”Jag blev mer kär i hans hjärna än i något annat”

Artikelserie: Välkommen till vårt äktenskap - del 2 / 3

Madeleine, 39 och Jonathan, 40, är inte bara gifta – de driver också second hand-verksamhet ihop. Helst gör de allting tillsammans, från att byta blöjor och vika tvätt till att dricka ”finkaffe”. 

– Om vi behöver åka i olika bilar ringer vi varandra så vi kan fortsätta samtalet, säger Madeleine Lindvall.

De är lite sena – Stockholmstrafiken krånglar. Men på flera sätt är det bra. Dels får Dagens reporter en chans att uppleva ett morgonmöte på Agape Second hand – inklusive kaffe och ”dagens bibelvers”. Dels får makarna Lindvall tid att ”synka ihop sig” i bilen. Det ska visa sig vara en ovärderlig ingrediens i deras äktenskap.

Butiken där vi stämt träff ligger på Norra Djurgården i Stockholm och ägs av makarna Lindvall. Sedan 2017 driver de organisationen Agape Second, som grundades av Madeleines pappa med syfte att förmedla bistånd till Balkan.

Det lustiga är att även Jonathans föräldrar jobbade med bistånd och second handverksamhet – makarna har på det sättet nästan identiska bakgrunder. Båda är uppväxta med långa bussresor genom Östeuropa och ett ständigt insamlande av kläder och prylar.

När Madeleine besökte Jonathans familj för första gången blev hon överraskad.

– Det var så roligt – din mamma dukade fram exakt samma finporslin som vi hade hemma! En handmålad servis från en liten by i Ungern. Hur kunde vi ha samma? Vi var väl de enda i Sverige som hade en sådan antar jag.

Tar sig tid för samtal

Efter morgonens trafikkaos har makarna nu fått pusta ut vid ett av småborden som fungerar som stilleben i butiken. Med fyra barn i åldrarna 15, 14, 13 och 9, plus gemensamt företag och två butiker med helgöppet kan en oplanerad trafikstockning bli den nödvändiga andningspausen som behövs under en hektisk dag. Den kan till och med bli det som får äktenskapet att fungera som bäst.

– När vi hinner prata igenom saker i bilen underlättar det otroligt mycket. Då är vi i synk. Men har vi inte hunnit med det blir kvällen jobbigare. Då ska det skjutsas, lagas mat, diskas, läggas, och det är många som ber om uppmärksamhet, säger Jonathan.

– Vi mår bäst när vi kan reda ut saker på en gång, i farten. När vi är på olika håll och inte har möjlighet att prata med varandra, då tar det tid att hitta tillbaka.

Som till exempel när Madeleine behöver vara i Lidköping några dagar för att ta hand om den andra butiken. Då tar det tid att ”komma ikapp”, menar Jonathan.

– Folk undrar hur det funkar att jobba ihop när man är gifta, men för oss är det tuffare när vi inte är tillsammans, säger Madeleine. 

– Ja, då bråkar vi mer! skrattar Jonathan. 

Vid de tillfällen när de behöver åka i olika bilar, för att skjutsa barn till olika platser till exempel, hinner de knappt börja köra innan de ringer varandra för att fortsätta samtalet. 

– Det låter kanske inte helt sunt när man hör det så här, men det är vår metod, säger Jonathan.

– Ja, jag har svårare att förstå de som tycker att det är skönt att inte ses så mycket i vardagen, att ha lite olika liv. För mig låter det som en mardröm, säger Madeleine. Hon vänder sig till Jonathan och fortsätter:

– Jag känner verkligen att du gör mig bra och jag gör dig bra. Jag blir dubbelt så duktig, bättre och smartare när jag är med dig än när jag är själv.

Fungerar som en enhet

Deras olikheter – Madeleine snabb och visionär, Jonathan noggrann och eftertänksam – är ett värdefullt komplement. 16 års äktenskap har bevisat det gång på gång.

– Om vi till exempel behöver skriva något så börjar du göra ett snabbt utkast och sedan går jag in och finjusterar och flyttar runt. Det är en billig bild, men den passar in på mycket av det vi gör, säger Jonathan.

– Vi jobbar som en enhet, det är lite svårt att skilja på oss. Vi gör det mesta ihop, kanske onödigt mycket, fortsätter han och skrattar åt minnet hur de bytte alla blöjor tillsammans på sitt första barn. 

Madeleine menar att när de försökt dela upp sig, för att effektivisera och spara tid, har det i stället blivit tvärtom.

– Vi viker till exempel gärna tvätten tillsammans, för då kan vi samtidigt diskutera: ”Ska vi boka in det där i morgon? Hur tänkte du kring det där? Ska du laga mat så städar jag toaletten? Nej, fast då kan vi inte prata med varandra.”

Att hitta sin egen väg som par och familj är av hög prioritet för makarna Lindvall. De är noga med att inte snegla alltför mycket på hur andra familjer gör, eller göra saker bara för att det är vanligast. De tar hellre en extra funderare på hur just de vill forma vardagen och sitt gemensamma liv. Att vårda relationen, ha mycket tid med barnen och engagera sig i hemförsamlingen Hillsong är saker de värdesätter.

Guldkant i vardagen viktigt

Förutom de fyra egna barnen har de just nu även en inneboende brorsdotter, som blivit som en i familjen. Hon hade lagt märke till att familjens vardagsmiddagar ofta var mysigare än helgmiddagarna, vilket kändes ovanligt. Detta är ett medvetet val, helt enkelt för att det passar bättre för familjens rytm, berättar de nu.

– För oss är det lättare att hitta mysstunder och samla familjen på vardagskvällarna. Då lagar vi god mat och är noga med att prata om hur alla har det. 

Josefin Lilja: Vi befinner oss i ”skilsmässoåldern”

På helgerna däremot är det ofta fullt av träningar, butiksjobb och andra aktiviteter som gör det svårare att samlas. Då blir det Billys panpizza eller rester som äts i farten.

Ett annat exempel på hur värderingarna får konkreta konsekvenser var när de bodde i Lidköping, i ett fint hus, men valde att flytta till hyreslägenhet i Stockholm.

– Vi kände att vi riskerade att fastna i vår utveckling om vi stannade där. Vi valde att flytta tillbaka till Stockholm trots att vi då inte hade råd med ett eget hus. Det var inte det bästa för ekonomin, men för oss som familj och personer blev det en jättebra flytt. 

– Vi vill fråga oss vad som är viktigt för oss. Måste vi alltid göra det smartaste rent ekonomiskt? Nej, det finns andra värden. Där är vi ganska likriktade i Sverige, att det ska vara på ett visst sätt, anser Madeleine.

Att prata om allt – som i dag känns självklart för dem båda – var inte det lättaste i början av relationen, medger Jonathan. Han var ovan att sätta ord på sina tankar och tyckte det var jobbigt att Madeleine skulle ”prata om allt”.

– Men jag vet att du sa någon gång att du hellre ville prata med mig om det som rörde oss två, än att behöva dryfta det med dina vänner, och det kunde jag köpa. Jag vill ju veta mer om hur du tänker än vad dina kompisar gör. 

– Du har lärt mig prata mer, både med dig och med andra. Men du tvingade mig inte till det – då hade det inte funkat. När jag fattade hur du menade ville jag lära mig det.

Madeleine beskriver ”samtalsträningen” som en satsning för att få relationen att fungera. De hade mötts första gången 2005 på Livets ords bibelskola i Uppsala, där båda var med i lovsångsteamet. Därefter gjorde de ett volontärår för Ny generation och blev ett par. 

De var till en början väldigt olika, trots liknande uppväxter. Madeleine var modeintresserad, gillade fest mer än studier och hade inte avslutat gymnasiet. Jonathan däremot skulle kunnat gå under epitetet ”datanörd” och var introvert och klurig. Ingen av deras respektive vänner hade kunnat gissa att de två skulle bli ett par.

– Jag platsade inte i din värld, utan föraktade snarare modebranschen och tyckte den var ytlig och korkad, medger Jonathan. 

Men trots allt drogs de till varandra. 

– Jag blev mer kär i din hjärna än i något annat, för när jag pratar med dig utvecklas jag och då hamnar jag rätt, förklarar Madeleine.

– I vissa relationer kan man prata om samma saker, man kommer inte vidare. Men med dig kände jag att det gick vidare hela tiden och det tyckte jag var så härligt!

De vuxnas egna stund

Madeleine ler mot sin make. På bordet framför oss har hon arrangerat de begagnade vaserna och porslinet för att skapa en fin inramning till möblerna som säljs. Även hemma hos Lindvalls är inramningen viktig och Madeleine älskar att styla. Efter varje vardagsmåltid – veckans mysigare – dukas finporslinet fram. Då är det dags för mamma och pappa att dricka ”finkaffe” och då åker kakburken fram. Barnen är vana vid att det är de vuxnas stund och brukar låta dem vara i fred. 

Eftersom de blev föräldrar snabbt och fick barn tätt (första barnet föddes mindre än ett år efter att de gift sig och på tre år hade de fått lika många barn), har de barnfria stunderna varit en utmaning att hitta. Men det är en uppgift de tagit på allvar. Att ordna ”minidejter”, som att gå ut och fika eller luncha, har varit viktigt från början. Nu när barnen är äldre har de ibland fått ordna en enkel middag hemma medan Madeleine och Jonathan gått ut på teater eller restaurang. Minst en gång i månaden ser de till att komma iväg bara de två. 

De märker att det är något som även barnen uppskattar. I julklapp gav de sina föräldrar en dejt.

– Det var så fint, de hade samlat ihop av sina pengar till ett kort med 800 kronor till oss att gå på dejt för. 

”Jag var ju där med jobbet
– jag kunde inte gå runt och småflirta”

– De har sett oss värdesätta relationen sedan de var små. Då turades vi om att ta läggningen medan den andra gjorde mysigt i köket, dukade fram te och macka och tände ljus, så vi hade en liten dejt varje kväll. 

Madeleine påminns om ett tillfälle när ena dottern kom nertassande och såg det fint uppdukade bordet: 

– ”Gör pappa kärlek till dig i köket nu mamma?” sa hon. ”Å, jag vill också vara fru!”.

De skrattar. Den där lilla stunden, där axlarna får sänkas och man får ”checka in” hos varandra – det är ofta allt som behövs. Då fungerar familjelivet, äktenskapet och även företagandet som bäst.