Var finns kritiken mot barnhem, Dagen?

Onsdagen den 20 november firade vi att det var 30 år sedan Barnkonventionen antogs av FN:s Generalförsamling. Ett dokument som i princip alla världens länder sluter upp bakom och där en av grundpelarna är att barnets bästa alltid ska komma i första rummet. Samma vecka, i artikeln "Home of Peace låter barn gå i skola i stället för att giftas bort" skildrar Dagen (på tre uppslag i papperstidningen) helt okritiskt en verksamhet i Bangladesh där över 500 barn skiljs från sina föräldrar vid sex års ålder och placeras på en internatskola långt hemifrån. Ett arbetssätt som går helt emot barnets rätt till en familj enligt Barnkonventionen och likaså föräldrarnas rätt till sina barn.

Artikeln anger ett antal orsaker till att man driver denna internatskola. Det handlar om fattigdom, brist på utbildning och barnäktenskap. Vi är de första att hålla med om att detta är verkliga problem som också i hög grad strider mot barnets rättigheter. Men lösningen är inte att ersätta dessa problem med ett annat: Att barnet berövas en familj och ett sammanhang där det kan känna tillhörighet när det växer upp och så småningom ska ge sig ut i vuxenlivet. Fattigdom, brist på utbildning och barnäktenskap är problem som landets regering i grunden har ansvar för att lösa. Om vi utifrån en kristen värdegrund känner ett engagemang för barnen som utsätts för detta har vi alla möjligheter att göra det genom att förstärka det uthålliga arbete som måste till för att minska fattigdom, förbättra tillgången till skolgång och förändra attityder till barnäktenskap. Men vi löser inte problemet genom att frånta föräldrarna deras ansvar och rycka upp barn ur sina naturliga sammanhang.

Att säkerställa att barn har en trygg miljö utan risk för att utsättas för övergrepp på en institution är en stor utmaning. Det visar erfarenheten både i Sverige och internationellt. Men även om ett skolhem eller barnhem skulle lyckas med det har man ändå gjort barnet en björntjänst. Forskningen visar tydligt att barn som växer upp på institution ofta får anknytningssvårigheter och löper hög risk att hamna i riskfyllda miljöer när de ger sig ut i vuxenlivet. Och som tidigare sagt, att få växa upp med sin familj är en av barnets grundläggande rättigheter.

Vi är medvetna om att det finns en lång tradition inom kyrkliga sammanhang att engagera sig för barn som lever i utsatthet och att det ofta tagit sig uttryck i olika former av skolhems- och barnhemsverksamhet. Erikshjälpen har själva varit en del av den traditionen, men har fått göra en smärtsam utvärdering av detta arbetssätt utifrån ett rättighetsperspektiv och utifrån all den erfarenhet och forskning som finns på området. Vi är inte den enda organisationen som gjort denna omställning och kunskapen på området är inte heller ny. Därför menar vi att en tidning som Dagen med sitt stora genomslag i svensk kristenhet måste ta sitt ansvar, sätta sig in i denna problematik och ha ett kritiskt förhållningssätt när man skildrar verksamheter där barn skiljs från sina föräldrar.

För den som vill sätta sig in i frågan om barns rätt till sina föräldrar rekommenderar vi hemsidan www.barnhemskollen.se som stöds av Erikshjälpen, Childhood, Evangeliska frikyrkan och Svenska alliansmissionen.

Peter Toftgård, programchef internationellt, Erikshjälpen

Dagen svarar Peter Torfgård:

Tidningen Dagens artiklar från Bangladesh föranleder Erikshjälpen att återigen aktualisera kritik mot barnhem och internatskolor i kristen biståndsverksamhet. Erikshjälpen har tidigare skrivit debattartiklar som vi har publicerat här i Dagen (2 mars 2018): Därför säger vi nej till barnhem. Vi har också belyst saken i nyhetsartiklar: Fler står bakom kritik av barnhemmen.

Samtidigt delar inte alla bilden. Andra organisationer och debattörer menar att det är fel att döma ut barnhem generellt (12 juli 2018). Den här gången är det en internatskola som beskrivs, där barnen får åka hem på loven, och reflektioner över svårigheterna görs i artikeln.

Ett starkt reportage väcker känslor åt olika håll. Från Dagens sida öppnar vi gärna för det samtal som nu förs, och är angelägna om en journalistik där olika aspekter speglas över tid.

Thomas Österberg, redaktör för Dokument