Att förstå religion är nyckeln för Sveriges framtid

Visst lever vi i ett postsekulärt samhälle, ändå har många inte en tillräckligt upplyst syn på religion. Det leder till att krockar uppstår mellan dem som inte tror och dem som tror. Ja, det är faktiskt så. Det krockar mer sällan mellan kristna och muslimer än mellan dem som inte bekänner sig till någon religion och tro. Skälet till det är att svensken i allmänhet ser religion främst som en teoretisk uppfattning och ofta som något statiskt som den troende menar inte kan förändras.

Ett exempel på en sådan uppfattning ger Sverigedemokraternas partiledare Jimmie Åkesson uttryck för. I förra veckan hävdade han att ”bokstavstroende muslimer” (Expressen 3 maj) inte kan bli fullt ut integrerade svenskar. SD:s chefsideolog Mattias Karlsson försvarade Åkesson och förtydligade i en tweet (5 maj) där han ställer svensk kultur och ett citat i Koranen mot varandra. Citatet handlar om att döda otrogna.

Åkesson och Karlsson har naturligtvis rätt i att om det finns muslimer som vill döda otrogna måste de ändra sig för att kunna bli en del av Sverige. Lyckligtvis är den sortens muslimer försvinnande få. Den syn på muslimer som ledande SD-politiker ger uttryck för är ytlig och polariserande.

För den troende handlar tron inte främst om intellektuella föreställningar utan den fungerar snarare som andra kulturer. Religion utgörs av bilder, symboler, berättelser och riter och dessa förändras, precis som kulturer, i mötet med andra grupper. Religion har aldrig varit något statiskt och oföränderligt.

Det är inte bara en fråga för SD utan för svenskar i allmänhet.

—  Fredrik Wenell

Det betyder att muslimsk kultur, precis som kristen, i en svensk kontext befinner sig i ständig omförhandling. Frågan till SD är därför om en muslimsk kultur som omförhandlats i relation till svensk kultur kan inkluderas i den nationalism som de i sitt partiprogram kallar ”öppen och icke-rasistisk”.

[ Frida Park: Kyrkorna borde öronmärka statsbidragen till särskilt utvalda områden ]

Men nu är det förmodligen inte religion i allmänhet i sig som utgör den stora krocken vare sig för SD, de andra politiska partierna eller en sekulär kultur. Krocken uppstår snarare om de troendes sätt att leva bryter med majoritetssamhällets uppfattningar. Och det är här som invandrare i allmänhet, och muslimer i synnerhet, skiljer ut sig enligt en forskningsrapport från Institutet för framtidsstudier.

[ Fredrik Wenell: Utmaningarna med integrationen hamnade rakt i knäet på ungdomsledarna ]

Rapporten konstaterar att av unga vuxna födda 1996 med svenskfödda föräldrar betecknar sig 57 procent som kristna men bara 14 procent tycker tron är viktig eller mycket viktig. Av dem med utrikesfödda föräldrar är det över 80 procent som anger tron som viktig och nästan lika många anger att religion är viktig eller mycket viktig. De allra flesta av invandrarna ser alltså tron som grundläggande i livet, medan en minoritet med svenskfödda föräldrar gör detsamma trots att en majoritet av svenskarna beskriver sig som kristna.

Nyckeln i det sekulära Sverige handlar om huruvida toleransen och inkluderingen också gäller människor med en stark tro som bryter med de dominerande normerna. Och det är inte bara en fråga för SD utan för svenskar i allmänhet.

[ Fredrik Wenell: En tenta kommer inte lösa integrationen ]