Känslosamt, närmast klaustrofobiskt när Noomi Rapace gestaltar Moder Teresa 

I ”Mother” möter vi Moder Teresa under en vecka 1948 i det indiska kloster där hon bodde och verkade innan hon startade sin egen orden för att hjälpa de allra fattigaste. En fiktiv historia, inramad av biografiska fakta, där allt sätts på prov för det blivande helgonet.

Helgon, hjältar, idoler, föregångare och förebilder – vad händer när deras brister och uppenbara mänsklighet avslöjas? Orsakar det besvikelse och får dem att förminskas? Eller skiner deras ljus därigenom till och med starkare? De borde i alla fall bli lättare att identifiera sig med, vilket kan göra dem ännu mer inspirerande.

Moder Teresa (1910–1997) är utan konkurrens världens mest kända nunna. Hon fick Nobels fredspris 1979 för sina mångåriga insatser för Indiens fattigaste, saligförklarades av Katolska kyrkan 2003 och helgonförklarades 2016. Hennes enträgna arbete med fattiga, sjuka och andra hjälpbehövande gjorde henne till en hyllad förebild i breda kretsar världen över och hon blev känd som ”slummens helgon” redan medan hon levde.

När hennes dagböcker och privata brev efter hennes död publicerades i boken ”Kom var mitt ljus” (2007) förvånade det många att hon uttryckte så mycket tvivel och vittnade om mörka och långvariga troskriser. Vill vi verkligen veta att även helgon är människor?

Kallelse till de fattigaste av de fattiga

Filmen ”Mother” kommer förmodligen att mötas av liknande reaktioner. Här möter vi Moder Teresa (kongenialt spelad av Noomi Rapace) några år innan hon bildar sin egen och i dag världsomspännande organisation. Året är 1948 och Teresa är rektor för en flickskola i Laretoklostret i Calcutta (numera Kolkata).

Men hon vill mer och känner att hennes kallelse är att gå till de fattigaste av de fattiga. Hon har därför skickat en ansökan till Vatikanen om att få tillstånd att bilda en egen orden, Missionaries of Charity. Att hon är kvinna gör det avsevärt svårare att förverkliga drömmen och kallelsen. I ett samtal med sin biktfar Fader Friedrich (Nikola Ristanovski) beklagar hon sig: ”Ni är man, ni kan göra vad ni vill. Jag är kvinna fast i ett system styrt av män.”

Filmen utspelar sig under sju dagar, en vecka då Teresa ivrigt väntar på, och även får, svar på sin ansökan. Det som enbart skulle bli lättnad och glädje, visar sig bli något annat och betydligt mer komplicerat. Hennes närmaste förtrogna, syster Agnieszka (Sylvia Hoeks), som hon utsett till sin efterträdare i klostret, berättar att hon är gravid …

Påläst och väl insatt

Även om det hela är en fiktiv historia, utgår filmen från biografiska fakta. Sådana som gått att finna, betydligt mindre är dokumenterat från den här tiden än de senare decennierna i Moder Teresas liv.

Men regissören Teona Strugar Mitevska – som tidigare gjort hyllade filmer som Gud finns, hennes namn är Petrunya och Världens lyckligaste man – är påläst och väl insatt i den person hon valt att skildra. Hon har hela sitt liv känt en fascination inför Moder Teresa, då de båda delar födelseort, Skopje i nuvarande Makedonien. 2012 gjorde hon en dokumentär om den världsberömda nunnan för en makedonisk tv-kanal, inför vilken hon intervjuade fyra systrar i Missionaires of Charity som var gamla nog att ha känt och arbetat med Moder Teresa.

Ju mer hon hörde och läste, desto mer fascinerad blev hon. ”Jag insåg att hon var en rebell och närmast ett slags Robin Hood-figur”, berättar Mitevska i intervjuer. Just detta har hon tagit fasta på i ”Mother”, där den 38-åriga Moder Teresa är en infallsrik, driven och energisk person som rör sig med en påtaglig frihet inom de begränsande ramarna och reglerna. Ständigt möblerar hon om sin – och ibland även andras – klostercell, en övning i att ”inte fästa sig vid platser och föremål”.

Fascinerande och provocerande när nunnans liv utmanar samtidsnormerna

 Allt sätts på prov

Även om syster Agnieszka är det verkliga offret här, blir hennes avslöjande till en dolkstöt mot Teresas tillvaro och existens: ”Hur kunde du göra så här mot mig?” Allt sätts på prov. Inte bara vänskapen och tilliten, utan också synen på sex, kärlek, kropp, moderskap, abort, synd och förlåtelse – och ytterst på tron, övertygelserna, kallelsen och livsvalen.

Den kris som följer tar inte fram Teresas bästa sidor, hon tappar tillfälligt fotfästet samtidigt som hon försöker hålla det som händer hemligt för medsystrarna i klostret. Hon känner sig prövad av Gud eller kanske anfäktad av Djävulen, hon undrar om hennes vilja att starta en egen organisation egentligen bara är högmod. Är hon ens kallad till klosterliv? Borde hon egentligen bli moder på riktigt, biologiskt och inte bara andligt?

I allt detta söker hon ledning hos den enda hon kan anförtro sig åt, Fader Friedrich. De har en nära, respektfull och tämligen jämställd relation. ”Som bror och syster”, enligt dem båda. Biktfadern visar sig ha en öppnare och mer förlåtande hållning än den Moder Teresa visar upp och håller fast vid.

”Koka björn” – brutal mordhistoria med Lars Levi Læstadius

 ”Punkig” Moder Teresa

För att såväl understryka den rebelliska sidan hos Teresa – ”För mig var hon närmast punkig”, säger Mitevska – som de mörkare stråken, bjuder soundtracket på såväl distade elgitarrer som Lordis ”Hard Rock Hallelujah”. Udda och överraskande, men det fungerar faktiskt. Det bidrar också till att lyfta historien från sin antydda historicitet till något mera tidlöst.

Mother är en tät, fängslande, känslofylld och bitvis klaustrofobisk historia, buren av starka skådespelarinsatser. Det är som sagt inte en biografisk gestaltning av ett avgörande skede i Moder Teresas liv, utan Teona Strugar Mitevskas försök att utifrån det hon lärt sig om denna mytomspunna figur fantisera vidare kring hur hon var och vad som egentligen skedde.

På så sätt kan hon ställa frågor om den vedertagna bilden av Moder Teresa – men också mer allmängiltiga frågor om tro och tvivel, mänsklighet och andlighet, övertygelse och känslor, frihet och begränsningar.

För den som behöver påminnas om att även helgon är människor rekommenderas filmen varmt.