Ouppfostrade barn politikernas eget fel

Tack för att du har registrerat dig!

Du kan nu läsa ytterligare 10 gratisartiklar på Dagen.se.

Ledare

Svenskt skolsystem har gigantiska problem som förtjänar att tas på största allvar. Även föräldrar reagerar. I Expressen har nyligen en debatt rasat mellan mammor som å ena sidan menar att föräldrar brister i fostran av sina barn och å andra sidan som menar att det är skolan som brister i ansvaret att ge barn med neuropsykiatriska funktionsnedsättningar (NPF som adhd, autism, aspberger med mera) goda förutsättningar.

Debatten är ännu ett symtom på samtidens oförmåga att hålla två tankar i huvudet samtidigt. Mammorna har nämligen rätt. Båda två.

Det finns föräldrar som inte i tillräckligt hög grad fostrar sina barn och det går ut över studieron i skolan samtidigt som det finns föräldrar som lägger ned extremt mycket ork och tid på att stötta sina barn med NPF men att skolan misslyckas med att ge dem förutsättningar att lyckas.

Inte alla barn som missköter sig i skolan har NPF-problematik.

Alltför många barn som har alla förutsättningar för att kunna sitta stilla, lyssna, komma i tid, svara artigt och göra vad läraren ber om gör ändå inte detta.

Det har många orsaker. Åratal av undergrävande av lärares auktoritet är en, en annan är otvivelaktigt bristande fostran hemifrån. I detta finns ett grundläggande systemfel inbyggt.

Jodå, enligt skolans styrdokument ingår fostransansvar i uppdraget. Men i samma styrdokument slås det fast att hemmet har huvudansvaret för barnets utveckling.

Är det inte konstigt då att budskapet föräldrar får höra är att det bästa för små barn inte är mamma eller pappa – utan förskolan är bäst!

Den som är samhällsomstörtande nog att vilja stanna hemma längre än något år med sina små kan få uppleva allt ifrån skeptiska ögonkast till direkta uppmaningar från kommunanställda att sätta barnet på förskola – för barnets egen skull.

Även ett hyfsat frihetligt parti som Moderaterna verkar ha anslutit sig till Alva och Gunnar Myrdals tankegods och förespråkar allmän förskola från två års ålder och Alliansen som helhet vill se obligatorisk språkförskola för flyktingbarn. Notera att även Kristdemokraterna står bakom förslaget. KD, som i alla andra sammanhang tar parti för att föräldrarna själva ska bestämma vad som är bäst för sina barn, backar alltså när det gäller nyanlända.

Budskapet från politiker till höger och till vänster till föräldrar är glasklart: ”Förskolan är bättre för era barn än vad ni är”.

Resultatet: Skolsystemet får vackert ta huvudansvaret för fostran, utveckling och utbildning av barnen. Det vore därför klädsamt med lite partipolitisk självrannsakan när förtroendevalda nu stämmer in i den utskällande kör som menar att föräldrar inte fostrar sina barn. Kära politiker, ni fick vad ni bad om.

Detta slår undan benen för ett av förskolans och skolans viktigaste uppdrag: det kompensatoriska. Där hemmet saknar förmåga att stötta sina barn till god utveckling och goda studieresultat ska skolan kompensera och erbjuda stöd. Men när alltför många av de hem som faktiskt har förmåga ändå lagt över delar av sitt föräldraansvar på skolsystemet får lärare lägga onödig tid och kraft på att fostra barn. Och de med störst behov av kompensatoriska insatser får inte tillräcklig hjälp. Och låt oss vara ärliga, hur ska lärarna orka? Många gör inte det och lärarflykten från skolan är massiv.

När föräldrar tar sitt föräldraansvar på allvar kan lärare vara just lärare. Och skolan blir en bättre plats. Inte minst för de elever som har störst behov av lugn och ro: barn med NPF.

Föräldrar till barn med NPF är inget annat än hjältar. De står i en daglig kamp. Kampen för att få vardagen att fungera. Kampen för att få skolan att inse, agera och ta ansvar för att ge elever i behov förutsättningar att klara av skolan. En god början, kära skolor, hade varit att sluta tvinga in alla barn i stora undervisningsgrupper.

Politikens uppgift är att underlätta för familjer att ge sina barn trygghet, ramar och värderingar. Myndigförklara föräldrar, återupprätta lärares auktoritet och låt skolan fokusera på sitt egentliga uppdrag – att ge nästa generation en god utbildning och att se till att alla elever oavsett förutsättningar får just detta. Endast så kan lärarkris, ordningskris och Pisa-kris lösas.

Detta är en text av en av Dagens ledarskribenter och är därmed ett uttryck för tidningens linje. Dagen är partipolitiskt obunden på kristen grund.