Hjärtan möts när fasaden krackelerar

Jag håller upp mobiltelefonen för att barnen ska få se sin pappa en sista gång. Alla gråter förutom pappan själv. Han är djupt sövd och kommer aldrig mer att vakna. Några minuter senare är han död. Vi gör honom så fin vi kan innan vi lägger honom i dubbla säckar som aldrig kommer öppnas. Jag beställer transporten till bårhuset och går ett nytt varv på covid-IVA men telefonen ringer nästan direkt. Tårarna som vi inte kan torka bakom våra visir hinner knappt sugas upp av munskydden innan jag måste meddela kollegorna att de ska ta emot en ny patient. En ny patient som behöver sövas omgående, så vi måste städa platsen fort.