Debatt

Vill regeringen utöva kollektiv bestraffning av kyrkorna?

Öppet brev till kulturministern: Vi välkomnar regeringens lagförslag om att bidrag ska gå till demokratiska organisationer, men det är orimligt att bidraget ska kunna dras in för ett helt samfund om en enskild ledare agerar obetänksamt, skriver Linalie Newman och Ingemar Forss, missionsdirektorer EFK.

Vi vänder oss till dig som ansvarig minister för trossamfunden med en stark oro. Almedalsveckan har precis avslutats. Där har politiker, näringsliv, civilsamhälle och utbildningsväsendet samlats till debatt, samtal och seminarier runt aktuella frågor. Det är tydligt att vi är många som behövs för att bygga ett gott samhälle. Det behövs en stat som sätter upp ramarna och säkrar välfärden - vård, skola och omsorg – men också ett innovativt näringsliv som skapar arbete och utveckling och ny kunskap genom forskning.

Men samhället klarar sig inte utan civilsamhället som bidrar med ett rikt kulturliv, en aktiv idrottsrörelse, folkbildning, ett blomstrande föreningsliv och rum för tro och andlighet. Men kommer vi som frikyrka kunna fortsätta vara en självklar del i civilsamhället?

Vi möter nya svenskar på språkkaféer och guidar dem in i det svenska samhället. Under sommarveckorna fylls våra lägergårdar av barn, unga och ideella ledare som tillsammans skapar minnen för livet. Vi tar människors frågor om meningen med livet och tro på allvar i våra Alpha-kurser.

Varje vecka firar vi gudstjänst där vi läser Bibeln, ber och låter vår tro forma våra liv. Vi når människor i ensamhet, sjukdom och utsatthet, ofta med erfarenhet av att statens skyddsnät inte fungerar, och vi bygger gemenskaper som håller i livets med- och motgångar. Kyrkans dörr är alltid öppen för alla människor.

Eftersom civilsamhället är en omistlig del av det goda samhället går en liten del av skattebetalarnas medel till kulturen, idrotten och trossamfunden.

En del av lagförslaget är dessutom väldigt vagt formulerat vilket ger utrymme för alltför stor godtycklighet.

—  Linalie Newman och Ingemar Forss

Just nu finns det ett nytt lagförslag om statens stöd till trossamfunden som föregåtts av en statlig demokratiutredning. Staten vill försäkra sig om att stödet endast går till demokratiska organisationer som uppfyller vissa kriterier. Vi välkomnar detta. Vi är del av en rörelse som var föregångare för demokratin i Sverige – den första demokratiska föreningen i vårt land var just en frikyrka. Självklart ska de som får bidrag från staten vara demokratiskt organiserade.

Utredningen lyfter också på ett särskilt sätt vikten av att barn och unga är trygga i trossamfunden, även detta ser vi mycket positivt på. Vi har länge arbetat för barns rättigheter runt om i världen. Vi har också länge och medvetet arbetat för att skapa trygga miljöer i våra kyrkor, bland annat genom kursen I trygga händer.

Trots detta är vi djupt oroade över delar av det nya lagförslaget. Vår oro handlar om den kollektiva bestraffning som är inbyggd i lagförslaget. Som förslaget är konstruerat nu räcker det med att en enskild person uttalar sig på ett obetänksamt och tvivelaktigt sätt för att hela trossamfundet med 285 församlingar med en mängd grupper och ledare ska riskera att förlora statsbidraget. Att då bestraffa hela trossamfundet anser vi vara helt orimligt. En del av lagförslaget är dessutom väldigt vagt formulerat vilket ger utrymme för alltför stor godtycklighet.

Den senaste tiden har flera olika medier lyft negativa erfarenheter av att växa upp i frikyrkan. Där finns berättelser som vi känner sorg över och tar på stort allvar i vårt fortsatta arbete, men som likväl inte är representativa för helheten. På samma sätt är vi oroliga för att eventuella enskilda händelser kan straffa ut hela vårt sammanhang. Trots ett gott, intensivt och kontinuerligt förebyggande arbete kan ingen garantera att det aldrig kommer att ske negativa händelser. Så är det oavsett om man samlar människor till kulturliv, idrott eller religion.

Vi anser därför att det skulle kunna vara rimligt att den enskilda församling som bryter mot kriterierna inte kan få del av statsbidraget, men det är helt orimligt att de övriga 284 församlingarna, som gör ett seriöst och gediget arbete, ska bestraffas. Just den kollektiva bestraffningen skapar misstänksamhet, kontroll och osäkerhet in i trossamfunden i stället för tillit och långsiktigt arbete för goda miljöer.

Församlingarna är fria föreningar och dess ledare utses lokalt. Samfundet utövar ingen kontroll över individer som engagerar sig i den enskilda församlingen. Det är en modell som vi som baptister och kongregationalister tycker är viktig att bevara.

Vi anser att det är vi som är valda ledare för hela trossamfundet som kan uttala oss om helheten medan de lokala ledarna är de som kan svara för sina lokala församlingar.

—  Linalie Newman och Ingemar Forss

Att bygga upp ett toppstyrt kontrollsystem skulle motverka den demokratiska ordning som vi har valt att organiserat oss efter. Och det kan komma att krävas komplicerade rättsprocesser för att avgöra ifall den enskilda händelsen kan anses vara representativ för hela samfundet eller inte. Vi anser att det är vi som är valda ledare för hela trossamfundet som kan uttala oss om helheten medan de lokala ledarna är de som kan svara för sina lokala församlingar.

Vi har därför några frågor till dig som minister för trossamfunden: Tycker du att det är rimligt med den kollektiva bestraffningen? Ska det verkligen vara så att varje enskild ledare på lokalplanet anses tala för hela trossamfundets vägnar, eller är det vi som valda ledare av vår kongress? Och ska i så fall en enskild ledares uttalande och agerande göra att bidraget dras in för alla?

Vi önskar att du ser på lagförslaget utifrån våra frågor och vår oro, och tydliggör vad som är regeringens avsikt att uppnå.

Kommentera på Dagen.se
Fler artiklar för dig