Auktoritär politik säljs in som kristen

Från statsvetenskaplig term till politiskt verktyg för makthungrande ledare. Begreppet ”illiberal demokrati” har lanserats av ledare som ser liberaler som fiender och sig själva som representanter för det kristna Europa.

Tack för att du har registrerat dig!

Du kan nu läsa ytterligare 10 gratisartiklar på Dagen.se.

Plötsligt har ett nytt begrepp dykt upp i europeisk politisk debatt: illiberal demokrati. Under sommaren har termen synts här och var på ledarsidor och också hörts hos Viktor Orbán, den europeiska ledare som framför andra har lanserat idén om att det inte finns en, utan två typer av demokrati – liberal och illiberal. Men varifrån kommer detta nya begrepp, och varför lanseras det just nu?

– År 1997 användes termen i forskningen. Den har funnits med i statsvetarkretsar som benämning för en viss typ av system som till ytan är demokratiskt, men som ändå inte är det, förklarar Orla Vigsö, professor i medie- och kommunikationsvetenskap vid Göteborgs universitet.

Orla Vigsö.
Foto: Johan Wingborg

Senare kom dock termen illiberal demokrati att fyllas med ett helt annat innehåll, samtidigt som den förflyttades från stats­vetarkorridorerna ut i den politiska verkligheten. Men förändringen skedde successivt.

År 2014 håller Ungerns konservative ledare Viktor Orbán ett linjetal, där han tar upp det han då talar om som ”ett alternativ till liberal demokrati: kristen demokrati”. Det är första gången som denna ”alternativa demokrati” lanseras som något positivt, skriver forskaren och författaren Marc F Plattner.

I talet från 2014 uppehåller sig Orbán mest vid ekonomiska frågor. Han beskriver målande västvärldens kris, och framhåller att icke-demokratiska stater har stor framgång. Som positiva exempel nämner han här bland annat Kina, Ryssland och Turkiet, och han säger sedan att ”vi måste bryta med liberala principer och metoder”. Slutsatsen i talet är att Ungern ska bygga ”en illiberal stat”.

Några år senare, år 2018, har Viktor Orbán tagit ett steg till i det ideologiska bygget, och nu talar han öppet om ”en illiberal demokrati”. Under de år som förflutit har han som ledare för Ungern ådragit sig skarp kritik, bland annat från EU, för den nedmontering av rättsstat, fria medier och ett fritt kulturliv som pågått. Allt detta är ingredienser i den liberala demokrati som han nu allt mer menar att Ungern ska avlägsna sig från.

Men han får inte bara kritik. Han har också fått vapendragare i striden för den illiberala demokratin. I Polen har konservativa Lag och rättvisa tagit makten, och så sent som i somras beskrevs i Dagens Nyheter Polens ”illiberala demokratiska utveckling” under just Lag och rättvisa.

Och sommaren 2019 tar Viktor Orbán steget fullt ut när det gäller vad som är ”essensen av illiberal demokrati”. Det är, säger han i ett tal, ”skyddet av en kristen frihet” – som nu sätts i motsatsställning till en liberal frihet.

Dagen ringde upp den liberala kristna politikern Jakob Olofsgård (L), tidigare pastor inom Equmeniakyrkan och i dag ersättare i riksdagen, för att höra hur han reagerar på att ”kristen” och ”liberal” presenteras som två motpoler.

– Det liberala har alltid haft en fiende, och detta blir väldigt tydligt när någon talar om illiberal demokrati, säger han.

Jakob Olofsgård.
Foto: Privat

 

– Fienderna till den liberala friheten finns till exempel i öststater som Ungern. Det handlar om populister som vill få sin politik rumsren. Man pekar ut den liberala politiken som syndabock. Dessa krafter, nyfascistiska och högerextrema, tar de medel som tjänar deras syften och vill ge sken av att de är demokratiska. Kan man kidnappa kyrkan så gör man det.

Ungerns nedmontering av medier och av civilsamhället ”krockar ordentligt” med den frikyrkliga vaggan, där en stark folkrörelse burit upp både kyrka och samhället, menar Jakob Olofsgård.

Vad är då syftet med att omskapa en term som illiberal demokrati? Det handlar om ett försök att omdefiniera själva det politiska språket, menar Orla Vigsö.

– Det som ligger i begreppet ”liberal demokrati” är ju en liberal grundsyn, där människor har friheter och rättigheter. Här försöker man utnyttja ett motstånd mot människor som uppfattas som liberala i motsats till ”moraliska” människor.

I grunden anser Vigsö att det finns en elitistisk syn: alla människor är inte lika mycket värda.

– Man ska ha rätt bakgrund, vara en äkta medborgare. Man försöker säga: vi är en demokrati, men vi är inte sådana som ger till exempel homosexuella rätt att bestämma. Men det är ju en skendemokrati.

Det som har skett, menar Orla Vigsö, är en glidande övergång från en värdekonservativ hållning till en antidemokratisk hållning. Det finns, säger han, vissa signalpunkter som appellerar till väljare på högerkanten. Det handlar främst om moralfrågor: motstånd mot kvinnliga präster, mot homosexuella äktenskap, mot feminism. Det är en konservativ moralisk rörelse som rör sig från politikens värld mot den filosofiska världen.

Det är tankegångar som också förs fram av Marc F Plattner, som konstaterar att det pågår en förskjutning i den politiska debatten mot identitetsfrågor. Här kommer nationen, familjen, ibland värdekonservatism, nationalism, och kristendom in som betydelsefulla signalord för den ledare som söker makt.

Jakob Olofsgård säger att det finns all anledning för kristna och för kyrkan att vara observanta på utvecklingen och på de signalord som används i den politiska debatten. Han säger att det också finns anledning till viss självkritik för politiker.

– Vi måste hämta hem den här debatten. Inom alla våra riksdagspartier utom SD och V finns det en liberal politik. I dag tar vi öppenheten för given, men vi behöver värna det öppna samhället. Höger­populismen rider på en rädsla och en okunnighet om till exempel hbtq-frågor. Jag vill säga: var inte rädda. Stäng inte samhället.

Orla Vigsö talar om ”kidnappning” av kyrka och kristenhet.

– Jag är själv medlem i Svenska kyrkan, och jag menar att kyrkans uppgift måste vara att ta avstånd från den här typen av kidnappning. Vår kristna grundsyn är alla människors lika rätt att leva sina liv, respekten för andras val, och möjligheten att leva ut sin tro – och att kunna göra det under demokratiska former. Det här är ett hemskt sätt att använda kristendomen, det strider mot allt vad jag förknippar med kristen grundsyn.

Kommer vi då att få se begreppet illiberal demokrati dyka upp i svensk politisk debatt? Det tror varken Orla Vigsö eller Jakob Olofsgård. Samtidigt, säger Jakob Olofsgård, finns det skäl att se upp även här hemma. Högerextrema krafter önskar även i Sverige begränsa medier, rättsväsende och kultur.

Orla Vigsö säger att han för sin del menar att sammansättningen illiberal demokrati egentligen borde skrotas helt och hållet.

– Ja. Det handlar ju om ett sorts ”nyord”, som i Orwells framtidsskildring 1984. Det blir en förvanskning av innebörden. Då ställer man upp det som två typer av demokrati. Man ska tänka om, och inte kalla det demokrati.

Så tillkom begreppet ”illiberal demokrati”

Den som först myntade begreppet ”illiberal demokrati” var forskaren Fareed Zakaria. I en artikel i Foreign Affairs (1997) visade han hur vissa stater hade gått från ett auktoritärt styre till demokrati utan att dessförinnan ha gett medborgarna de liberala friheter de flesta av oss förknippar med demokrati. Dessa friheter och rättigheter innefattar bland annat en fungerande rättsstat, yttrande- och pressfrihet, föreningsfrihet, religionsfrihet och skydd för minoriteter. Zakarias artikel var, skriver forskaren och författaren Marc F Plattner i ”Journal of Democracy” ett försvar av den liberala demokratin, men Zakarias menade också att demokrati var av godo endast om den åtföljdes av dessa liberala friheter.

Dödshjälp
Anna Westerholm, Skolverket.
Foto: Natanael Gindemo
Foto: Natanael Gindemo
Susanne, Emmy och Elina Flenstet Waleij vill väcka samtalet om utseendehetsen de upplevt inom frikyrkan. ”Jag skulle önska att kyrkan fick vara en fristad där man fick vara sig själv”, säger mamman Susanne. 
Foto: Malin Aronsson
Foto: Malin Aronsson