Karlstad. Vad är värderingar för dig? Fyra tongivande kristdemokrater ställdes inför den frågan på scen under KD:s kommun- och regiondagar i helgen. Civilminister Erik Slottner svarade att det handlar om att leva som man lär och vara god mot andra. Europaparlamentarikern Alice Teodorescu Måwe kallade det för ett vaccin som ger ryggrad. Gruppledaren Nike Örbrink beskrev värderingar som en stadig stomme i tider av kaos, och kommunalrådet Elisabet Lann sa: ”Det är att göra gott.”
Att Kristdemokraterna vill tala om värderingar råder det numera ingen tvekan om. Och det genomsyrar också partiledaren Ebba Buschs inledande tal under fredagen. Med global utblick och magstöd talar hon om värderingskamper, Sveriges roll i Europa och behovet av att bygga samhället på en gemensam värdegrund. Hon talar om ett land ”vars kultur och värderingar har formats av den kristna idétraditionen och människosynen”. Värderingar, menar hon, är ett skydd mot splittring och förutsättningen för försvarsvilja.
Det är ett ideologiskt tal, särskilt i sin försvars- och familjepolitiska del som är de större beståndsdelarna. Men det är tydligt att det inte bara är partiledaren utan också statsrådet Ebba Busch vi hör. En ledare som talar om Sverige i ett säkerhetspolitiskt allvarsläge och EU:s beroende av både rysk gas och kinesiska metaller. I kontrast väcker det frågor: Hur ska alla de kommun- och regionpolitiker som sitter med vardagsfrågor som äldreomsorg och vårdköer ta med sig detta hem?
Under dagen talar jag med ett tjugotal kristdemokratiska politiker från olika delar av landet. Stämningen är god. Det stora flertalet är glada över att värderingsfrågorna får ta plats. Det skapar energi. Men flera påminner också om att partiet måste orka vara vassare. ”Vi behöver plocka bort målvakten och köra hårdare,” som en profilerad politiker säger. ”Det kanske kommer till valet” säger en annan.
De två teman som tog mest plats i det nästan 45 minuter långa talet var alltså försvaret och familjen. Det senare fick åtminstone en tredjedel av utrymmet och innehöll också en konkret del om barns psykiska ohälsa och hur familjepolitiken hänger ihop med det ämnet. Skildringen av den unge ”Anton” som tack vare ett tryggt familjehem lyckades vända sin tillvaro fanns på mångas läppar under dagen efter talet.
Busch talar om barns självbild, om föräldraskapets villkor, om politiskt stöd till familjer och om samhällets uppgift att aldrig ge upp om ett barn. Det är ett tal som medvetet stärker kopplingen mellan kristdemokratin och familjepolitiken, men som också vädjar till känslor snarare än enbart åtgärdslistor. Det väcker gensvar och applåderna i salen varar längre än när hon talar om det världspolitiska läget. Här verkar finnas något de aktiva gräsrötterna kan ta med hem till lokal och regional nivå.
Men partiledarens tal åskådliggör också det spänningsfält som Kristdemokraterna nu befinner sig i. Sedan partiet gick in i regeringsställning har tonen delvis förändrats. Från att i opposition vara den frimodiga och lite kaxiga rösten för vård, omsorg och människovärde, till att i dag balansera mellan rollen som statsbärande regeringsparti som ska ha en konkret politik för många av samhällets utmaningar och som värderingsbärande gräsrotsrörelse.
Det kommande valet blir inte bara en kamp om väljarstöd, utan också ytterligare ett test på vilket slags parti Kristdemokraterna vill vara.
— Felicia Ferreira
Förebilden tycks ofta vara de tyska Kristdemokraterna, CDU, med sin breda folkrörelsebas och politiska dominans. KD i Sverige har sina historiska rötter i frikyrkligheten, i lokal förankring och i ett engagemang för människors vardag – inte minst för troende väljare med förväntningar på att politiken ska linjera med en kristen etik.
I det ljuset blir värderingsretoriken både ett styrkebesked och en risk. Den kan inspirera och skapa bred samling, men den kan också ifrågasättas om de konkreta besluten inte uppfattas spegla orden. Det är ett dilemma som Kristdemokraterna bär med sig in i valrörelsen. Och det är ett dilemma som måste hanteras – om värderingarna ska förbli mer än en talepunkt.
Kristdemokraternas partiledare Ebba Busch bär i dag ett stort politiskt ansvar. Som energi- och näringsminister ansvarar hon för frågor som rör allt från klimatomställning till elproduktion, industrins villkor och hushållens elräkningar. Det är en tung portfölj med stora systemfrågor, ofta långt ifrån de frågor som engagerar gräsrötter i kommunfullmäktige och i socialnämnder runtom i landet.
Denna tyngd är en styrka – Busch har etablerat sig som en tung minister i ett svårt politiskt landskap. Men den innebär också en risk: att partiledaren kan ha svårare att ha örat mot marken i sitt eget parti. Balansgången mellan rikspolitisk tyngd och folkrörelseförankring är inte lätt. Särskilt inte i ett parti som ännu bär drag av att ha vuxit upp i opposition, i nära kontakt med civilsamhället, kyrkorna och vårdpersonalens berättelser från golvet.
Och när Ebba Busch den 25 april firar tio år som partiledare är det mot just denna bakgrund hon bör betraktas: en politiker som förmått leda partiet från marginalen till makten, men som nu också måste visa hur man bär ansvar utan att tappa sin själ. Det kommande valet blir inte bara en kamp om väljarstöd, utan också ytterligare ett test på vilket slags parti Kristdemokraterna vill vara.
