Ledare
Stå upp för lärarnas rätt att gripa in mot våldsamma elever
Erik Helmerson: Lärare och rektorer måste vara de vuxna i rummet
Nätets skamkultur skapar osäkra lärare och skolor.
ERIK G SVENSSON
Det här är en ledare i tidningen Dagen. Ledarsidan är partipolitiskt obunden på kristen grund.
Tänk att man kan bli på så gott humör av en enda, lätt byråkratisk mening: ”Personal ska inte stängas av om det saknas saklig grund.”
Det hela handlar om Boden. Där arbetar en lärare som i slutet av februari såg ett bråk mellan elever. Han skilde dem åt. Enligt tidningen Norrländska Socialdemokraten ska läraren ha ”tagit strypgrepp på (en pojke), fattat tag om huvan i hans tröja och släpat honom över golvet”.
Vi har haft en hel del sådana här fall i Sverige. Ofta stängs läraren av direkt. Vi minns till exempel Paul Carlbark i Höör, som höll fast en bråkig elev. Han stängdes av från jobbet, sparkades och anmäldes till Skolinspektionen. För att sedan frias såväl av inspektionen som Polisen.
Det är ju så lätt för en rektor att agera på impuls, huka inför en – ofta inbillad – kommande storm. Tänk om min skola får rykte att vara för elak mot sina elever?
Men i Boden tycks ledningen hålla huvudet kallt. Citatet i inledningen kommer från skolans rektor. Till tidningen Vi Lärare säger hen vidare: ”Det har gjorts en polisanmälan och vi väntar på vad polisens utredning kommer fram till … Lärare arbetar under en väldig press där elever påverkar varandra i samtal och på sociala medier. Rykten får vårdnadshavare, som naturligtvis ser till sitt barns bästa och vill skydda det, att kräva svar och åtgärder.”
Vi har alla ett ansvar, inte minst som kristna.
Skamkulturens intåg med sociala medier har skapat ett parallellt rättssystem som älskar att anklaga, döma och utmäta straff. Då är det viktigare än någonsin att makthavare som rektorn i Boden vågar stå emot och lugnt säga saker som ”vi väntar på vad polisens utredning kommer fram till”.
Men vi har alla ett ansvar, inte minst som kristna. Ett av de mest kända bibelstyckena handlar exakt om detta. ”Den av er som är fri från synd skall kasta första stenen på henne”, säger Kristus, för att sedan undra: ”Kvinna, vart tog de vägen? Var det ingen som dömde dig?”
Innan vi vet vad som skett kan det vara klokt att lägga ner sina verbala stenar. Och det är en dygd att erkänna: exakt vad som skett vet vi sällan.
