Efter en kvart plockar Tommy Svensson ut Blomqvist och skickar in Henke Larsson – en spelare jag aldrig tagit på allvar – som blir högerytter medan Ingesson tar Blomqvists plats. ”Varför inte Limpar?” tänker jag. Mina tvivel på Henke krossas för alltid i 74:e minuten när densamme drar på ett rejält långskott som träffar ribbans underkant. Returen blir hög, men Dahlin som är perfekt placerad hoppar upp, tar ner bollen på bröstet och skjuter iskallt men med full kraft bollen i MÅÅÅÅÅÅÅL!!!! ”Jag tar tillbaka allt jag sagt om Henke Larsson!” hojtar jag i ett tillstånd av lättnad och befrielse.
