Oväntat starka berättare bland årets sommarpratare

Kan inte tänka mig ett enskilt ljud som bättre illustrerar svensk sommar

Sommar i P1 är en institution i Semestersverige. Jag kan inte tänka mig ett enskilt ljud som bättre illustrerar svensk sommar än Sven Carlbergs vinjettmusik. I år har programmets redaktion valt att fokusera mer på fakta och experter och mindre på kändisar och anekdoter.

Josefin Lilja: Fyra sportprofiler - ingen som talar om tro? Otidsenligt av Sveriges radio

Säkert en vällovlig tanke, men som bekant är den personliga berättelsen oöverträffad när det handlar om att beröra mottagaren. Jag blir därför positivt överraskad över att säsongen hittills bjudit på ett flertal riktigt starka program. Ska jag lyfta fram några sommarprat särskilt blir det dessa tre:

Kaxigt, livsbejakande och gripande med Ida Johansson

Ida Johansson från Glada Hudikteatern berör med humor och en befriande, livsbejakande kaxighet. Hon talar om kärlek, dans och kallelsen till att stå på scenen. Samtidigt finns allvaret ständigt närvarande. När hon inleder sommarpratet med att konstatera att hon som har Downs syndrom i dag är ”utrotningshotad” träffar orden med full kraft.

Bottenärligt av Klas Erikssons om att förlora dottern Elsa

Det är en fullständig omöjlighet att ens fingra på framspolningsknappen när komikern Klas Eriksson redogör för den fasansfulla upplevelsen att förlora ett barn, bitvis sammanvävt med förlusten av Erikssons mor i barndomen. Bottenärligt och utan att någonsin vika undan blicken berättar han om dottern Elsa som dog i magen och om sorgeprocessen för honom själv och livskamraten Julia.

Bön, saknad och nya perspektiv från Floderus cell i Iran

Johan Floderus berättar tänkvärt om erfarenheten av att sitta som gisslan, frihetsberövad i Iran. Om ångesten i isoleringscellen, om ovissheten om han någonsin skulle få återse de närmaste i Sverige, men också om hur litteratur, samtal med andra intagna och bön hjälpte honom att uthärda i nästan 800 dagar i fångenskap.

Bönerna i isoleringscellen gav Floderus kraft att klara livet som gisslan

Dessutom …

… har jag golvats av artisten och producenten Abel. Efter att ha sett slutet av hans spelning på Gullbrannafestivalen har jag spelat EP:n Tvivel och tro på repeat. Jag får liknande känslor som första gången jag hörde Jonathan Johansson. Det här är svängigt, mörkt, medryckande, smart och existentiellt på samma gång.