Jacob Andelius: Hämnd är fel svar på rasism

Det går att vara emot rasism och orättvisor utan att ställa upp på Black Lives Matters tveksamma agenda, skriver Jacob Andelius.

Tack för att du har registrerat dig!

Du kan nu läsa ytterligare 10 gratisartiklar på Dagen.se.

Att många av mina kristna vänner reagerar på den fruktansvärda behandling George Floyd utsattes av polisen i Minneapolis genom att posta på sociala medier gör mig stolt. Låt oss använda oss av de plattformar vi har för att ta ställning mot orättvisor!

Samtidigt blir jag beklämd av att så många, även kända kristna ledare, väljer att posta under hashtagen #blacklivesmatter. Detta är ju inte bara ett allmänt ställningstagande mot rasism utan i förlängningen ett bejakande av Black Power-rörelsen. Denna växte under 1960-talet i USA fram ur akademin och marxismen, ledd av vänsterradikaler som bejakade våld med en tydlig separatistisk linje där man odlade och förstärkte svarta människors särart och poängterade olikheten mellan vita och svarta. Fokus var inte på försoning utan på kamp och dominans. Mål, som är långt ifrån dem Bibeln uppmanar oss att sträva efter.

Den andra rörelsen som växte fram samtidigt, också som en reaktion mot den påtagliga rasism och segregation som rådde, var medborgarrättsrörelsen. Denna var sprungen ur den svarta kyrkan, leddes av pastor Martin Luther King, förespråkade icke-våld, försoning och pekade på vår likhet i att vi alla är Guds barn. Målet för King var ett samhälle utan rasism där hudfärg inte spelade någon roll.

Läs mer Erik Svanberg: BLM:s mångfald bör inspirera oss

 

Drygt 50 år senare är det påtagligt vilket mäktigt arv King och medborgarrättsrörelsen lämnade efter sig, och vilket i jämförelse litet avtryck Black Power-rörelsen gjorde.

När det gäller vilket av dessa synsätt som ska prägla kampen för afroamerikaners livssituation i dag har organisationen Black Lives Matter (BLM) tydligt valt sida, genom att bejaka arvet efter Black Power-rörelsen. De använder sig inte bara av samma symbol (knytnäven), uttryck och slogans, utan själva den marxistiska grundtanken är densamma – världen definieras av vem som har makt, vem som förtrycker och vem som förtrycks. För BLM är vi människor inte individer först och främst utan vi definieras av vår hudfärg.

I och med att BLM inte bara engagerar sig vad gäller rasism utan är en politisk organisation långt ute på vänsterkanten driver de också ett tydligt ställningstagande för abort, mot kärnfamiljen och med aggression mot Israel och judar. Även om vi kristna inte alltid tycker exakt likadant i dessa frågor så är det problematiskt att så många okritiskt ställer sig bakom en organisation med den här politiska agendan. Det går att visa solidaritet med människor utsatta för polisbrutalitet och rasism utan att liera sig med BLM!

Samtidigt måste vi även adressera BLM:s huvudargument – att polisen i USA medvetet och återkommande tar livet av afroamerikaner. För den som följt mediers rapportering av frågan på sistone kan det låta orimligt, men faktum är att problemet, hur förkastligt det än är, inte är så utbrett som BLM hävdar.

Trots att afroamerikaner bara motsvarar 13 procent av USA:s befolkning utgjorde de över hälften av USA:s mordoffer 2018. Att våldet är så närvarande bland afroamerikaner är ett öppet sår i det amerikanska samhället, och det är svårt att peka på en enskild faktor som ligger bakom. Dock blev endast tre procent av dessa afroamerikaner dödade av polis – och alla utom ett fåtal av dessa var beväpnade och farliga både för polis och för allmänhet. I de fall där en oskyldig person – som George Floyd – faller offer för övervåld ska vi verkligen höja vår röst och kräva både en utredning och vid behov reformer, men det är viktigt att inse att det inte är polisen som är det största hotet för afroamerikaner. Tvärtom – utan deras insatser skulle många afroamerikaner vara ännu mer utsatta i områden som redan nu präglas av våld och brott.

Rasism är först och främst en fråga om synd, och Bibeln ger oss verktyg för att ta itu med synd – både i våra egna liv och i samhället i stort. Som kristna behöver vi vara trygga nog i kraften i evangeliet för att kunna höja en egen röst i samhällsdebatten, i stället för att okritiskt falla in i ledet bakom ett budskap som går tvärtemot vad vi tror på. Även här i Sverige behöver vi som kyrka ha ett svar på hur vi vill göra skillnad – inte bara genom att motverka rasism, utan också för att stärka och bygga upp just de delar av samhället som präglas av utanförskap, ofta kopplat till etnicitet.

Vill vi verkligen sälla oss till de röster som kräver hämnd i stället för förlåtelse? Som ställer grupp mot grupp och fokuserar på våra olikheter i stället för att se att vi alla är Guds barn? Som hetsar även mot svensk polis och griper till våld för att göra sin röst hörd?

Michelle Obama blev känd för uttrycket “when they go low, we go high” (när de agerar lågt, väljer vi att höja oss, reds anm). Låt oss fortsätta göra vår röst hörd på sociala medier – men utan att göra våld på den sanning som vi har! Vårt samhälles största problem beror i grunden alltid på synden, och lösningen är inte våldsam identitetspolitik utan de goda nyheterna om Jesus.

Läs mer Lukas Hagel: Låt inte dina egna åsikter stå i vägen för rättvisa

Rösta!

Håller du med debattören?

Ja
Nej
Vet inte

Visa resultat

  • Ja (79%)
  • Nej (18%)
  • Vet inte (3%)

369 röster

Detta är en debattartikel av en eller flera externa skribenter, som själva svarar för de åsikter som framförs. Dagen värnar en fri och öppen debatt. Tidningens linje framförs på ledarsidan.
Foto: HENRIK MONTGOMERY
Foto: HENRIK MONTGOMERY
Equmeniakyrkans kyrkoledarval
Sambo och giftermål
Sex har en själslig dimension som inte försvann bara för att kyrkans sexualmoral kastades överbord av 1960-talets rebeller. 
Foto: mari lezhava
Foto: mari lezhava