Debatt

Därför måste kyrkan motverka konspirationsteorier

Om vi med trovärdighet ska kunna utmana omvärldens nidbilder av oss kristna måste vi ta itu med vetenskapsförakt och konspirationsteorier i våra egna led, skriver P-O Flodström.

Apologetiken står inför ett trefrontskrig där man fram tills nu enbart behövt bevaka de stridslinjer som går mot naturalismen å ena sidan och kyrkans inre sekularisering å andra sidan. Nu tycks en ny match mot vetenskapsförakt och konspirationsteoretiker vänta i våra egna led, en match som på många vis säkerligen kommer bli emotionellt mer krävande än de utmaningar apologetiken i svensk kontext stått inför hittills.

I Kyrkan, Sverige, väst- och hela världen finns det många människor som med rätta är rädda för våldsbejakande politisk islam som till form och innehåll mest påminner om en blandning mellan "Handmaid's tale" och Nordiska motståndsrörelsen, vilket inte minst Pakistan, Iran, Afghanistan, Palestina och Saudiarabien är skrämmande exempel på. Denna rädsla gör att många är predisponerade till att göra illvilliga och konspiratoriska tolkningar av allt som har med islam att göra. Vi ser en liknande låsning då det gäller sexual-identitetspolitiken, frågor om kön och genus – vilket inte minst den gångna veckans debatt i Dagen kring Jordan B Petersson är ett tecken på.

Läs även: Fredrik Lundqvist: Jordan B Peterson tinar ateismens tundra

I en sådan mylla, där polarisering och filterbubblor riskerar att på sikt slita hela samhället isär, ser jag det som en viktig del i det kristna lärjungaskapet att agera motkultur till detta och att kyrkan inte sätter sig tillsammans med bespottare och belackare.

Den kristna sändningen till världen ska präglas av fördragsamhet och fridskapande, inte hatande och hetsande. Samtidigt är det kristna lärjungaskapet såväl omstörtande som utmanande. Följare av vår tradition utgör en religiös minoritet och inte minst många våra ungdomar vittnar om hur de i skolan känner sig förlöjligade för sin livsåskådning och värderingar.

Det kan därför tyckas frestande att lämna världen och aldrig mera återgå, tänka i termer om människans dårskap i kontrast till Guds vishet och kanske känna frälsningsvisshet i att vi får komma som sökande barn till en allt igenom kärleksfull förälder utan krav på att ha klarat salstentan i systematisk teologi D. Problemet med en sådan förenklad inställning är att den trots dess kvaliteter som en terapeutisk förtröstan – i att Gud har kontroll i en komplex och stundtals obegriplig värld – är direkt förödande som missionell strategi i världens mest sekulariserade land.

Läs Dagen dokument: Styrs världen av hemliga sällskap?

Vi kunde i Dagen den 9 november läsa om en kristen rörelse för plattjord. Jag har själv i kristna Facebookgrupper under på senare tid hamnat i diskussioner med människor som hävdar att jorden är platt och att allt annat är sataniska lögner.

Nu kan det ju vara så att dessa inlägg är ett resultat av anti-teistiska nättroll. Men alla de som gillar, försvarar eller på andra vis stödjer dessa inlägg är det inte. Bakom i grunden fromma mindsets om Bibelns auktoritet och Guds vishet breder dårskapen ut sig som ett resultat av vår oförmåga till att hålla för många tankar i luften samtidigt, i en värld där mängden sinnesintryck som bombarderar oss snart inte längre kommer vara hanterbar.

Forskning om att den mänskliga hjärnans förmåga till uppmärksamhetsspann har på grund av informationssamhällets exponentiella utveckling nu reducerats till 7 sekunder (1 sekund lägre än en guldfisk). Vi människor hade redan i utgångsläget behov av att rationalisera vår tillvaro och dra ner abstraktionsnivåerna. Vi vill gärna att tillvaron ska vara så enkel som möjlig med tydliga strukturer för vilka våra hjältar och våra skurkar är. Tidigare skötte det som slarvigt kallas för ”mainstream media” detta åt oss, medan vi nu i allt högre grad är utelämnade till oss själva. Vi måste därför lära oss att se igenom fromma floskler och våga ifrågasätta frasradikalt dravel, annars kommer vi om ytterligare några år befinna oss i en paradigmförskjutning där delar av oss förvandlats till den nidbild anti-teistiska debattörer stundtals beskriver oss som. Extra viktigt blir det om vi med trovärdighet ska kunna utmana filosofiskt naturalistiska dogmer inom den etablerade (natur-) vetenskapen!

Vi apologeter måste därför aktivt bidra till en teologisk förståelse som utgår från kongruens i stället för att jaga konflikter på områden där sådana utifrån en evangelikal Bibelsyn och Bibelbruk inte behöver föreligga. Vi behöver framför allt ta på oss rollen som pedagoger till församlingsrörelsen. Pedagoger som försvarar och förklarar hur Guds natur och Bibelns språk harmoniserar med vetenskapen, snarare än att bidra till skapandet av esoteriska sammanslutningar som bejakar konspirationsteorier.

P-O Flodström, evangelikal ekosocialist och apologet, Borlänge

Se DagenTV: Fördomskollen: Kan inte kristna tro på vetenskap?

Fler artiklar för dig