Den 8 november blir Eva Brunne Stockholms nya biskop. Men hon har redan skapat historia genom sitt engagemang för de homosexuella inom Svenska kyrkan.
-Jag har nog bidragit en hel del, säger hon.
Ljus på: Eva BrunneRadiohuset i Stockholm, i slutet av oktober. Eva Brunne har uttalat sig kring frågan om vigselplikt för de präster som inte vill följa Svenska kyrkans nya direktiv och viga samkönade par. "De har lovat att följa Svenska kyrkans lära", har hon förklarat i direktsänd radio och nu ringer kristen media. Alla vill veta; Kommer det bli vigselplikt under Brunnes nya ledning i Stockholms stift?
Ännu är hon vare sig biskop eller ledamot, och därigenom utan egentlig röst i det kyrkomöte som pågår samtidigt i Uppsala, men som blivande biskop och en av de främsta opinionsbildarna inom Svenska kyrkan vägs hennes ord på guldvåg. Eva Brunne avfärdar oron.
-Inget samkönat par kommer att välja en präst som inte vill viga dem, förklarar hon för Dagen. Ingen präst har heller vigselplikt. Så var det redan innan det nämnda kyrkomötesbeslutet.
Men visst, det finns en risk att de nyss nämnda prästernas åsikter kan ha betydelse vid en eventuell anställningsintervju, säger hon. Så kanske det finns anledning till oro för de oliktänkande prästerna, trots allt?
-Församlingarna anställer sina präster och ställer de frågor de vill i en anställningsintervju.
Aldrig inställsamInställsamhet har aldrig varit Eva Brunnes främsta karaktärsdrag. Istället är det stolthet och självsäkerhet som kännetecknar svaren från Stockholms blivande biskop. Kanske är det just det som gjort hennes väg till biskopskräklan så rak? För trots att hennes sexuella läggning fortfarande hade epitetet "mental sjukdom" enligt Socialstyrelsen när hon började läsa till präst i mitten av 1970-talet har hon aldrig mött motstånd i Svenska kyrkan, säger hon. Inte ens när hon kom ut som homosexuell i tjugoårsåldern, eller när hon blev Sveriges första öppet homosexuella präst.
-Det var ingen dramatik. Det var en ickefråga för min omgivning. Och så har det varit också i Svenska kyrkan. Tvärtom. Jag har fått vara med när vi tagit tre stora steg för de homosexuellas lika värde, säger hon.
Första steget var när homosexualitet inte längre sågs som en sjukdom. Andra steget var när Svenska kyrkan beslöt att välsigna partnerskap. Det senaste steget togs, enligt Brunne, för mindre än en månad sedan då Svenska kyrkan beslutade att viga samkönade par.
-Äntligen, så kände jag. För mig var det ett människovärdesbeslut som tagit 37 år att ta. Om det är snabbt eller långsamt får andra avgöra, säger hon.
Vetgirig fjortonåringOavsett svaret på den frågan är det svårt att se annat än idel framgång för de som vurmat för samkönade relationer i Svenska kyrkan. Och idel framgång för Eva Brunne.
-Jag har varit öppen med min läggning och trygg i min tro på Gud, och det har hjälp mig. Men det finns dem i samma situation som har råkat riktigt illa ut.
Eva Brunne fångades in i Svenska kyrkan som vetgirig fjortonårig konfirmand i Malmö, valde att sex år senare gräva djupare i de teologiska frågorna vid Lunds universitet, och prästvigdes sedan i domkyrkan den 11 juni, 1978.
Krook förebildMen viktigare än de akademiska lektionerna var kanske att hon under sin studietid i Lund träffade en tio år äldre präst som arbetade i den församling där Brunne var verksam. Prästen lyckades göra ett outplånligt intryck på Brunne, och skulle senare komma att bli Svenska kyrkans första kvinnliga domprost, kämpa för samkönad vigsel och sedermera röstas fram till Stockholm stifts första kvinnliga biskop. I dag har vänskapen med Caroline Krook varit intakt i över 30 år.
-Hon vågade pröva nya saker i vår församling, förklarar Brunne.
-Kyrkan som jag firade gudstjänst i låg mitt i ett nybyggarområde i Lund, där alla hade flyttat in mer eller mindre samtidigt. Och i allt detta hade hon spännande och nya tankar om hur vi tillsammans blir en kyrka, en församling.
Att Caroline Krook varit och är en stor förebild för Eva Brunne behöver man inte vara professor i kyrkohistoria för att räkna ut. Det viktigaste som Krook har gjort, enligt Brunne, är att arbeta med gudstjänstutveckling. Och ett av de allra viktigaste områdena under sin egen tid som biskop kommer för Eva Brunne att bli... just precis. Gudtjänstutveckling.
-Gudstjänsterna måste kännas igen, men de måste också vara kontextuella. Det ska se olika ut om vi firar gudstjänst i en innerstadsförsamling eller om vi firar i en söderortsförsamling med människor från stora delar av världen, säger Eva Brunne och pekar på S:t Mikael i Vårby Gård, utanför Stockholm som en lysande förebild. En mångkulturell församling dit människor från olika kristna traditioner har funnit sitt andliga hem.
-Orden och bönerna är annorlunda beroende på vilken bakgrund vi har. Det är i grunden en mycket luthersk tanke att kunna uttrycka sig och läsa Bibeln på sitt eget språk, och den traditionen vill vi fortsätta, säger hon.
Rört runt i grytanAtt Eva Brunne kommer att få samma mediala genomslag som sin föregångare är långt ifrån självklart, men inte heller otroligt. De senaste 30 åren har Brunne rört runt en hel del i den svenskkyrkliga grytan och påverkat arbetet långt mer än de flesta kyrkoherdar.
-Exakt vad som kommer att bli de stora frågorna inom stiftet är svårt att svara på. Men arbetet kommer att innebära en stor utmaning, hur som helst. Det är en svår tid som vi har framför oss, säger hon, men bakom sitt strikta och återhållsamma kroppsspråk kan man ana att hon trots allt tycker att det ska bli riktigt roligt att greppa biskopskräklan och leda Stockholms stifts församlingar mot nya mål.
-Det kommer att bli annorlunda gentemot det jag gör nu. Det kommer att finnas en helt annan offentlig förväntan på det jag gör, säger hon.
Eva Brunne, 55 år, blivande biskop i Stockholms stift. Tidigare kyrkoherde i Sundbyberg (1990-1998) och i Flemingsberg (1998-2006).
Stiftsprost i Stockholms stift (2006-2009).
Eva Brunne lever i ett registrerat partnerskap med prästen Gunilla Lindén. Hon är engagerad i Socialdemokraterna.
Biskopsvigningen sker i Uppsala domkyrka den 8 november.
Ordleken
Jesus
”Guds son. Människa. Viktigt att hålla ihop dem båda. Den som går med mig. Den som jag kan vända mig till i livets alla skeden.”
Stockholm
”En fantastisk stad. Men jag känner mig inte som stockholmare.”
Anders Wejryd
”Blivande kollega. Han har gjort det väldigt bra.”
Svenska kyrkan
”Min kyrka.”
Fotboll
”Jag har spelat med S:t Petris idrottande fotbollsflickor. Numera ser jag gärna på fotboll, och då helst damsidan. Favoritlag är Hammarby IF och Malmö FF.”