Debatt
När vi inte längre ger en konfirmand evangelium så är gränsen nådd
Replik. Ingen kunskap om Bibeln delges. Ingen tro kan uppstå. Man har roligt och trivs. Alla mår bra. Men ingenting händer egentligen på det andliga planet, skriver Jennifer Lantz Herstek.
Det ytliga, det bekväma, det socialt accepterade är lika mycket ett hot mot vårt uppdrag att vara jordens salt som det världsfrånvända, överandliga eller det auktoritära som rådde förr, skriver Jennifer Lantz Herstek.
Magnus Aronson, Privat
Prästen satt vid katedern och talade oavbrutet i fyrtiofem minuter utan att titta upp. Hela gruppen satt tyst utan att röra sig eller säga något. Detta upprepades varje vecka. Efter två terminer var det konfirmation. Detta är en sann berättelse om en grupp på 1980-talet där jag var ledare (jag hade dock inga uppgifter). Det var en mardrömskonfa. Det är kanske inte så konstigt att vi insåg behovet av att bygga relationer, av att lyfta blicken och se ungdomarna i ögonen. Nu, trettio år senare, har pendeln svängt. Får jag beskriva en annan form av mardrömskonfa?
