Historien bakom WWJD-armbanden: 00-trend med grund i 1800-talspredikan

I början av 2000-talet  kunde man knappt vara kristen tonåring utan att äga ett WWJD-armband. Och nu är de tillbaka. Men varifrån kom de från början? Och är de relevanta i dag? Dagens Malina Abrahamsson har  funderat på saken. 

Minns ni WWJD-armbanden? 

En gång i tiden hade jag hela handlederna fulla. På mitt första – ett svart med vit text  – stod det just WWJD (What would Jesus do?), men jag köpte också uppföljarna: PUSH (Pray until Something Happens), DOG (Depend on God) och FROG (Fully Rely on God).

Däremot ägnade jag aldrig en tanke åt varifrån de kom eller hur trenden hade uppstått. 

Men det vet jag nu.   

I en kul och upplysande artikel i amerikanska Relevant magazine tecknar journalisten Ellen Hayes WWJD-armbandets uppgång och fall. Hon berättar att ursprunget till 2000-talets populäraste kristna accessoar finns 130 år tillbaka i tiden, hos den samhällsengagerade pastorn Charles Sheldon.

Han var verksam i Central Congregational Church i Topeka, Kansas och bekymrad över det låga gudstjänstdeltagandet i sin församling. En dag fick han en idé till en predikoserie som utgick från ett tankeexperiment: Vad skulle hända om människor, inför olika beslut, skulle fråga sig: Vad skulle Jesus göra? Sheldons övertygelse var att världens problem med krig, fattigdom, rasism och ojämlikhet mellan könen då skulle försvinna. 

Predikoserien publicerades först som serieteckningar i den kristna veckotidningen Chicago Advance och senare, 1896, som en roman med titeln In His Steps: What Would Jesus Do?

Boken blev en omedelbar succé. Om det inte vore för att Sheldon misslyckades med att upphovsrättsskydda sin roman hade han, och inte minst hans efterlevande, blivit rika. Men i stället spreds manuset fritt, plockades upp av åtskilliga förlag både i USA och Europa, översattes till 26 språk och trycktes i miljonupplagor (så många som 50 miljoner, finns det uppgifter om). Sheldon, som var aktiv motståndare till kapitalism, sägs ha tagit misstaget med ro. Han månade mer om att bokens teologiska stoff skulle få spridning. Och det fick det. Så småningom nådde det till och med mig, en 16-åring i Eskilstuna. 

Men det var framför allt tack vare ungdomsledaren Janie Tinklenberg som frågan What would Jesus do? fick sådant stort genomslag. Över hundra år efter att Sheldons bok hade släppts läste hon den tillsammans med en grupp tonåringar i Calvary Reformed Church i staden Holland, Michigan. Tinklenberg hade noterat att ungdomarna gjorde egna vänskapsarmband och fick idén att skapa ett armband inspirerat av Sheldons bok. 

År 1989 lät Tinklenberg tillverka 300 tygarmband tillsammans med företaget Lesco Corporation. Av utrymmesskäl förkortade hon What would Jesus do? till en akronym. Den skulle också väcka frågor och ge ungdomarna en chans att evangelisera, resonerade hon. Snart visade det sig att det inte bara var tonåringarna i Calvary Reformed Church som ville ha armbandet, utan också deras kompisar – och deras kompisar. Under de första sju åren såldes 300 000 armband. Men det var bara början. 

Efter att den kända kristna radiopersonligheten Paul Harvey nämnt WWJD-armbandet i sin show år 1997 sköt försäljningen i höjden: det året såldes 15 miljoner armband. De fanns att köpa i profana varuhus som Wal-Mart, Hallmark och Barnes and Noble och snart prydde texten WWJD även nyckelband, muggar, T-shirts och nallebjörnar. Många passade också på att göra egna versionen av den populära frågan – alltifrån fredsrörelsens ”Who would Jesus bomb?” till ett program för ”bibliska dieter” som frågade ”What would Jesus eat?”. 

I början av 2000-talet blev WWJD-armbanden trendiga i frikyrkosverige; en modefluga som skapade tillhörighet men också fungerade som moraliskt korrektiv. För mitt tonåriga jag blev det en påminnelse om att välja det goda; våga stå emot grupptryck och avstå från att skvallra, ljuga och vara elak. 

Efter något år kasserade jag ändå mina WWJD-armband. Kanske för att jag tröttnade på tygremsorna runt handleden eller för att frågan What would Jesus do? kändes teologiskt ytlig och egentligen omöjlig att besvara; Bibeln ger ju ingen komplett beskrivning av hur Jesus agerade. 

Fram tills förra sommaren trodde jag att WWJD-trenden dött ut för gott, men så dök armbanden upp igen, på ett bokbord på en kristen konferens. Min åttaåriga dotter pekade på ett turkost och sa: ”ett sånt vill jag ha”. Jag blev genast nostalgisk, köpte armbandet på studs. Men jag började också fundera på vad frågan What would Jesus do? skulle kunna betyda i dag.

När pastor Charles Sheldon ställde frågan i sin bok i slutet av 1800-talet, utgick han från att ett liv i Jesu efterföljd påverkar våra val. Tyvärr är problemen som han adresserade – krig, fattigdom, rasism och ojämlikhet – desamma nu som då. Men det är också inbjudan att vandra i Jesu fotspår och försöka omsätta hans radikala kärleksbudskap i praktiken. Kanske kan ett (ärligt talat ganska fult) armband påminna oss om det?