijer.

Tack för att du har registrerat dig!

Du kan nu läsa ytterligare 10 gratisartiklar på Dagen.se.

Sedan den kristna kyrkan blev tillåten genom ediktet i Milano 313 har den levt i ett förhållande till folk och stat. Det har ofta lett till maktkamp. Stora delar av medeltiden präglades av strid mellan påve och kejsare. Det har lika ofta lett till samarbete. De kyrkosamfund som framkom efter reformationen blev nationalkyrkor, där kungen spelade en viktig roll. Motsvarande gäller den ortodoxa kyrkan, där många länder har sina egna patriarkat.

Ett nära samarbete mellan stat och nationalkyrka har varit en frestelse för båda parter. Kyrkan har kunnat skaffa sig en privilegierad ställning. Staten har kunnat använda kyrkan för sin maktutövning. Förhållandet kvarstår i Svenska kyrkan, även om det nu, med upphörd statskyrka, är de politiska partierna som använder kyrkan för sina mål.

Den ryska staten och den rysk-ortodoxa kyrkan hade en sådan nära samverkan under tsartiden, och har det sedan någon tid igen. Om detta har Patrik Oksanen stor kunskap, och ger flera exempel på det i sin artikel 10 juli. Men han gör fel, när han förutsätter att det som gäller i somliga fall, gäller i alla. Vad han måste lägga fram bevis för, är att också S:t Sergeijs församling har blivit infiltrerad av ryska maktambitioner.

S:t Sergeij började som en rysktalande grupp inom estnisk-ortodoxa församlingen i Stockholm. 1991 bildades en egen församling. Den växte, när ryssar kunde bosätta sig utomlands efter Sovjetunionens kollaps. Efter några år ansökte församlingen om att få tillhöra Moskvapatriarkatet. Vid denna tid var patriarkatet yrvaket i friheten från kommunistiskt förtryck. Den ryska staten var fullt upptagen av att få ordning på det sönderfallna landet. Vare sig rysk stat eller kyrka hade kraft över för internationellt maktspel.

Detta ändrades, för båda parter, en bit in på 2000-talet. Då byggdes på nytt ett närmare samarbete mellan stat och kyrka upp i Ryssland. Det Oksanen förutsätter är att också S:t Sergeijs församling drabbades av detta. Det är en sak som återstår att visa.

Läs mer Rysk-ortodoxa går Putins ärenden när de försöker ta över svensk kyrka

 

S:t Sergeijs ekonomi bygger inte på bidrag från Ryssland. Den understöds av en stiftelse som en förmögen dam bildade för att stödja en rysk-ortodox församling, och lever i övrigt på medlemmarnas gåvor. Församlingen är registrerad, tillhör Sveriges kristna råd och får bidrag från den statliga Myndigheten för stöd till trossamfund.

En fråga som måste ställas är: Varför just nu? Församlingen har i 30 år funnits med gudstjänster i ett gravkapell på Maria Magdalena kyrkogård. Detta har blivit för litet. I många år har man därför hyrt in sig i olika kyrkor i Stockholm för sitt påskfirande, som samlar fler än vad kapellet klarar av. Några bekymrade frågor väcktes inte då.

Nu har Maria Magdalena församling sett över sitt lokalbehov och sagt upp hyreskontraktet med S:t Sergeijs församling. Denna avstod från att hävda besittningsrätt, när större lokal ändå behövdes. De två församlingarna har skilts åt i samförstånd.

Det rör sig alltså om en församling som söker någonstans att vara. När de först hörde av sig till S:t Sigfrids kyrka i Aspudden, var det för att få hyra den för årets påskfirande. Vid förberedelserna för detta fick de klart för sig att de skulle kunna förlägga hela sin verksamhet dit, utan att inkräkta på det som förekommer hos den redan förefintliga hyresgästen, S:t Stefanus koinonia (församling) inom Missionsprovinsen.

De förhörde sig då om möjligheten att få fortlöpande hyra kyrkan. Detta beviljades av den dåvarande styrelsen för Föreningen S:t Sigfrids kyrkas vänner, som förvaltar kyrkan, till att börja med för en prövotid. (Uppgiften i artikeln i Dagen 7 juli att man fått ett andrahandsavtal med S:t Stefanus koinonia är inte korrekt.)

Vid ett årsmöte (glest besökt i coronatid) valdes en ny ordförande för S:t Sigfrids kyrkas vänner. Valet genomdrevs av en grupp med hjälp av fullmakter – vilket anses vara en procedur som inte bör tillämpas i ideella föreningar. Förfarandet ogillades av en större grupp medlemmar, som vid ett fortsatt årsmöte upprörda gjorde sin röst hörd.

De som nu fört saken vidare till massmedier utgör en minoritet inom föreningen – även om man räknar bort de medlemmar av S:t Sergeij som anslutit sig till föreningen, för att kunna dela ansvaret för den kyrkobyggnad som de fått löfte om att hyra.

Frågan kvarstår: Varför skulle S:t Sergeij ha blivit ett verktyg för ryska maktambitioner i S:t Sigfrids kyrka, när de inte har misstänkts för detta under 30 år i kapellet på Maria Magdalenas kyrkogård? Om S:t Stefanus koinonia betecknas som ’nyttiga idioter’, när vi välkomnar ytterligare en hyresgäst får vi uthärda det. Som församling inom Missionsprovinsen har vi upplevt motstånd och misstänkliggörande från dem som makten haver, så vi är vana. Nu känner vi igen medkristna som får möta motsvarande.

Myndigheten för stöd till trossamfund respektive Säpo har goda resurser att bevaka att otillbörlig makt inte förekommer.

Göran Beijer, vice pastor i S:t Stefanus koinonia

 

Svar direkt: Beijer blundar och tvår sina händer

Om samma mönster upprepar sig, ska man inte dra slutsats att samma mönster betyder samma mönster? 

Inte om man får tro Göran Beijer som medvetet väljer att blunda för fjolårets händelser när Moskvapatriarkatet försökte ta över Kristi Förklarings ortodoxa kyrka i Stockholm med liknande metoder som beskrivits i Dagens nyhetsrapportering från händelserna i S:t Sigfrids kyrkas vänner. 

Vidare tvår Beijer sina händer och menar att han inte har något ansvar för att stoppa otillbörlig påverkan, det ska skötas av Säpo och Myndigheten för trossamfund. Då har Beijer inte förstått hur saker fungerar i ett öppet samhälle, att allt som inte är lämpligt eller problematiskt inte är olagligt. Säkerhet är en lagsport, och för att en lagbunden demokrati ska ha ett fungerande totalförsvar i gråzonen krävs det att alla aktörer i samhället förstår att ta eget ansvar. Det gäller även en församling i Missionsprovinsen. Skulle alla i samhället resonera som Beijer skulle inga resurser vara tillräckliga för Säpo att hantera svensk säkerhet. Med religionsfrihet, organisationsfrihet och yttrandefrihet kommer också ansvar. 

Patrik Oksanen, journalist, författare och senior fellow på tankesmedjan Frivärld

Läs mer Missionsprovinsen anklagas för kuppförsök mot Stockholmskyrka

Läs mer om Missionsprovinsen

Alla tidigare artiklar
Detta är en debattartikel av en eller flera externa skribenter, som själva svarar för de åsikter som framförs. Dagen värnar en fri och öppen debatt. Tidningens linje framförs på ledarsidan.
Vigselkrav
Jämställdhetsminister Åsa Lindhagen vill med ett nytt förslag göra det svårare för vigselförrättare att neka samkönade par att vigas till äktenskap.
Foto: Kallestad, Gorm
Foto: Kallestad, Gorm