Humanisterna: Sekulära principer vantolkas

Det sekulära samhället innebär att alla medborgare har rätt att utöva sin livsåskådning, skriver Anna Bergström.

Tack för att du har registrerat dig!

Du kan nu läsa ytterligare 10 gratisartiklar på Dagen.se.

Trots att sekulära principer spelat en enorm roll i framväxten av den kultur som dominerar Sverige är innebörden av begreppet ”sekulär” relativt okänt och ofta missförstått. Till exempel ger riksdagsledamoten och SD-kvinnors styrelseledamot Sara Seppälä i en annons på Facebook sin syn på böneutrop och islam i Sverige: ”Jag tycker att det är oroväckande att religionen islam flyttar fram positionerna i vårt sekulära samhälle.” Vad Seppälä lägger i begreppet sekulärt samhälle är inte helt klart, men den närmaste tolkningen är att hon menar att ett sådant samhälle inte tillåter religiösa yttranden i det offentliga. Detta är självfallet lite besynnerligt eftersom SD i allmänhet, och i sitt partiprogram i synnerhet, förespråkar att Sverige ska vara ett kristet samhälle.

En liknande vantolkning av begreppet gör även den kristna opinionsbildaren Joel Halldorf. I kontrast till Seppälä har dock Halldorf upprepade gånger uttryckt sin rädsla för framväxten av det sekulära samhället – ett samhälle som han uppfattar är ett samhälle där religiösa uttryck ej tolereras.

Tvärt emot båda dessa så är det endast i en sekulär stat och i ett sekulärt samhälle som en för oss initialt främmande religion kan få samexistera med de redan befintliga livsåskådningarna. Det finns därför ett uppenbart behov av att reda ut de missförstånden som finns gällande begreppet sekulär stat och sekulärt samhälle.

För 10 år sedan skrev Humanisternas förra ordförande, Christer Sturmark, tillsammans med en rad andra skribenter på DN debatt (18 juni 2009) om vikten av att beskydda det sekulära samhället. I takt med att Sverige blir allt mer diversifierat blir detta arbete allt mer viktigt. Men, att försvara sekulära principer kan aldrig betyda att vi försöker hindra någon från att uttrycka sin livsåskådning så länge det inte begränsar någon annans rättigheter. Denna frihet är en nödvändig del av sekularismen.

Humanisterna har sedan drygt 40 år kämpat för såväl en sekulär stat som ett sekulärt samhälle. En sekulär stat innebär att all myndighetsutövning, liksom alla offentliga beslut och verksamheter, är livsåskådningsneutrala. Det sekulära samhället innebär att alla medborgare har rätt att utöva sin livsåskådning, ensamma eller i grupp, under förutsättning att detta inte kommer i konflikt med andras rättigheter samt att ingen medborgare påtvingas en viss kulturell sedvänja eller livsåskådning.

Detta betyder alltså inte att en har rätt att slippa se eller höra andras utövande, bara att den som inte vill inte heller måste delta. Det är bland annat därför Humanisterna har engagerat sig i frågan om religiösa friskolor, en skolform som tillåter frivilliga religiösa inslag i utbildning men ej i den schemalagda undervisningen. Trots att de religiösa inslagen ska vara frivilliga har en rad uppmärksammade granskningar visat på att de från många elevers perspektiv inte uppfattats som frivilliga. De sekulära principerna, uppfattade på detta sätt, utgör därmed en viktig hörnsten i framväxten av moderna och pluralistiska samhällen. Det vill säga samhällen där alla medborgare har möjlighet att välja, att välja bort och att byta livsåskådning.

Det finns grupper, både försvarare och kritiker av sekularismen, som felaktigt menar att de sekulära principerna innebär att vi bör förbjuda religiösa uttryck i offentligheten. Begreppet ”sekulär” förändras då ifrån att vara ett försvar för allas lika rättigheter till sin livsåskådning till motsatsen. Vissa livsåskådningar får uttryckas, andra inte. Ett sådant samhälle har Humanisterna aldrig förordat. Vi förordar en sekularism som hör samman med religionsfrihet. Frihet till och från religion, men aldrig frihet från andras rätt att uttrycka sig. Såväl den troende som ateisten får räkna med att hens livsåskådning blir kritiserad och förlöjligad och båda får också acceptera att möta den andres uttryck. Så länge dessa ges likvärdiga villkor, av staten och samhället i övrigt.

Ordet sekulär, en viktig grundbult för den kultur vi tillsammans skapat i Sverige, riskerar att gå oss miste om vi – både troende och ateister – inte håller samman och försvarar rätten för var och en att besitta en tro på en gud likväl som att inte göra det. Vi måste ta gemensamt ansvar för att samhället klarar av att tillåta religiösa uttryck som samtidigt inte tvingas på någon. Om ordet kapas finns det inget uttryck för att beskriva detta samhälle.

Anna Bergström,

ordförande i förbundet Humanisterna

Läs även | Svar direkt – Joel Halldorf: Nonsens att sekulär betyder neutral

Rösta!

Håller du med debattören?

Ja
Nej
Vet inte

Visa resultat

  • Ja (54%)
  • Nej (40%)
  • Vet inte (5%)

129 röster

Detta är en debattartikel av en eller flera externa skribenter, som själva svarar för de åsikter som framförs. Dagen värnar en fri och öppen debatt. Tidningens linje framförs på ledarsidan.