Man kan förstås undra vad han skulle säga om dagens svenska Pingstsamfund

Bokrecension

• Titel: Mitt andliga testament
• Författare: Lewi Pethrus
• Förlag: Sjöbergs förlag (188 sidor)
• Genre: Teologi

50 år efter att pingstpionjären Lewi Pethrus dog, ger Sjöbergs förlag ut boken som fått namnet Mitt andliga testamente. Dagens recensent Birger Thureson ställer sig frågande inför vilken relevans den har för en svensk publik i dag. 

En ny bok av Lewi Pethrus, pingstledaren som dog 1974. Sensation! Eller?

Med förvåning och nyfiken förväntan öppnar och läser jag Mitt andliga testamente. Det visar sig att detta inte är en ny bok på den svenska marknaden, vilket också tydligt redovisas på försättsbladet. Manuset utgavs först på engelska i USA 1973. Titeln var då A spiritual memoir. Långt senare, närmar bestämt 1989, publicerades en svensk översättning på förlaget Ekumedia, då med titeln Därefter skall jag utgjuta min ande över allt kött. Den översättningen ges nu ut på nytt av Sjöbergs förlag med titeln Mitt andliga testamente.

Mycket av texten har tidigare också publicerats i Lewi Pethrus bok Brytningstider – Segertider (1969). Den väckte på sin tid stor uppmärksamhet, eftersom författaren skarpt kritiserade vissa utvecklingstendenser i den svenska pingströrelsen, vars ledande företrädare han varit under flera årtionden.

Så varför återger Lewi Pethrus fyra år senare samma innehåll i en ny bok? Det är motiverat endast om han enbart siktar på en ny publik – den amerikanska.

Nå, nu är i alla fall boken här i ny skepnad efter ”lätt bearbetning”, som det heter på försättsbladet. Kanske en mer omfattande sådan varit bra. Det känns lite mossigt att i presens läsa om förhållandena i Sovjet och andra kommuniststater som om världskartan inte ritats om på de senaste 30–40 åren. Och den kraftfulla vänstervåg som utgjorde politisk bakgrund till Lewi Pethrus framtidsanalys i början av 1970-talet har i dag avlösts av en stark högervind. Vilket gör analysen inaktuell. 

Oavsett vilken målgrupp författaren siktar på så är han tydlig med sitt syfte. En förnyad tro på pingströrelsens världsomfattande betydelse pockar på att få ta sig uttryck, förklarar han. ”Därför har jag skrivit denna bok”, heter det i en kortfattad introduktion. 

Boken har kommit till under en tid när den karismatiska väckelsen starkt påverkade det kyrkliga landskapet. Lewi Pethrus ansåg att den pingströrelse som kom till Sverige i början av 1900-talet bara var en försmak av något mycket större. Och nu talade man om – och upplevde – Andens dop och Andens gåvor i alla möjliga och omöjliga kyrkofamiljer. Klart att den gamle LP blev begeistrad! 

I öppenheten för den helige Ande såg han kristendomens överlevnadschans i en tid när sekulariseringen gjorde sig allt bredare. När det övernaturliga blir naturligt för kyrkorna, då kan inget motstånd hindra den sanna kristendomens utbredning. Det var författarens tes.

”Du kan lika gärna försöka hindra solen från att gå upp, när dess tid är inne, som att stanna kristendomen i dess segertåg”, skriver LP. 

Det finns mycket glädje och framtidshopp i den här boken, som bland annat bjuder på ett eskatologiskt avsnitt där Joels profetia om en massiv andeutgjutelse kopplas till det judiska folkets återkomst till nationen Israel.

Men här finns också bekymrade tongångar. Författaren vill se en mer samhällsengagerad kyrka. Han kritiserar vad han kallar ”det nuvarande pastorssystemet” i den egna rörelsen och slår ett slag för ökat lekmannainflytande. Och på en väl inriden käpphäst går han till storms mot stelbent samfundsbildning och strikt organiserad kristendom som enligt författarens åsikt begränsar det andliga livet. 

Man kan förstås undra vad han skulle säga om dagens svenska Pingstsamfund, en organisation som vuxit fram ur behovet av samordning. Men med tanke på Lewi Pethrus pragmatiska sinne är det kanske bäst att lämna frågan öppen.

Så vad säger jag om denna bok? Jag måste erkänna min ambivalens. 

Visst finns det avsnitt som också i dag är relevanta och utmanande – och informativa för den som inte sedan tidigare är väl bekant med Lewi Pethrus livshistoria och skriftställeri. Men nog tycker jag det är tydligt att boken skrivits för en annan publik än den svenska.