När ni får ångest av Gift vid första ögonkastet – tacka Paulus 

Nyligen var jag med i SVT för att kommentera deras omtalade serie Gift vid första ögonkastet. Programmet efterliknar den förkristna och affärsmässiga metoden att gifta bort människor som inte känner varandra. Men där äktenskapen förr sattes ihop av klanen, har klanen nu ersatts av PK-psykologer och ”dejtingspecialister”. Ingen kunde ha gjort det sämre. Hade jag med ögonbindel gått in i ett köpcenter och slumpmässigt ryckt tag i olika personer för att sedan utropa ”Ha! Nu är ni ihop!” så hade utfallet blivit bättre. Programmet har övertygat mig om att dagens jagcentrerade dejting­kultur är skadlig. Vi behöver mindre, inte mer, fokus på jaget och i stället fästa blicken mot andra.

De självförtjusta dejtingspecialisterna, oavsett om de är psykologer eller har ”hitte på”-titlar, kommunicerar som en karikatyr av en vuxen som talar till förskolebarn. 

Oavsett hur jagcentrerade deltagare agerar är ”experterna” okritiskt positiva. Inga handlingar anses vara fel. Alla sociala tokigheter som orsakar att deltagaren förblir singel anser experterna vara något positivt, och säger saker som att ”det är bra att du visar känslor”. Såklart är det omgivningen, partnern och alla andra som måste anpassa sig till navelskådarens tidigare problem, exrelationer och upplevda trauman. Att alltid utgå från sig själv och tron att det egna jaget är solen allt snurrar kring ses som något helt problemfritt. Antalet gånger ordet ”jag” förekommer i programmet är troligen något slags rekord. 

Deltagarna uppmanas av ”experterna” att kommunicera mer, vilket på deras psykolog-lingo betyder: ”Prata mer om dina behov, hur du mår, hur allt landar hos dig, hur sårbar du är, vad du varit med om och varför alla måste ta hänsyn till det.” Jag vill vråla ”Tig! Se din partner!” Berätta inte hur du känner och vill bli uppfattad – fråga din partner i stället. Inte som ett knep för att sedan få säga det du ändå tänkt säga, utan för att du faktiskt undrar – så att du åtminstone tvingas öva på att lyssna på någon annan än dig själv. Kanske till och med försöka ta in vad den andra säger utan att genast relatera det till dina egna behov.

Sexologen i programmet säger saker som ”deltagarna bör berömma utseendet på varandras könsorgan”. Är det verkligen könsorganens utseende som bör upphöjas genom komplimanger? Är det grunden för att skapa en god och långvarig relation? 

Vore det inte bättre att ärligt säga: ”Om du vill ha en relation på riktigt så kommer det finnas en person utöver dig själv i relationen. Lägg ditt fokus på den i stället. Om du har sår från tidigare relationer, sluta gegga runt i dessa sår. Undvik att ta med dem i nästa relation. Och om såret fortfarande är öppet, bandagera åtminstone så det inte ser så skrämmande ut för åskådaren. Om du identifierar dig med dina sår blir du ett sår, och de har låg attraktionskraft. Man kan antingen vara en partner att räkna med eller någon att ständigt ta hand om. Om du väljer det senare måste du räkna med att utbudet blir mindre och att relationerna blir kortvariga.”

Jan Emanuel Johansson: Jag är
stolt över att tro på Jesus Kristus

En annan fråga som är värd att ställa sig är: Om alla dina ex är psykopater och narcissister, hur kommer det sig? Otur? Och när du var den som valde att lämna, varför tar du med dig det i nästa relation? Hur kommer det sig att du inte bär med dig lärdomar från tidigare relationer, utan bara smärtan? 

Om du en gång varit ihop med en idiot, lögnare och manipulatör måste även du ta ansvar för att du låtit dig manipuleras. Att du inte avslöjat lögnen och att du, trots att du någonstans visste att något var fel, inte avslutade och gick vidare. 

Mitt förhållningssätt till livet i stort, och relationer i synnerhet, är att man ska vilja sin nästa väl – stödja andra och förbättra deras liv. Om man sitter på en snabbmatsrestaurang där det ligger skräp på borden bör man inte bara städa undan efter sig själv, utan även efter alla andra. Man lämnar sin omgivning i bättre skick än man fick den. Så är det även i en partnerrelation. Ta tag i svårigheterna från förr, bli en bättre människa och gör din partner stolt – inte bara för din egen skull, utan framför allt för din partners, så att du kan finnas där och stödja den när det behövs. Gör varandras liv bättre.

Det är inte en slump att vi som samhälle valt att lämna affärsäktenskapets metod, där släkten eller klanen bestämde åt dig. Civilisationens triumf, kärleks­äktenskapet, är en social ingenjörskonst nedtecknad i en bok för 2 000 år sedan. ”Mannen ska älska kvinnan” skrev Paulus, och ersatte affärsäktenskapet med kärleksäktenskapet. Ett äktenskap där fokus läggs på den andra, inte bara på sig själv. Där genuin ärlighet, inte själviskhet och jag-centrism, framhävs som ett ideal att sträva mot – där målet är att göra sin partners, och i förlängningen sitt eget, liv bättre.

Så när ni får ångest av att titta på Gift vid första ögonkastet, tacka Paulus för att det inte behöver vara så för er också.

Emma Audas: Jag önskar
att jag hade mer tålamod