Dogge Doggelito: Då blir jag bästa pappan

När jag först blev pappa så trodde jag att jag skulle vara den bästa och roligaste pappan i alla sammanhang. Jag var 26 år och ganska omogen. 11 år senare, och lite mognare, inser jag att det där är helt omöjligt. Och tro mig, jag har mött mammor och pappor som mår dåligt över att de har brister. Som dessutom vill att jag ska må dåligt över mina brister. Fast jag bestämde mig ganska tidigt för att vara en pappa som strävar efter att göra sitt bästa, men med självinsikt om att jag måste få göra misstag på vägen. Och jag är verkligen inte den smidigaste föräldern i alla sammanhang. Jag har svårt att sitta still på utvecklingssamtalen i skolan eller på dagis, pratar högt i kyrkan på julavslutningen och ställer pinsamma frågor till mina barns kompisar eller deras föräldrar.