Jag har fått för mig att förekomsten av applåder i våra gudstjänster har gått från noll till tröttsamt mycket på några korta år. I söndags var jag på två gudstjänster. Den ena ”hemma” i den kyrka vi tillhör, den andra en ekumenisk dito i ett mindre samhälle utanför Göteborg. Två helt olika typer av möten, men det hade de gemensamt att det applåderades efter varje sång- eller musikstycke. Möjligen med ett litet undantag, då efter något riktigt, riktigt stilla.
