Debatt

Vill Mattias Svensson inte att kyrkan ska vara kvar alls?

De som uppmanar till att gå ur kyrkan skänker inte en tanke åt att den inte kan dö och uppstå beroende på behovet av den för stunden, skriver Lotta Åhall.

Då och då dyker det upp insändare eller kulturartiklar och ledare i tidningarna, där det påpekas att det är onödigt och kostsamt att vara kvar som medlem i Svenska kyrkan. Och visst går det att se det så – om man inte vill att kyrkan ska vara kvar alls eftersom det är det slutliga resultatet om alla eller väldigt många väljer den vägen. Tweeten från Mattias Svensson, ledarskribent på Svenska Dagbladet, som Dagen skrivit om, är varken den första eller den sista i den långa rad av skribenter som tar upp ämnet.

Det märkliga är, att folk vill och kräver att kyrkan ska finnas på plats när en tsunami slår till i svenska “paradis”, när tonåringar omkommer i trafikolyckor, när nästa stora passagerarbåt sjunker, när vi behöver en trovärdig förmedlare av hjälp till krig och katastrofer, ja, när själva livet går sönder.

Men dessemellan låter det som att man helst vill slippa den. Allra mest när det handlar om att stödja kyrkan. Man vill gärna att hemlösa och missbrukare ska få tak över huvudet när samhället inte räcker till och att fattiga ska kunna hämta matkassar hos diakonerna. Men man skänker inte en tanke åt att kyrkan inte kan dö och uppstå beroende på behovet av den för stunden.

Kyrkan, även frikyrkorna, är den mest enträgna och envisa och hållbara frivilligorganisation vi har där det går att få stöd och hjälp och gemenskap och själv göra en insats också. Andra organisationer kommer och går, men kyrkan har funnits där sedan den uppstod för mer än 2000 år sedan.

Andra organisationer kommer och går, men kyrkan har funnits där sedan den uppstod för mer än 2000 år sedan.

—  Lotta Åhall

Och det som håller alla dessa människor samman, oavsett politisk uppfattning, det är tron på att Gud har skapat oss alla lika, med samma behov, samma djupa värde och samma möjlighet att finna en mening i livet. Sekulära organisationer, som tänker sig att människor ska få sina behov tillfredsställda av enbart materiella ting och pengar, och som glömmer den bit som handlar om att hitta tillbaka till livets mening, som är så innerligt viktig – även när vi låtsas något annat – saknar den dimensionen.

Fler artiklar för dig