Oj, vilken underbar läsning det är

I diktsamlingen Småsystrar och gråbröder lever författaren Alva Dahl sig in i Franciskus av Assisis liv. Dagens recensent Evelina Lundkvist blir alldeles hänförd. ”Jag dricker boken som om jag hittat en kallkälla. Orden är pigga, livfulla, släcker törst och tvättar sår”, skriver hon.

Är det en blinkning från ovan när villakvarterets skator ställer till med en högljudd scen utanför fönstret, just som jag börjar skriva recensionen av en bok som diktar fram Franciskus hjärta och vänner? Han som såg syskon i allt och alla, predikade för fåglarna och skrev Skapelsens lovsång – Solsången:

”Lovad vare du, min Herre, med allt du har skapat,

särskilt med herr broder Sol,

för han är dagen och genom honom ger du oss ljus”

I sin senaste diktsamling – Småsystrar och gråbröder – lämnar Alva Dahl diktjaget från sina tidigare verk Längtans flöde (2019) och Havandeskapet (2023) och låter i stället helgonet Franciskus av Assisi och hans mindrebröder från 1200-talet komma till liv. Gråbröder i titeln syftar till det smeknamn de fick när dem i sin överlåtelse till Jesus valde fattigdom, omsorg om utsatta och gråbruna kåpor.

Alva Dahl har tillhört Franciskus tredje orden i sjutton år; en gemenskap av människor i Svenska kyrkan som avlägger löften att tjäna Jesus i Franciskus anda. Det märks att han inte är en ytlig bekant. Han är broder Frans. Och jag är tacksam att hon lever sig in och delar med sig, för det berör och väcker intresse. Boken blir en dörröppning mot nästa års Franciskusjubileum som firas till minne av hans himmelska födelsedag, 4 oktober, för 800 år sedan. 

Vi möter också några fiktiva systrar som Fleo, Jakoba och Karin i en tid som liknar vår. De känns så levande i all sin enkelhet att jag har svårt att tro att de inte finns i kött och blod. Jag hade gärna velat höra mer av berättelserna som Alva Dahl öst ur.

”vi hade nu börjat anamma 

flämtningens bön och stönets bön

ryggontets bön och snarkningens bön 

men det var först när småbarnen besökte oss 

som vi också mottog utmattningsskrikets hörselflimmerbön 

ja, varje månad, varje dag 

framträdde nya svagheter 

som ville upptas, uppges 

i bönernas krets”

Lidande, sjukdom, svaghet, upptäckten av våra egna tillkortakommanden, att avstå något – det är återkommande teman i Småsystrar och gråbröder. Men också reservationslös förundran, skapelsens små överraskningar, lärjungaskap, ömsesidigt beroende, djup vila och att finna glädje i det som andra viker undan blicken ifrån. Uppmaningar som att stå stilla inför smutsen eller att låta våra sår tillbe smärtornas Herre känns som det mesta av innehållet, tidlöst tröstande.

”be och arbeta i fulländade doser, sa Klara, 

för lättjan och den överdrivna fliten 

förenas i avskyn gentemot 

ögonblicket mellan inandning och utandning 

den enda punkt där du står uppgiven och vidöppen 

där du ser att Han alltid är hos dig 

och att du alltid bör vara hos Honom”

Det är skickligt att kunna skriva om uppoffrande kärlek utan att det blir moraliserande, om det såriga utan att det blir sentimentalt och om det barnsligt enkla, kroppsliga utan att det blir banalt.

Alva Dahl närmar sig allt med en lekfull och lätt penna. Både i de kortare, luftiga dikterna och de längre mer prosaiska styckena. Det är okonstlat och trovärdigt även när hon tänjer på språket och briljerar i skrivandets hantverk. Det gläder mig att veta att författaren sitter med som stilist i bibelöversättningen NT 2026. Här kommer några exempel på undersökande paradoxala formuleringar som vill väcka något i oss: riklig brist, olyckslyx eller evighetsnu. Orden gör sig såklart bättre i sitt sammanhang. Och sammanhangen, dikterna, är ofta konkreta och materiella. Det gör dem tillgängliga, också för den som är ovan att läsa poesi.

För, oj, vilken underbar läsning det är! Första gången dricker jag boken som om jag hittat en kallkälla. Orden är pigga, livfulla, släcker törst och tvättar sår. Andra och tredje gången läser jag långsamt. Upptäcker det jag missade i min iver. Låter ord dröja kvar. Återvänder. Det blir bara bättre. 

”när en syster härmar en bergfink eller grönfink

låter hon kanske inte som bergfink eller grönfink

men hon får öva sitt syskonskap

och det händer att hon får svar av en skata” 

Och i läsningen blir det tydligt: Alva Dahl är väl förtrogen med den kärlek som driver den här världens dårar, både småsystrar och gråbröder. Jag vill stava mer på det syskonskapet. Bror sol, bror Frans, bror katt. Syster Jakoba, syster skata, syster natt.

Bibelöversättarna: Vi brottas med att skapa ett inkluderande språk