Därför är det inte alls säkert att förslaget om vigseltvång går igenom

Arash Asadi Arash Asadi Arash Asadi Reporter

Arash Asadi är reporter och biträdande nyhetschef på Dagen

En fråga överskuggar, med råge, alla andra när Svenska kyrkans högsta beslutande organ nu samlas i Uppsala: Ska alla präster tvingas viga samkönade par?

Vigselmotionen samlar en majoritet bland kyrkopolitikerna. Men det är långt ifrån säkert att den klubbas igenom. Två saker kan bromsa förslaget.

Några traditioner återkommer år efter år när kyrkomötet sammanträder: kungaparet närvarar, ärkebiskopen håller tal och Jesper Eneroth försöker riva upp väjningsrätten för präster – deras rätt att inte förrätta samkönade vigslar.

Detta år har Eneroth, Socialdemokraternas gruppledare i kyrkomötet, tillsammans med kyrkopolitiker från fyra andra nomineringsgrupper, motionerat om att Svenska kyrkans högsta beslutande organ en gång för alla ska slå fast följande: att kyrkan har en enda äktenskapssyn och en enda ordning för vigsel ”och att det därför inte går att hänvisa till 2009 års beslut för att inte viga samkönade par”.

Rent språkligt är det onekligen ett intressant förslag. Låt oss anta att kyrko­mötet klubbar igenom det. Vilken juridisk verkan skulle det få? Är det inte höljt i dunkel så är det i alla fall mycket oklart. Man kan föreställa sig hur en präst som inte vill viga samkönade par hänvisar till 2009 års beslut och får höra att det tyvärr inte längre ”går” att göra det, varpå prästen helt enkelt svarar: ”Det gör det visst, för jag gjorde det just.” Bokstaven, inte bara andemeningen, har betydelse när ett juridiskt beslut ska tillämpas.

Nåja, oavsett vilken effekt vigselmotionen skulle få i verkligheten är det klart vad motionärerna vill se: att alla Svenska kyrkans präster tvingas ställa upp på samkönade vigslar. När kyrkan 2009 utvidgade sitt äktenskapsbegrepp till att omfatta även samkönade relationer, så var det tydligt i beslutet att ”ingen präst mot sin personliga övertygelse om vad som är rätt ska tvingas viga par av samma kön”. Dåvarande ärkebiskopen Anders Wejryd underströk just detta när han sa till Dagen:

– Förut var ju kyrkan mer av en enmansföreställning, men nu är det ju så att alla präster inte gör allt. Problemet skulle vara om alla präster i hela Svenska kyrkan plötsligt började tycka likadant om att inte viga samkönade par.

Biskoparna har tigit 

Nu ser det ut som att vigselmotionen från Eneroth med flera samlar en sextioprocentig majoritet bland kyrkomötets ledamöter. Det kan verka som att manegen därmed är krattad för motionen. Och det vållar oro hos de präster som vidhåller den äktenskapssyn som gällde i hela kyrkan fram till 2009. Finns det en framtid för dessa präster i Svenska kyrkan?

Trots att förslaget om vigseltvång alltså stöds av en majoritet av kyrko­politikerna finns det två saker som kan bromsa det.

För det första har Svenska kyrkans eget lagråd, kyrkorättsnämnden, granskat förslaget och nått slutsatsen att det bör läggas på is. Innan kyrkopolitikerna röstar om motionen behöver den bli föremål för ”en allsidig utredning”, tycker lagrådet. Annars, säger ordföranden Peter Weiderud (S), riskerar kyrkomötet att ”fatta ett beslut och vakna upp nästa dag och säga: Oj då, det här och det här tänkte vi inte på.”

Hörsammar kyrkopolitikerna detta lagrådskrav så skjuter de upp motionen till nästa år och låter alltså förslaget utredas under tiden. Rent praktiskt blir det i så fall tillsyns- och uppdragsutskottet som föreslår detta. Det kan också hända att utskottet rakt av föreslår att kyrkomötet ska avslå vigselmotionen.

För det andra kan Svenska kyrkans 14 biskopar gripa in mot vigselmotionen. Det har de visserligen inte hittills gjort. Genom läronämnden gjorde biskoparna, där de är självskrivna ledamöter, i augusti ett uttalande som delvis slår in öppna dörrar (”Svenska kyrkan rymmer olika förståelser av äktenskapet”) och delvis bjuder på tvetydiga formuleringar om att ett samkönat äktenskap ”erkänns som ett äktenskap” också av den präst som ”personligen företräder en annan förståelse av äktenskapet”.

Om detta betyder att alla präster erkänner att Sverige har en könsneutral äktenskapslagstiftning kan man undra varför biskoparna ansett sig nödgade att säga det. Om det betyder något annat kan man undra varför biskoparna inte talar klarspråk. När Dagen har sökt biskoparna har de alla tigit som muren.

Nödbroms utan förhandsnotis

Men det är möjligt att biskoparna planerar att lossa sin självpåtagna munkavle senare i höst, när kyrkomötet ska rösta om årets motioner. Kyrkoordningen – Svenska kyrkans viktigaste interna regelverk – har placerat en kraftfull nödbroms i biskoparnas händer. På kyrkorättsligt språk heter denna nödbroms den särskilda beslutsordningen.

Den särskilda beslutsordningen kan aktiveras om biskoparna finner att ett förslag i kyrkomötet strider mot Svenska kyrkans tro, bekännelse och lära. Drar biskoparna i nödbromsen i det här fallet skjuts vigselmotionen upp till 2030, året efter nästa kyrkoval. Då krävs dessutom tre fjärdedelars majoritet för att motionen ska gå igenom. Att kyrkomötets majoritetsförhållanden skulle ha ändrats så drastisk efter nästa kyrkoval framstår dock som osannolikt. I praktiken är nödbromsen därför en vetorätt för biskoparna.

Såvitt känt har den särskilda beslutsordningen aldrig aktiverats. För tio år sedan var det nära; redan då ville kyrkopolitikerna riva upp prästernas väjningsrätt, men biskoparna gjorde på förhand klart att de var redo att dra i nödbromsen. Den gången föll förslaget i kyrkomötet.

När biskoparnas kryptiska uttalande om prästers äktenskapssyn kom i slutet av augusti rådde glädjeyra hos vigselmotionens portalfigur, Jesper Eneroth. Han tolkade yttrandet från läronämnden ”som en seger” och berättade för Kyrkans tidning att han var ”genuint glad”. Men det är först nu, när kyrkomötet samman­träder i Uppsala, som det kommer att visa sig hur krattad manegen egentligen är för försöket att riva upp väjningsrätten.

Håll alltså ett öga på tillsyns- och uppdragsutskottet och ett på biskoparna. I ett fall som detta kräver kyrkoordningen ingen förhandsnotis från biskoparna för att de ska ha rätt att dra i nödbromsen.