Daniel Wistrand: Frizonfestivalen gjorde tron större och vackrare

Dagens kultur- och livsstilsredaktör Daniel Wistrand minns en festival som vidgade blicken på världen och synen på kristen tro.

Tack för att du har registrerat dig!

Du kan nu läsa ytterligare 10 gratisartiklar på Dagen.se.

Nyheter

Jag minns hur jag som 16-åring sprang mellan scenerna och konserterna. Festivalarmbandet brände runt handleden. Man hade fått knipsa fast det själv med en stor tång och jag fäste mitt tajt för att inte tappa det.

Det var mitt första år på festivalen och jag tog in allt stora ögon. Det var som ett slags minisamhälle. En värld i världen, där tro och kultur giftes samman och berikade varandra.

Någonstans pågick improvisationsteater, någon annanstans pumpade basen från blytung dödsmetall. På en bänk utanför ett bönetält satt några tonåringar med taco-tallrikar i knäna och fick förbön medan Emil Svanängen sjöng om att golvas av Jesu kärlek lite längre bort på festivalområdet.

Läs mer: ”Frizons nedläggning ett tecken på hur unga hanterats i EFK”

 

Frizonfestivalen gjorde tron större och vackrare. Så var det i alla fall för mig. Festivalen vidgade liksom blicken på världen och synen på vad kristen tro kunde vara. Skönheten, musiken, de svettiga turneringarna i såpainnebandy och engagemanget för miljö och rättvisa. Allt detta hade plötsligt med Gud att göra.

Jag återkom många gånger till Frizon. Både under tonåren och senare i rollen som redaktör för ungdomstidningen IKON1931, där vi under flera år hade nära samarbete med festivalen.

När jag nu hör att Frizon läggs ner efter sommarens festival känns det sorgligt. Självklart måste tiden ha sin gång. Vetekornets lag lär oss att något måste dö för att något annat ska kunna växa fram.

Läs mer: Tio Frizon-minnen vi aldrig glömmer

 

Samtidigt kan jag inte låta bli att tycka att det hela känns abrupt och märkligt. För mindre än två veckor sedan lämnade projektledarna Edvard Wiberg och Rebecka Werner sina uppdrag och nu står det alltså klart att den tjugonde festivalen också blir den sista.

När vi för (nästan exakt på dagen) fem år sedan tvingades lägga ner ungdomstidningen IKON1931 citerade jag Markus Krunegård-låten ”Askan är den bästa jorden” i min sista ledartext. En from förhoppning om att ett nytt brett kristet forum för unga skulle växa fram ur askan. Så har det inte blivit.

EFK vill söka nya former för unga människors engagemang. Gott så. Men risken finns att den kultur av att öppna nya världar och bemyndiga unga människor som odlades på Frizon går förlorad. Att askan inte blir till livskraftig jord utan förblir just aska.

Jag hoppas att jag har fel.

Läs mer: Frizon lägger ner – därför blir 2018 års festival den sista

Vill du fortsätta läsa Dagen gratis? Klicka här!