Kultur | Bokrecension
Ambitionen är god men vem ska läsa en barnbok om orgelpipor?
Kalle Gedackt på rymmen har en alltför smal målgrupp, anser Dagens recensent
En barnbok om orglar – det låter spännande! Så hinner jag tänka medan jag läser en kort presentation av den nya boken Kalle Gedackt på rymmen. Den är skapad av två organister: Anna-Lena Engström som skrivit texten, och Hanna Evaldsson som illustrerat.
Berättelsen om den lilla orgelpipan Kalle Gedackt har tidigare satts upp som familjeföreställning och beskrivs då som en ”musikdramatisk, pedagogisk saga om orgelns historia och utveckling, i vilken vi följer en förrymd orgelpipa från år 246 f.Kr. till vår tid”. Nu har denna berättelse stöpts om till barnbok, med troligen samma syfte: att sprida kunskap om det fascinerande instrumentet till en yngre generation. Handlingen går ut på att läsaren får följa den minsta av orgelpiporna, Kalle, som rymmer och jagas genom olika länder och tidsepoker, av orgelns uppfinnare.
Ambitionen är god; det råder akut brist på kyrkomusiker över hela landet, och ett uppsving för orgelintresset skulle vara av godo. Men tyvärr lämnar boken en del att önska.
Ambitionen är god; det råder akut brist på kyrkomusiker över hela landet, och ett uppsving för orgelintresset skulle vara av godo.
Texten är en aning svårläst, med trånga stycken och små bokstäver, och ganska mycket text för att vara en bilderbok. Ett par av huvudkaraktärerna har riktiga tungvrickarnamn: Herr Ktesibios och Fru Thai Ktesibios. Även om namnen ger autenticitet till berättelsen genom att de heter detsamma som verklighetens uppfinnare av vattenorgeln – föregångaren till dagens piporgel – blir det i längden svårtuggat under högläsningen. Man hade kunnat unna sig en viss frihet i val av namn, för att skapa mer flyt i texten.
Bilderna är utformade på ett annorlunda sätt, som säkert uppskattas av en del barn, men jag har svårt att tro att de tilltalar majoriteten. De kan beskrivas som yxiga och ”konstnärliga” i dova färger.
Jag tvivlar inte på författarens och illustratörens gedigna kunskap om orglar, deras goda researcharbete och deras kärlek till detta instrument, men vill man nå en bredare barnpublik – utöver de som redan gillar orglar – behövs något mer lättillgängligt.
I januari medverkar bokens skapare i ett orgelsymposium i Karlstad, där de ska presentera boken för 120 organister. Och kanske är det i ett sådant sammanhang som denna annorlunda barnbok kommer till sin rätt. Jag tror och hoppas det.