Grattis pappa. Ett par roliga nya strumpor. En prinsesstårta. I helgen var det fars dag och i många familjer såg firandet ganska liknande ut. En anledning till att ses eller ringa och säga hej. Men långt ifrån alla barn har en pappa att höra av sig till. De senaste 100 åren har de band som formar och håller familjer samman förändrats kraftigt. Samhället gått från att värdera gemenskaperna till att i allt högre grad värdera den individuella friheten. Familjen är ses i dag av allt fler som föråldrad och fjättrande. Vilket får till konsekvens att män (och kvinnor) får allt lättare att lämna familjen.
Ibland är det nödvändigt att par går isär. Men alltför ofta lämnar pappor kvinnor och barn helt enkelt för att familjen inte passar de individuella njutningsmålen. Där det tidigare fanns ett starkt socialt stigma i att överge sina barn kan det i dag av vissa uppfattas som fräscht och naturligt.
Barn som växer upp utan en närvarande pappa saknar flera skydd som pappan ger, och är i stället utsatta för flera riskfaktorer. Som en konsekvens finns en ökad risk för psykisk ohälsa. Det finns också en tre gånger högre sannolikhet att ett barn som växer upp utan sin pappa hamnar i kriminalitet.
Om gängkriminaliteten ska kunna minska långsiktigt behöver pappor vara närvarande i sina barns liv. Hårdare tag eller fler ungdomsgårdar är marginella insatser. Det centrala är familjen. Alla barn förtjänar att växa upp med en pappa. Och samhället som helhet vinner på starka, stabila familjer.
[ Lennarth Hambre: Skärmtid för småttingar är ingen bar idé. ]
