Vad betyder advent?

Vad betyder ordet ”advent”?

Ordet advent kommer från latinets adventus som betyder ”ankomst” eller ”kommande”. Man kan även lägga till Domini, det latinska ordet för Herre, och adventus Domini betyder då ”Herrens ankomst”. För kristna handlar det om att vänta på och förbereda sig för två ”ankomster”:

• firandet av Jesu födelse vid jul i Betlehem för 2000 år sedan (inkarnationen)
• den framtida återkomsten då – enligt kristen tro – Jesus kommer igen (den eskatologiska väntan)

Advent markerar dessutom starten på det nya kyrkoåret, det liturgiska året, i västerländsk kristen tradition.

I det tidiga kristna Sverige och Norden var advent en fastetid, ett sätt att kroppsligt markera Herrens glädjerika ankomst. Under fastan var man återhållsam med mat, framför allt undvek man att äta kött. I bondesamhället kallades advent för julfasta.

När infaller advent?

Advent börjar på den fjärde söndagen före juldagen – det innebär att första söndagen i advent kan infalla mellan 27 november och 3 december. Advent pågår fram tills julafton, alltså 24 december.

Vad innebär advent?

För många kristna är advent en tid av förberedelse, väntan och reflektion. Det är en period för bön, bibelläsning och andlig förberedelse – inte bara för julens firande av Frälsarens ankomst som ett litet barn, utan även med tanke på hoppet om framtiden.

Under advent predikar många kyrkor texter som fokuserar på teman som hopp, frid, glädje och kärlek.

Ljuset i mörkret – förberedelser inför julen i Sverige

I Sverige har advent också en stark folklig och kulturell dimension. Ofta innebär det att man:

• Tänder adventsljusstaken – varje söndag tänds ett nytt ljus.
• Sätter upp adventsstjärnor i fönstren, pyntar med granris och juldekorationer.
• Öppnar luckor i en adventskalender – en älskad tradition både för barn och vuxna. 
• Besöker julmarknader, tänder ljus hemma för att lysa upp vintermörkret och samlar familj/vänner inför jul, till exempel till adventsfika eller glöggmingel.

Advent blir ett slags gemensam ”nedräkning” mot jul.

Varifrån kommer traditionerna kring advent?

Adventsljusstake och adventskrans

Denna tradition har sitt ursprung i en tysk-luthersk tradition. Man binder en grön krans med fyra ljus som man sedan tänder en per söndag fram till jul.

Adventskransar är cirkelformade, något som symboliserar Guds oändliga kärlek. Kransarna är vanligtvis gjorda av vintergröna kvistar, vilket representerar hoppet om det eviga liv som Jesus Kristus skänker. I adventskransen sätts fyra ljus som i allmänhet representerar adventstidens fyra veckor. Men de symboliserar också Guds ljus som kommer in i världen genom Jesu Kristi födelse (Johannesevangeliet 1:9). Detsamma gäller naturligtvis för ljusen i  adventsljusstakar utan krans. Varje ljus i adventsljusstaken kan också tillskrivas sin egen betydelse: De fyra ljusen i adventsljusstakar symboliserar särskilt de kristna begreppen hopp, fred, glädje och kärlek, och dessa ljus tänds i tur och ordning under adventstidens fyra veckor.

Adventskalender

Traditionen med adventskalendrar började i Tyskland under 1800-talet, främst i protestantiska hem. En adventskalender har 24 luckor för att räkna ner dagarna till julafton. I dag finns både barn- och vuxenkalendrar.

• De tidigaste formerna dök upp på 1850-talet, då man markerade dagarna fram till jul genom att exempelvis rita kritstreck på dörren eller tända ett ljus per dag.

• Den första tryckta adventskalendern kom i början av 1900-talet, skapad av Gerhard Lang omkring 1903–1908.

Därifrån spreds traditionen och utvecklades till dagens kalendrar med luckor, bilder, choklad och andra överraskningar.

Gudstjänster och bön kring advent

Många kyrkor firar första söndagen i advent med en särskild mässa, med psalmer, bibelläsning och predikan om hopp och förväntan. Första advent är den söndag under året då – vanligtvis – flest svenskar besöker en gudstjänst. Den stämningsfulla övergången till advent, tända ljus och julförberedelser lockar regelbundet många även bland dem som sällan går i kyrkan resten av året.

Julpynt & social gemenskap

Något som också hör till adventstiden och julförberedelserna är pynt i hem och på offentliga platser, julmarknader, julkonserter, glögg och gemenskap. Traditionen med att julpynta hemmet har rötter i mycket gamla vinterseder med gröna växter, men det slags ”hemdekorationer” som vi känner uppstod först på 1500-talet hos en del tyska kristna, och mer allmänt under 1700- och 1800-talen i Europa.

Kort historik: Så har advent utvecklats

• Advent har tidiga rötter i den kristna kyrkan – ursprungligen var det en period av förberedelse och fasta innan jul.
• I Sverige började adventsfirandet med ljus, stjärnor och dekorationer få bredare genomslag under sent 1800-tal och blev vanlig först under 1920- och 1930-talen. 
• De moderna adventsfirandet är en blandning av kristna och sekulära sedvänjor – något som gör att advent firas både i kyrkan och i hemmet.

Varför fira advent i vårt moderna samhälle?

Anledningarna är naturligtvis många, och personliga. Men några anledningar kan vara: 

• Advent är en tradition som ger struktur i mörka tider
• I Norden och andra mörka, nordliga vinterklimat lyser adventsljusen upp hemmen och skapar värme, mys och gemenskap.
• Advent erbjuder en paus i konsumtion: Advent kan vara en tid för eftertanke, stillhet och meningsfull väntan snarare än stressig julhandel.
• Advent är gemenskap och tradition: Advent förenar familj, vänner och församlingar i gemensam förväntan och förberedelse inför jul. 
• För troende påminner advent om hopp, fred. Men också om att Gud visade sin storhet, och sin kärlek till mänskligheten genom att själv stiga ner och födas som människa, som ett litet barn. Det påminner också om att något större är på väg – alltings upprättelse den dagen då Jesus en gång kommer tillbaka. Hans "andra advent" – nämligen andra ankomst som den segrande fridsfursten.