Samexistens gör tron tydligare

Bo Brander ifrågasätter i en artikel i Dagen (5 april) min bild av ett Sverige där kyrkan inte längre ligger ensam mitt i byn utan har en plats vid stadens torg, sida vid sida med moskén och synagogan. Frågan är vad Bo Brander vill? Är hans vision att försöka vända tillbaka till det gamla enhetssamhället där kristendom var den enda tillåtna religionen, där den lokale prästen styrde byns liv? I stället för att positionera mig i en skyttegrav vill jag ställa en fråga: Hur ska det framtida samhället vara möjligt utan fredlig samexistens? Måste inte vi kristna, judar, muslimer och andra lära oss att leva tillsammans? Alternativet är en stat där bara en sorts trosutövare kan vara medborgare, den vision som till exempel IS bärs av.

Bo Brander menar att kyrkan, med placeringen vid stadens torg, tappat förmågan att stå för sin tro. Jag vill påstå att det är precis tvärtom, en förutsättning för dialog och samtal är att jag också själv måste kunna bottna i min tro. Något som inte behövdes i det gamla enhetssamhället.

Brander upprepar det ofta sagda, men felaktiga, påståendet att Svenska kyrkan är likgiltiga inför de kristnas situation i Mellanöstern. Jag vill därför citera en del av den artikel som Brander kritiserar. Ett avsnitt som Brander valde att inte lyfta fram;

”Många kristna lever i svår utsatthet just nu. Det är ingen ny fråga för mig. I början av 1990-talet bodde jag hos den koptiska kyrkan i Egypten. Senare som präst i Södertälje blev det vardag med kristna från Mellanöstern och under åren har kontakterna fördjupats till vänskap. I höstas möttes Sveriges ortodoxa kyrkoledare hemma hos mig i biskopsgården i Västerås. Då delade vi erfarenheter – och tårar – om den situation som råder i Bibelns länder. Svenska kyrkans kontakter med de kristna syskonen i Mellanöstern är etablerad sedan länge. Eftersom vi är syskon är de självklara i våra dagliga böner liksom de ska finnas med i våra handlingar. I utbytet med orientaliska ortodoxa kyrkor har jag lärt mig att tro på ett samhälle där man får tro på olika sätt.”

Nej, Bo Brander, jag tror inte att vägen framåt är att drömma om det gamla enhetssamhället. Men jag ser med spänning fram emot ett samhälle med öppna samtal om tro och liv, med religionsdialog och präglat av fredlig samexistens.

Mikael Mogren, biskop i Västerås stift