Intensiva relationer eller alkohol blir en utväg ur smärtan

Mödrar och män

• Författare: Wera von Essen

• Förlag: Polaris (140 sidor)

• Genre: Noveller

Den katolska författaren Wera von Essen slog igenom med En debutants dagbok. Sedan dess har hon publicerat ytterligare en dagbok och två prosaböcker. Nu är hon för första gången aktuell med en novellsamling. Dagens Edel Irén Lappin har läst. 

”Helige ärkeängel Mikael, försvara oss i striden.” 

Detta citat av påve Leo den XIII (påve under slutet av 1800-talet) inleder Wera von Essens novellsamling Mödrar och män. Citatet anspelar på det som i boken beskrivs som striden mot en drake där draken är en symbol för ondskan – eller för människans svaghet som tar över och drar oss bort från det goda. En drake vi försöker kämpa emot, även om vi inte alltid lyckas.

De åtta novellerna står för sig själva men hänger ändå samman. Som en röd tråd löper psykisk ohälsa och sköra relationer till mödrar och män. Språkligt och formmässigt varierar de däremot; några noveller saknar nästan helt styckeindelning, i andra står dialogen i centrum medan två av novellerna helt är ett tilltal till en annan person. 

I den första novellen ”Suicidrisk”, får vi möta en ung kvinna som är inlagd på psyket i Uppsala. Där kommer det fram att hon har en komplicerad relation till sin mor – något som sedan fångas upp i den sista novellen ”Mödrar och män”. På så sätt känns det som att vi möter samma kvinna från ett annat perspektiv, men här är det modern som kämpar mot draken. Dotterns psykiska ohälsa sätts därmed i ett annat ljus.

Från olika perspektiv kommer novellerna tillbaka till samma fråga: Hur hanterar man draken i sitt liv? I Aishas tystnad möter vi till exempel en psykiskt sjuk kvinna som finner extrem islamism som utväg; den totala underkastelsen till Gud blir hennes personliga räddning. I andra noveller är det i stället intensiva relationer eller alkohol som blir en utväg ur smärtan.

Wera von Essen är en katolsk författare, vilket märks i att den andliga dimensionen är ständigt närvarande. Inte minst i de relationella aspekterna, i hur vi kan se Gud i andra människor. Det tydligaste exemplet återfinns i novellen ”Hannas lovsång” där en munks ögon sägs lysa av Guds ljus. Novellen handlar om en mor som skriver till ett ofött barn där munken är barnets far. Namnet Hanna är också intressant eftersom Hanna i Bibeln är en ofruktsam kvinna som ber Gud om ett barn och i gengäld ger barnet – profeten Samuel – tillbaka till Gud genom att låta honom växa upp i templet. 

Wera von Essen är känd som en autofiktiv författare som tidigare gett ut två dagböcker. I denna novellsamling finns spår av det autofiktiva; alla noveller är skrivna i första person och en del inslag överlappar med historier från hennes tidigare böcker, vilket både är novellerna styrka och svaghet. Läser man dem som delar av ett sammanlänkat liv blir de intressanta. Läser man dem för sig är vissa av dem svagare, särskilt de första novellerna. 

Novellerna i Mödrar och män blir exponentiellt bättre genom bokens gång. I de sista novellerna har språket blommat ut helt. Här finns mer av det djup man förväntar sig av en novellsamling som inte är en dagbok. Här finns också stycken där språket glimrar till på ett sätt som verkligen berör. Dessa stycken får mig att vilja läsa mer, men då är plötsligt boken slut. 

Wera von Essen: ”När någon omvänt sig är det som att man förväntar sig vara utan synd”