Storverk visar på Thomas av Aquinos relevans

Bokrecension

• Titel: Thomas av Aquino: En introduktion till hans teologi och filosofi
• Redaktörer: Clemens Cavallin, Stefan Lindholm, Mikael Schink SJ. och Mats Wahlberg
• Förlag: Artos (362 sidor)
• Genre: Teologi

I år är det 800 år sedan Thomas av Aquino föddes. Han var präst, filosof, dominikanmunk, teolog, och har inspirerat, och inspirerar fortfarande, kristna över hela världen. Artos förlag ger nu ut ett stort verk om honom. Dagens recensent Christian Braw har läst. 

Titeln är Thomas av Aquino – en introduktion till hans teologi och filosofi. Det hela är en stor uppsatssamling med en lång rad bidragsgivare, både svenska och internationella. Här finner man en lång rad aspekter belysta: Thomas livslopp, hans historiska miljö, hans syn på bibeltolkning, metafysik, Treenigheten, inkarnationen, skönheten – bara för att nämna något.

Inledningen formar sig till ett manifest för relevansen av Thomas tankeriktning. Ett av dess drag är att den är en bearbetning av Aristoteles tänkande. Dennes skrifter blev under tidig medeltid tillgängliga i Västeuropa genom översättningar från arabiska manuskript, som i sin tur var översättningar från filosofens grekiska texter. 

Liksom alla antikens tänkare reflekterade Aristoteles djupt över tillvarons instabilitet och stabilitet, och stabiliteten såg han i det som ger tillvaron sammanhang. Religiöst sett var han polyteist, och han trodde att världen var evig. Men det var inte det som för Thomas blev det viktiga, utan att han kunde se det sammanhang som gav tillvaron stabilitet, och det såg han med hjälp av det som vi kallar förnuft. I bokens inledning blir det tydligt att detta är själva kärnan i vad verket syftar till – en samstämmighet mellan förnuft och tro, som ger en stabil grund mellan övertron på naturvetenskap och den vidskepliga övertron på vad som helst.

Författarna hade kunnat komma längre om de hade reflekterat mer över vad förnuft egentligen är. Är det förnuft, när jag möter en god människa och direkt inser att hon är god? Är det förnuft, när partiledaren kalkylerar över hur långt han kan komma med ett förslag? Är det förnuft, när tjuven av den öppna grinden sluter sig till att jag inte är hemma? Aristoteles använder ett ord, som har med synförmågan att göra. Vi kan – i hans anda – tala om insikt.

Ett särskilt intressant avsnitt handlar om Thomas bibelsyn. Jacob Astudillo,  doktorand i systematisk teologi vid Umeå universitet, skriver om detta. För Thomas av Aquino var Bibelns skrifter teologins själva utgångspunkt. Han ville i varje bibelskrift – och i hela Bibeln – finna dess särskilda syftning och utifrån denna söka förstå varje enskild punkt i texten. Teologi var för Thomas att utgå från den bibliska grunden. Detta är vår enda och vår stora möjlighet att få kunskap om frälsning ur tillvarons instabilitet – för att tala med Aristoteles.

I år, när vi firar 1 700 år av den nicenska trosbekännelsen, blir verkets avsnitt om inkarnationen särskilt relevant. Att Jesus Kristus är sann Gud som blivit sann människa är den mest centrala verkligheten i all kristen tro. Stefan Lindholm, lektor i systematisk teologi och religionsfilosofi vid Johannelunds teologiska högskola, har skrivit detta avsnitt. Att Gud har blivit människa i Jesus innebär att han på samma gång är sann Gud och sann människa. För att beskriva detta använder Thomas – liksom Nicea – filosofiska termer, natur och person. Därmed tycks den synbara motsägelsen bli upphävd. Men vart tar mysteriet vägen, det som djupnar alltmer, ju mer man förstår?

Thomas har ett diskuterande sätt att göra teologi, som kan kännas uppfriskande. Han kan börja med en tes, till exempel: ”Det tycks som om Gud är allsmäktig.” Genast infinner sig en invändning: ”Mot det kan anföras följande …” Så följer en diskussion där han anför vad Augustinus, Aristoteles, Bibeln och han själv säger, och slutligen når han fram till en preciserad formulering av det han först har sagt.

1879 uppmanade påven Leo XIII alla katoliker att sprida Thomas tänkande ut över världen. Det är i den kontexten vi ska se den nu aktuella boken. Men den är också buren av en ärlig övertygelse att Thomas är mer än relevant, han är också nödvändig – i synnerhet för Västerlandet.