Församlingen vill att jag blir ordförande, men jag känner mig inte som en ledare

Hej Britta!
Jag har fått frågan att bli ordförande i styrelsen/äldstekåren i vår församling. Jag blev väldigt förvånad, för jag tänker inte att jag en är ”sån”. Nu funderar jag mycket på vad det innebär och hur jag ska tänka? Hur formar man ett bra ledarskap för en kristen församling?

/Grubblare

Pastorn Britta Bolmnäs svarar: Hej! Det är ett stort förtroende att bli del av ledarskapet i en församling. Gläd dig åt att andra ser det goda och kloka i dig.

I Johannesevangeliet kapitel 21 talar Jesus med Petrus, som just svikit, förnekat och övergett Jesus. Frågorna Jesus ställer är inte ”är du smart, kan du sammanfatta skrifternas budskap om mig, har du "ledarskills", lyssnar människor på dig”. 

Nej, Jesus fråga till den som skulle bli kyrkans ledare är: Älskar du mig? Därefter ges uppdraget: För mina lamm på bete, var en herde för mina får. Det är allt kristet ledarskaps kärna. Att hålla kärleken till Jesus levande. Att leda unga och gamla. Att följa Jesus. Be. Lyssna in Andens ledning. Öva på att älska dem vi fått förtroendet att leda.

Jesus är vår förebild i ledarskap. Han var aldrig tyst inför orättvisor. Han tog strid för de som var utnyttjade, utsatta och utanför. Han var inte överlägsen eller divig, det var han som tvättade sina vänners smutsiga fötter. Han som grillade fisk och bakade bröd åt dem. Ledarskap är att älska, tjäna och älska människor igen.

Olika samfund har olika ledarskapsstrukturer, men övergripande kan sägas att det är en styrka att leda tillsammans. Genom Nya testamentet ser vi att det fanns plats för olika åsikter i ledarskapet. Det är sunt. Människor är olika.

Några med praktiska medskick:

Gå med Gud – vi är helt beroende av Hans ledning och kraft. Prioritera bönen, både den personliga och bönen med andra. Lita på Anden bor i dig och leder dig.

Ledare går före. Vi leder genom exempel. Ledarskapet behöver vara troget i gudstjänster och samlingar. Vara där för att själva fyllas på, bidra och sprida god kultur.

Du är inte en termometer utan en termostat. Du ska inte bara läsa av temperaturen och hänga på utan sätta temperaturen, höja värmen, stärka gemenskapen.

Du bygger kultur. Det du säger, hur du agerar ses och spelar roll. Vilken kultur vill du bygga? Generös, ärlig, uppmuntrande? Gör då det! Är du lättkränkt, ständigt försvarberedd och alltid vet bäst – då skapar du en räddhågsen och tyst kultur.

Du representerar inte en grupp vars intressen du ska bevaka. Ni är alla delar av samma församling och behöver se till helhetens bästa.

Måste jag engagera mig i kyrkan – räcker det inte att vi tar oss dit?

Påminn styrelsen om enighet i fattade beslut. En styrka är att se saker från olika håll, ibland blir det tufft när olika starka viljor drar åt olika håll. Det är precis som det ska vara! Samtalet ska ha högt i tak, men det är också viktigt att efter att beslutet är fattat behöver styrelsen stå enig bakom och stödja beslutet och dess genomförande.

Lyssna mer än du talar. Lyssna in behoven och längtan både i församlingen och hos dem som ännu inte hittat hem. Ställ frågor, lyssna respektfullt och be Anden leda dina tankar till goda handlingar och beslut utifrån det du lyssnat in. Vi är inte vindflöjlar som genast försöker uppfylla allas specifika önskemål, men behöver möta människorna, lyssna på dem för att möta dem.

Fundera på hur styrelsemötena kan bli så inkluderande och meningsfulla som möjligt. Vilka frågor är viktiga och behöver få mycket tid? Vilka kan delegeras till några som rapporterar till styrelsen vad som händer? Låt alla få chans komma till tals. Gå gärna rundor, med prat-maxtid.

Ta tid att lyfta blicken. Att tala lite mer övergripande om församling, utmaningar, tacksamhet. Ta tid för bön och delande, be gärna för varandra. Ju mer ni lär känna varandra, desto bättre kommer ni leda ihop. Om möjligt, avsätt rejält med tid för det, en heldag eller övernattning ihop per termin eller år är en god investering. Ju bättre vi lärt känna varandra, desto lättare blir det att ha tålamod med varandra också.

Jag känner mig som en värdelös pastor i min tomma kyrka

 Har ni en eller flera anställda medarbetare? Då bygger ni tillsammans med dem. De är nyckelspelare och drar ett tungt lass. Bed för dem, tala gott om dem, uppmuntra dem. Det kommer göra stor skillnad för församlingen. Var goda arbetsgivare. Arbetsgivartalliansen är ett bra stöd för många. Kanske har ert samfund specifika styrelseutbildningar du kan delta i.

Slå inte på alla spikar samtidigt. Som ledning är det lätt att se de oändliga behoven och försöka möta allt. Det orkar vi inte. Välj några saker ni satsar på denna tid. Det kommer nya tider när ni kan prioritera andra saker. I styrelsen pratar ni mycket om ärendena, de andra är inte med. Ni behöver hitta bra former som passar just ert sammanhang för att dela det ni ser och vill, återkommande. Bygg ”vår kyrka” inte ”deras”.

Du är del av en stor stafett, generationer före dig har förberett, en dag lämnar du över pinnen till dem som kommer efter. Kanske gör ni på olika sätt. Sätt en ära i att tala gott om både hur de byggt före dig och, längre fram, de som tar över och bygger på ett annat sätt.

Kanske kan du hitta andra ordföranden du kan kroka arm med i ett närverk? Detta är något av det hjälpsammaste som finns, de flesta utmaningar är ändå ganska liknande. Att få bolla och be med andra i liknande sits är en superkraft.

Tidigare pastorer måste sluta motarbeta efterträdare