Att språket är normbärande och har makt att förändra är väl känt. Bibeln säger att död och liv har tungan i sitt våld. Det här är väl känt sedan länge bland politiker. Kalhygge blev föryngringsyta, städare blev lokalvårdare, talesman blev talesperson (men ombudsman kvarstår). Säkert har syftet till förändringen varit gott, i andra fall beror ändringen på överdriven ängslan.
Någon hörde av sig och föreslog att kyrkkaffe ska ändras till kyrkfika så att även saft- och tedrickare ska känna sig inkluderade. Ytterligare någon annan att fika bör undvikas eftersom det signalerar något ohälsosamt sött. Det är inte alldeles lätt, ens språkligt, att alltid göra alla nöjda. Ibland får man välja huruvida man känner sig inkluderad och välkommen, även om man föredrar äpple framför äppelkaka eller mineralvatten framför kaffe.
