Sluta framställa tro och vetande som motsatser

Det var kristna missionärer som myntade begreppet ”religion”. De olika former av kulter, ritualer och gudar de mötte på sina missionsresor kallade de för religion. I dag, långt senare, framställs religion som något helt annat än ”det sekulära”, vetenskap eller politik. Till och med som motsatser, i princip omöjliga att kombinera och därför helt nödvändiga att hålla isär. Men dikotomin är falsk och bygger på vissa historiska icke nödvändiga konstruktioner.

I en mycket läsvärd artikel i Svenska Dagbladet (11/3) skriver teologen Andreas Nordlander om hur konflikten mellan vetenskap och religion egentligen inte överensstämmer med det vi ofta kallar verkligheten. Det enkla faktum att många av de vetenskapsmän som lade grunden för den moderna vetenskapen var djupt troende avslöjar lögnen. Det var möjligt förr, varför skulle det vara omöjligt nu?

Som kyrkor måste vi helt enkelt lära oss leva med att det inte finns någon ren kristen tro.

—  Fredrik Wenell

Det är inte bara ateister som utmålar religion och vetenskap som om de vore motsatser. Även en del troende hamnar i samma fälla. Vi möter det inte minst i talet om att inte blanda ihop religion och politik. Bakom den här konstruktionen ligger förmodligen en önskan om rena kategorier – vad gäller kristen tro ska den hålla sig till det andliga och inte blanda sig i vetenskapens område. Verkligheten blir enklare att hantera då.

Från en del kristna kan det handla om att inte vilja lyssna på exempelvis bibelvetenskapens landvinningar. Genom vetenskaplig forskning har det visat sig att Bibeln innehåller flera lager, olika genrer och språkliga utmaningar. Bibeln uttalar sig om samma saker som historisk vetenskap, men ur ett visst perspektiv med hjälp av olika genrer. Men den är inte ren historia, vilket för övrigt inte finns, utan utgår från historiska personer och händelser som med hjälp av de resurser som fanns när kyrkan grundades nedtecknade den kristna berättelsen.

[ Präster ger fördjupad kunskap om big bang ]

På den andra sidan står ateismens apologeter. De förväntar sig att religionen inte har med vetenskap att göra. Det brukar ofta ramas in av idén om att det är farligt om religionen kommer dragandes med sin ”vidskepelse”.

Problemet med båda dessa kategoriska förhållningssätt, både från ateister och vissa kristna, är att de inte klarar av att hantera att varken religion, inklusive kristen tro, eller vetenskap är rena kategorier. De är konstruktioner som är beroende av historiska och kulturella omständigheter. De växer fram ibland i symbios, ibland i opposition, men är ömsesidigt beroende av varandra eftersom de uttalar sig om samma verklighet som innefattar många olika dimensioner.

Som kyrkor måste vi lära oss leva med att det inte finns någon ren kristen tro som inte färgats av de sammanhang i vilka den tar sig uttryck.

Det vore dock felaktigt att tro att det är samma sak som att den kristna tron är relativistisk eller inte har med sanningen att göra, tvärtom. Det är snarare en bekännelse till Honom som är sanningen och har valt att komma till oss mitt i historien, på våra premisser. Och det ska vi vara tacksamma över.

[ Humanisterna det nya krympande trossamfundet ]