Tänk om våra präster och pastorer hade predikat lag och evangelium i Luthers anda

Martin Luthers Stora katekes har kommit i ny svensk översättning.  Daniel Ringdahl, missionsledare för ELM, är entusiastisk. 

Jag läser, och hjärtat sjunger! Luther var munken från landet, som blev lärare på ett nystartat universitet i en obetydlig ort långt från Rom, men som med sin predikan och sina sånger förändrade världen.

I mitten på 1520-talet besökte Luther m.fl. reformerade församlingar i Sachsen för att undersöka det andliga tillståndet, och man förfasades över resultatet. Varken lekfolk eller ledare hade grundläggande kunskaper i den kristna tron och Luther menade att det var nödvändigt att kristna lärde sig vem Gud är, vad Gud har gjort för oss och hur vi ska leva som Guds älskade barn i världen.

Därför skrev Luther Lilla och Stora katekesen men han ändrade ordning på buden, trosbekännelsen och Herrens bön jämfört med den medeltida katekestraditionen. Luther ville att katekesen skulle predika lag och evangelium, alltså vad Gud kräver av oss i sin helighet, och vad han har gjort för oss i sin barmhärtighet. Luthers katekeser innehöll även två stycken om dopet och nattvarden samt, i senare utgåvor, en förmaning till bikt.

Nu har Verbum gett ut Stora katekesen i nyöversättning, och med inledning, av prästerna Göran Agrell och Peter Strömmer, med förord av ärkebiskop Modéus. Redan 1999 översattes Katekesen till modern svenska av Martin Krauklis, men skillnaden mellan utgåvorna är stor. Medan Krauklis utgåva är en ren textöversättning är Agrell & Strömmers en påkostad utgåva med många illustrationer, en omfattande notapparat och en sektion med förklaringar till viktiga begrepp.

Det är ett stort kulturellt, socialt och andligt avstånd mellan oss och Luther, vilket gör inledningen och begreppsförklaringarna meningsfulla. Översättarna har även lagt till egna underrubriker i den löpande texten vilket ger läsaren överblick och sammanhang. De många noterna i marginalerna gör diverse påpekanden som ibland är till hjälp och ibland blir lite väl ’curlande’.

Under läsningen har jag gång på gång slagits av hur oerhört aktuell Stora katekesen är. Den bygger på Luthers katekespredikningar i Wittenberg 1528–1529 och Luther förmanar präster och predikanter att ständigt predika över katekesens delar. När man läser hans utläggning av buden, trosbekännelsen och Herrens bön är det som att han talar rakt in i vår tid. Jag tänker återkommande: tänk om våra präster och pastorer hade predikat lag och evangelium i Luthers anda och med samma förtroende för Guds ords skapande kraft!

Katekesen är dagsaktuell men genom att göra den föreliggande utgåvan så studieorienterad kommer jag inte ifrån känslan av att det är en historisk artefakt jag håller i händerna. Det förstärks av frakturstilen på omslaget och i rubrikerna samt de många gamla illustrationerna. Jag förstår att man vill ge vinkningar till originalet men det ger känslan av ett daterat dokument.

Jag har också problem med hur översättarna distanserar läsaren från Luthers världsbild till exempel när de kommenterar Luthers ”förmoderna syn [som] innebär att han tänker sig tillvaron fylld av mytologiska makter och därför skriver han ofta om djävulen, dennes hot och onda framfart som förklaring till mycket av det gudsfrånvända och onda i tillvaron” (s. 17). Är inte det Bibelns världsbild som också präglade Luther?

Men bortsett från de anmärkningarna är det en fantastisk bok som kommer att stå sig länge. Läsningen har satt mina tankar i spinn på hur jag ska kunna tillämpa och använda Katekesen i min vardag och mitt arbete, och jag hoppas att varje kristet sammanhang i Sverige tar till sig Stora katekesens undervisning. Katekesen predikar nämligen vad Gud har gjort i Kristus ”för att jag skall vara hans egen”, som det står i Lilla katekesen, ”leva med honom i hans rike och tjäna honom i evig rättfärdighet, oskuld och salighet, så som han är uppstånden från döden, lever och regerar i evighet. Det är visst och sant.”

Hon ser tydligt samband mellan reformationen och cancelkulturen