Dokument

Kristna avrättas offentligt i Nordkorea för att statuera exempel

Park Joo-Chan berättar om världens mest slutna land och situationen för kristna där.

– Det finns inga kyrkobyggnader, ingen pastor och ingen kyrklig organisation i Nordkorea. Ändå finns det kyrkor i Nordkorea. Det är kyrkan som finns inuti de troende.

– Om man tror på den helige ande vet man att Gud förmår arbeta under vilka förhållanden som helst, säger Park Joo-Chan i en exklusiv intervju med Dagen.

Dagen får kontakt med Park Joo-Chan genom organisationen Open Doors och är mycket försiktig med sin identitet, eftersom delar av familjen finns kvar i Nordkorea. Själv är han numera pastor och bor i Sydkorea. Intervjun görs via mejl och han vill inte uppge sitt riktiga namn.

När Park Joo-Chan växte upp i Nordkorea dyrkade han sin ledare, Kim Il Sung. Han växte upp på landsbygden och älskade, liksom de andra pojkarna, landets ledare Kim Il Sung. Barnen grät av glädje när de såg filmerna på den enda tv-kanalen om hur ledaren ”befriat” Nordkorea.

I skolan ägnade sig barnen åt ”kritik och självkritik” – en kommunistisk praktik som innebär att man regelbundet ska erkänna fel och brister offentligt och ta emot kritik.

– Jag kunde säga till min vän: ”Kim Il Sung säger att du ska städa upp efter dig, men du gör inte det”. Många vänskapsrelationer brast för alltid genom att vi tvingades in i detta system.

Religion sågs som något ont i Nordkorea. Kristendom var, fick man lära sig, en perverterad amerikansk religion.

Läs mer | Joakim Hagerius: Näringslivet måste höja rösten mot förtryck av kristna

Under svältkatastrofen på 1990-talet blev många nordkoreaner undernärda och sjuka, och det drabbade också Park Joo-Chan. En dag bestämde han sig för att fly, och simmade över en flod till Kina tillsammans med en kamrat. Men väl framme i landet hamnade han snabbt i djup misär, han började dricka, blev allt sjukare och fick inga jobb.

– Jag hade träffat några kristna, men var skeptisk mot dem i början. En natt var jag övertygad om att jag skulle dö. Då bad jag för första gången: ”Gud jag är inte ens trettio år, jag vill inte dö.”

Den natten blev inte hans sista. Park Choo vaknade upp, och dagen därpå mötte han en kristen korean, som erbjöd sig att hjälpa honom och tog med honom till sin församling. Kyrkan samlade ihop pengar till en nödvändig operation, och sedan började Park Choo studera Bibeln.

– Jag förstod inte mycket, men jag började för första gången se på mig själv som en människa som hade ett värde.

Situationen för kristna och för personer som "tror på demokrati" är fortsatt mycket svår i Nordkorea, säger han.

– Så fort någon avslöjas som troende, separeras de från andra bybor och förs bort. Ibland avrättar man också någon offentligt för att statuera exempel.

Park Choo berättar att han brinner för att en dag kunna missionera i sitt forna hemland.

– Lidande nordkoreaner behöver världens hjälp. De underjordiska församlingarna behöver stöd för att orka behålla sin tro. De är utsatta för stort hot och det är stor brist på mat och andra förnödenheter.

Läs mer | Därför förföljs kristna i världen

Fler artiklar för dig