Gustav Fridolin och Emma Henriksson blir nya krönikörer i Dagen

Som politiker var de i motsatta läger, som miljöpartist och kristdemokrat. Nästa vecka debuterar Emma Henriksson och Gustav Fridolin som krönikörer på Dagens ledarsidor.
Vi tog var sitt snack med de blivande spaltkollegerna om skrivandet, kyrkans plats i samhället och livet efter politiken.

Tack för att du har registrerat dig!

Du kan nu läsa ytterligare 10 gratisartiklar på Dagen.se.

Hur känns det att börja skriva krönikor i Dagen?

Gustav Fridolin (GF). – Det känns bra, Dagen är en tidning jag följt i 15 års tid, inte minst genom flyktingfrågan och påskuppropet, där man var drivande. Jag uppfattar tidningen som en stark röst för människovärdet och det ska bli väldigt roligt att få skriva och utveckla de tankarna i Dagen.

Emma Henriksson (EH): – Det känns jätteroligt att bli Dagen-­krönikör. Dagen har funnits med länge i mitt liv. En tidning som lyfter lite andra perspektiv än de flesta andra medier, vilket är positivt. Vi befinner oss i en intressant tid när vi ser på utvecklingen för medierna, där det kan vara en utmaning för de fördjupande texterna att fånga sina läsare. Det ska bli spännande att själv få testa på det.

Vilka ämnen vill du förmedla i dina texter?

GF: – För mig kommer mycket att handla om den kamp som nu står kring människovärdet. Vi ser vilka uttryck rasismen tar sig och hur människor på flykt avhumaniseras, men också hur de ekonomiska systemen reducerar oss till kuggar i ett maskineri som ska leverera och prestera när vi i själva verket är så mycket mer.

EH: – Jag tänker utgå från det jag tycker är angelägna samhällsfrågor. Det personliga engage­manget finns alltid i botten, men här kan jag lyfta fram mina personliga tankar ännu mer än jag kunnat göra i politiken. Jag kommer att lyfta frågor som jag ser som är aktuella för vårt samhälles utveckling. Det lär bli varierande ämnen.

Hur ser din relation ut till kyrka och kristen tro och finns det samband mellan tron och ditt politiska engagemang?

GF: – Människan är både komplex och odelbar och därmed är det svårt att frikoppla sin tro från den man är. Min starka övertygelse för människovärdet är en del av min tro. I dag är jag aktiv i Rissnekyrkan i Sundbyberg. Och anledningen till att jag blivit en del av kyrkan handlar mycket om att jag just i kyrkan mött så många människor som aktivt och utan baktankar engagerar sig solidariskt för människor som behöver stöd.

EH: – Jag är aktiv i EFK-församlingen Folkungakyrkan på Södermalm i Stockholm, men jag är uppvuxen i pingströrelsen. Min mormor och morfar var engagerade i Svenska kyrkan, så det finns en stor ekumenisk bredd i min bakgrund. En av höjdpunkterna i mitt liv är att jag är pysselansvarig i barnens gudstjänster i vår kyrka. Där får jag inspireras och vara kreativ. Det är ett viktigt tillfälle för mig att hämta kraft och energi.

Läs också Gustav Fridolin: I kyrkan kan jag vara mig själv
 

Hur ser du på kyrkornas roll i Sverige i dag?

GF: – KG Hammar besökte en gång en miljöpartikongress. Där talade han om flyktingsituationen och påskuppropet och beskrev hur små ”sociala myror” bär upp det här landet. Jag tänker att vi i kyrkan är dessa myror. Män­niskor som ofta inte låter höra om sig, men som ställer upp för sina medmänniskor. Det handlar inte om välgörenhet för där kvarstår maktrelationen. Det handlar om solidaritet, om vetskapen om att din olycka i dag kan vara min i morgon. Den solidariteten ser jag mycket i kyrkan.

EH: – Kyrkorna har en otroligt viktig funktion. Inte minst i vår tid, när så mycket blir så kortsiktigt. Där står den kristna tron och kyrkornas verksamhet för någonting annat. Vi står inför många stora utmaningar i vårt samhälle. Jag tänker till exempel på alla de unga som mår psykiskt dåligt, det visar att det inte räcker att tillfredsställa de materiella behoven. Vi har andra behov som människor och där behöver kyrkorna finnas med all sin erfarenhet och möta de här behoven. Vi har i vårt samtalsklimat i dag hamnat i en debatt där religionsfrihet mest lyfts fram som frihet från religion i stället. Där tror jag att en röst som Dagen behövs för att visa på andra perspektiv.

Ni har båda lämnat den aktiva partipolitiken. Känner ni er friare att uttrycka er i dag, när ni inte i första hand representerar ett parti.

GF: – Självklart är det så. Som språkrör har min uppgift varit att företräda ett stort parti. Jag är fortfarande miljöpartist, men i dag är jag fri att utveckla och beskriva mina egna tankar och det är skönt.

EH: – Jag tänker att hur man uttrycker sig alltid är en frihet under ansvar. Men självklart är det inte en lika stor risk i dag att någon annan behöver stå till svars för det jag säger och jag ser fram emot att kunna uttrycka det jag personligen anser vara viktiga frågor i mina texter i Dagen.

Hur skiljer sig livet i dag i övrigt från under er mest aktiva politiska tid?

GF: – I dag kan jag vara den pappa jag vill vara på ett annat sätt än tidigare. Jag kan stänga av mobilen. Men jag har även mer tid till annat, som skrivande i Dagen och mitt engagemang i min församling Rissnekyrkan.

EH: – Jag är engagerad i ett antal styrelser som jag brinner för. Men det är ett lite annat tempo än mitt politiska arbete. Numera är mina barn stora och har flyttat hemifrån, men jag har en tillvaro där jag kan hjälpa dem när de behöver sin mamma. Det är en frihet.

Läs även Här är alla partiledarnas favoritbibelord

Emma Henriksson

Ålder: 41 år.

Familj: Man och två vuxna barn.

Bor: Stockholm.

Gör: Sitter i flera styrelser bland annat för S:t Lukas Skyddsvärnet, Famna samt ett par andra uppdrag med koppling till hälsoområdet.

Tidigare: KD:s gruppledare i riksdagen samt partiets familjepolitiska talesperson.

Debuterar som Dagenkrönikör: Tisdagen den 15 oktober.

Största skillnaden i livet efter politiken: Friare schema och mer tid för familjen.

Emma om Gustav: Vi stötte på varandra första gången när vi båda var aktiva i ungdomsförbundssammanhang. På det viset har våra vägar korsats många gånger. Gustav har verkligen brunnit för att förbättra samhället utifrån sitt perspektiv och även om vi ofta inte delar samma slutsats så är det ett karaktärsdrag jag uppskattar starkt hos politiker, oavsett partifärg. Då brukar man också kunna hitta varandra, även om man inte delar åsikt i sakfrågan.

Gustav Fridolin

Ålder: 36 år.

Familj: Fru och två barn.

Bor: Stockholm.

Gör: Lärare på Stadsmissionens folkhögskola.

Tidigare: Utbildningsminister och språkrör för Miljöpartiet.

Debuterar som Dagenkrönikör: Onsdagen den 16 oktober.

Största skillnaden i livet efter politiken: Frihet att stänga av mobilen och mer tid till barnen.

Gustav om Emma: Jag uppskattar Emma Henrikssons röst i politiken och hennes sociala patos. Det finns många skillnader mellan KD och MP, tyvärr kanske mer än någonsin. Men det finns också en stark beröringspunkt i det sociala patoset. Att politikens uppgift är en annan än att alltid förmera ekonomin. Tillväxtkritik har ofta varit lättare att diskutera med KD-politiker än med deras dåvarande allianskolleger.

Dödshjälp
Anna Westerholm, Skolverket.
Foto: Natanael Gindemo
Foto: Natanael Gindemo
Susanne, Emmy och Elina Flenstet Waleij vill väcka samtalet om utseendehetsen de upplevt inom frikyrkan. ”Jag skulle önska att kyrkan fick vara en fristad där man fick vara sig själv”, säger mamman Susanne. 
Foto: Malin Aronsson
Foto: Malin Aronsson